tjejbarnet

Sommarlovet på landet är över, idag flyttade vi hem till stan. Henk firade att skolan börjat (iofs inte hans skola, men ändock ett skäl att fira) med att gå ut på krogen. Juno stannade hemma med mamma. I min enfald trodde jag att barnvaktandet skulle gå att kombinera med trevligt samkväm, då min kära vän, tillika kusin och granne, Lisa tittade förbi. Men ack så jag bedrog mig!

Det började illa. Istället för att vara det sprudlande glada barnet var Juno demonbarnet. Mat for i golvet, vattenmuggar for i golvet, riskakor for i golvet, allt som ställdes inför henne för att blidka vreden ratades. Leka naken på golvet gick bra ett tag, men minsta motgång ledde till sammanbrott. Och tänk så orättvis och tråkig man kan vara som förälder, tjejbarnet fick varken plaska i kisset som hamnade på golvet, suga på leksak som råkat hamna i pölen, äta på pappas fina coffeetablebok om dödsmetall i Norge, eller äta sopborsten. Kort sagt, allt roligt var förbjudet, Juno var ARG.

Därför nattades Juno, med framgång, redan kl 19.15 (efter att högröd ha skrikit i sig en flaska väling). Mamma jublade, ringde över Lisa, och slog upp ett glas rosé med jordgubbe i. Efter 20 minuters samkväm vaknade barnet, munter och på lekhumör. Lisa umgicks med barnet ett tag, och var rätt nöjd med att hon vaknat (de ses inte så ofta). När så Juno blev ARG igen (efter typ 20 minuter) var det dags för nattning igen.

"Du kan ju gå ut i köket och ta dig ett glas, så kommer jag strax" sa jag optimistiskt.

"Strax"et blev till 2 timmar. Slutligen somnade Juno vid 22.30, mellan mig och Lisa i sängen. Vuxenumgänget blev väl sammanlagt 45 minuter, uppdelat i korta etapper...