Knallröda barnet
Så tål hon inte fisk iallafall? Svullna underarmar täckta av nässelutslag och knallröda kinder. Attans. Ska ringa doktorn igen.
En dag i Stockholm
Senare och långsammare (extrajobb och snö) än planerat så kom vi i fredags iallafall iväg till storstan. Pressat schema som vanligt, men viktigt viktigt att få in en av tjejbarnets viktigaste punkter; besök hos kusinerna i Trångsund.
Hemmahäng, käk, ritande, retande, rastlöshet, och tillsist så var vi liksom tvungna att gå ut och åka pulka. Tjejerna är väl inte de mest entusiastiska kanske, men stundtals blänkte det till och de tyckte det var kul. Tjejbarnet råkade luras med nerför backen med Jack en gång, brant och spårigt, men hon fick ingen gråtattack iallafall. Ville inte göra om det, åkte hellre runt på platten dragen i pulkan av oss vuxna...
Att lillasyster inte diggar snön så värst är väl förståeligt när hon tvunget måste åla omkring i den iklädd bylsig overall och vantar som hon sliter av sig. Hon kämpade på tappert i den halvtimme vi stog ut.
Vintern kommer bli lång. Snorig, kall, gnällig. Men förhoppningsvis solig, snöig, gnistrande och glädjefylld också, om jag kan inspirera kidsen!
Lillasysters önskelista
* Toalettpapper att äta upp
* Många saker att kasta i toaletten (ej toalettpapper)
* Kreditkort att bita i och slarva bort
* Potatis
* En soppåse att slita i
* En iPhone (riktig)
* Stege att klättra förbi trappgrinden med
* Alla saker som tjejbarnet håller i
* Ouppblåsta/pangade ballonger
* Tuber med salva att bita i tills de går sönder (absolut inte smörja)
Undrar vad tomten kan tänkas komma med? Nu har ni köpsugna fått lite tips iallafall!
En farlig hobby
Lillasysters bästa hobby är trappan. På tre röda är hon halvvägs upp. Ofta stannar hon vid staketet och leker tittut, fortsätter sen uppåt, givetvis på den brantaste delen. Idag trillade hon ner för första gången.
"Ajajaj, stopp, NEJ, farligt!" hojtar jag gång på gång på gång på gång. Och inget fastnar.
Kort paus
Och tre sekunder innan tjejbarnet läste sitt första ord, just som hon fattade (tror jag), så vrålar hon: "Jag är bajsnödig!" och rusar iväg...
Nåja, hon fattar kanske nästa gång. Ingen brådska, hon är ju bara fyra. Men såååå nära. Typiskt.
Idetorka
Sedan igår morse har vi: varit på öppna förskolan, gått till leksaksaffären, ätit lunch på hamburgerrestaurang, varit på biblioteket, sett på film, målat på stort papper på golvet, badat, lekt med ponnyhästarna, byggt tågbana, busat i sängen, läst bok, dansat, haft myskväll, sett på film, åkt skridskor, gått på stan, ätit lunch på café, ritat, övat bokstäver, städat, busat i sängen igen, jagat varandra och lekt med bebisgrejjor.
Detta utöver de vanliga aktiviteterna såsom matlagning, dammsugning, jagning av barn i trapp, på- och avklädning, och skrikning på barn som gör dumheter.
Det är en underdrift att säga att jag är trött i hjärnan...
Presenterna
Efter önskemål kommer här en bild på gåvorna. Några fattas, ty de fick hon vid tidigare tillfällen.
Vad som hände sen med ponnyhästen
Stor sorg imorse, under täcket i tjejbarnets säng fanns bara en ponny kvar. Lillasyster anklagades för att ha ätit upp den och tårarna var nära efter att hela sängen rivits ur utan att hitta Sweetie Belle ("det är ju den som är den bästa som jag ALLTID vill ha!").
Well, mamma behåller lugnet, och finner ponnyn under ryggen på djupt sovande pappa. Där låg den och myste, oberörd av mosandet. Knöligheten verkade inte bekomma farsan heller.
En fyraåring
Tjejbarnet är numera fyra år. Firad med mysig frukost klockan sju (efter att ha gnällt sen sex på att vi ska gå upp, dock utan att komma ihåg att det var födelsedag, hon var bara less på att sova). Fått paket av släkten. Blivit sjungen för på dagis. Köpt tårta med nyckelpiga på. Ätit tacos och tårta i sällskap med Bergs. Pippi-maraton på tv, sen somnat på tre röda.
Märkligast idag: ett paket innehållande 6 talgbollar till fåglarna från Maja, och succén de gjorde; "Nu kan jag bli vän med fåglarna!".
Sämst? Tårtljusen som sprakade och skrämde tjejbarnet såpass att hon sprang och gömde sig på morgonen, och vägrade blåsa ut på kvällens tårta. Fick då hjälp av pappa och Maja.
Bäst? Två småsmå My Little Ponys. Tjejbarnet sover nu med en i varje hand. Resten av paketen kommer att uppskattas så småningom, det är jag övertygad om, men tjejbarnet charmas bäst av rosa leksaker som man kan kamma... Själv är jag glad att variationen av gåvorna var stor, nån måtta får det vara med gulligheten (säger hon som köpte en rosafluffig pälskappa och en Hello Kitty-buff i present).
Tack alla som grattat tjejbarnet idag och tidigare under de senaste veckornas turné söderöver!
Dilemma
Hur informera barnet på ett uppmuntrande och inte glädjedödande sätt, när hon skriver TOVE med F istället för E och bryter ihop när jag säger emot?
Hon blir rosenrasande för att jag har FEEEEL!!! Vägrar inse att hon faktiskt skrivit rätt alldeles självmant första gången, men sen kämpat och skrivit om flera gånger för att få det "rätt" (läs fel)...
Pyssel
Tjejbarnet har tejpat sig en vagn som dras av hunden Bitte. Lillasyster fick en egen plats i sidovagnen.
Tyvärr en dålig bild, men nåt ska jag väl bjuda på.
Flopp och flipp
Idag fick det bli en hemmadag, då tjejbarnet inatt fick en läbbig hosta (som inte verkade vara långvarig). Då skall hon roas, men idag var det ruggigt väder. Hon ville gå ut men inte jag. Tillslut höll det inte längre, jag fick bylsa på mig och sätta mig på verandan. Vicka på barnvagnen för att få lillasyster att sova, och hejja på tjejbarnet som sprang omkring i trädgården.
Hon tjoade och gungade på verandan, och flög på mage på gungan, tippade framåt och bromsade fallet med nosen. Ack ack, näsblod och katastrof! Jag var orolig för tänderna, men de klarade sig helt, det var snoken som tog stöten. Ringde till mormor och beklagade sig lite, då började det hemska gå över.
Och då, i eländet, så ser tjejbarnet att granntjejen kommer hem. Wilma 6 år. Tjejbarnet gick själv över för att ringa på. Och fick komma in och leka! Hon har längtat hela vintern, efter att få hälsa på hos grannarna, och jag bara nekar och nekar. Det har ju varit vinter, och folk går ju i ide liksom. Men nu äntligen! Tjejerna försvann upp på Wilmas rum, och sen ut i trädgården, och tjejbarnet var i sjunde himlen. All uppmärksamhet från en stor tjej!
Det var stooora tårar då jag avbröt för hemgång. Det är inte det lättaste att förstå att det börjar bli sent när det är så ljust ute. Och om tjejbarnet fick bestämma så skulle hon vara kvar hos kompisar jämt...
Mosad tjejbarnsnos:
Jävla webläsare
Olyckor
Det hemskaste var igår då dagiskompisen Maja med familj var på besök. Tjejerna hoppade och var flamingor i soffan, och plötsligt rinner det längsmed tjejbarnets ben. Det är ju inte hela världen tycker jag, men tjejbarnet blev så besviken. Hon skämdes. Hon ville göra sig ren, och hon förstog att nu hade det blivit helt fel. Det var liksom så länge sedan en olycka skedde att hon blev helt ställd av situationen. Maja slätade över med att konstatera att det blir så ibland om man har roligt. Tjejbarnet duschades av snabbt och återgick till att vara flamingo. Men det var hemskt att se hur besviken hon blev på sig själv.
Sen inatt så blev det en sjö i våran säng. Inte så härligt klockan 5 på morgonen. Det kommer bli ett stort projekt att få bäddmadrassen ren, den går liksom inte in i en tvättmaskin direkt...
Och ikväll hade vi besök igen, och tjejbarnet hann inte alls. Men det gkädjer mig att hon inte blev så skärrad denna gång, bara av med byxorna och sen leka mera. Små barn ska inte behöva skämmas.
Sommarlovets baksida
Tjejbarnet, som ju inte är så gammal ännu, förstår inte riktigt varför allt är så jobbigt och att vi inte kan hjälpa. Hon vrider sig i sängen på nätterna och gråter hjärtskärande och vaknar och skriker av smärta och obehag - hon har nämligen inte små myggbett utan stora vätskande bölder. Lilla tjejbarnets hud verkar vara extra känslig för prickar av alla dess slag, för dessa bett ser inte nådiga ut. Hon är nog allergisk mot mygg. Och man vet ju själv hur hemskt det kan vara med normala myggbett på alla tår samtidigt! Och så hälsenorna, och fotknölarna, och så en böld i ansiktet på det. Jisses. Jag fasar för sensommarens bromsbett...
Nu kör vi alsollösning, xylocainsalva, Helosansalva, och så myggstift i förebyggande syfte. Fortfarande är det betten från första landetkvällen som plågar henne. Kanske kan vi hålla bölderna i schack med lite salvbehandlingar?
En dum anka
Stackars stackars tjejbarnet, hon blev så besviken och skärrad, ville bara bli buren och sitta i vagnen. Jag ville inte traumatisera henne och ge henne fågelfobi för resten av livet, så jag vägrade lyfta upp. Motade bort den dumma ankan och kramade tjejbarnet sittande på huk. Och motade bort dumankan igen då den genast kom tillbaka. Sen matade vi klart. Jag betonade hur snälla alla ankorna var som väntade på sin mat och hur glada de blev av att hon matade dom. Och så motade jag bort dumankan igen, och igen. Vi matade färdigt medan tårarna torkade.
Sen berättade hon för mig om den dumma ankan hela vägen till biblioteket. Och hon berättade om att alla andra ankor var snälla. Tror vi undvek fobin idag.
Tarmparasiter, festligt!
Hursomhelst så blev det ont i snippan/rumpan då vi kom tillbaka efter semestern och det blev aktuellt att sova i sin egen säng igen och inte bredvid mor. Så gick det över efter några kvällars raseri. För att sedan bli till magsjuka och kräks och bajs i två nätter. För att sedan övergå till det värsta hittills enligt min mening: springmask. Typ den vidrigaste åkomman en liten tjej kan dra på sig. Och fan vad det kliar. Och som hon besväras och skriker. Till tre på natten.
Barnafadern sover för det mesta gott. Han gör sin del, no hard feelings, men fan ibland önskar jag att jag kunde stänga av så. Efter 3 timmar av maskrengöring och skrik och panik. Jisses.
Nu har hon just somnat. Och vi håller tummarna för att medicinen hunnit verka. Och att hon inte är uppe om tio minuter igen...
Att man aldrig lär sig...
Tjejbarnet har tagit "läppstift"...
Uppföljning på ontet
Skulle egentligen följa upp lite och berätta om ontet, men det gör liksom lite ont i mig av att tänka på det, så det får bli lite kortfattat. Hursomhelst så är tjejbarnet fit for figth 99% av tiden, men har fått panikont och skrikit i omgångar, som värst igår kväll/natt, i över tre timmar.
Vi vet inte vad det är, har kollat på vårdcentralen och akuten och på internet. Ingen vet. Inget fysiskt fel vad vi vet. Sitter smärtan i snippan eller i huvudet på henne? Jobbigt oavsett genes.
I afton somnade hon som vanligt. Vi andas ut för detta dygn.
Ingen höjdare
I år blev det ingen succé. Tjejbarnet spenderade dagen på ett angenämnt sätt, matade ankor vid älven tillsammans med farfar och Patrik som är på besök, därefter lek i hemmet, sovande igenom nyårsbönen i kyrkan, och så ätande av god middag (fast hummer tordes hon inte smaka, de har så vassa klor). Mor for iväg till jobbet och tjejbarnet nattades och sov som en stock. För att så strax innan midnatt vakna upp till det dunderbrakande som nyårets fyrverkerier innebär. Hon fick panik. Blicken var stirrig och skriken desperata och livrädda. Hoppade till vid varje pang och grät ohejdbart. Pappa erbjöd hörselkåpor, men tjejbarnet var inte intresserad. Efter några minuters förhandlande och förklarande så accepterade tjejbarnet att hörselkåporna var för hennes skull och att de skulle göra raketerna mindre läskiga. Dom kom på och livet blev lite lättare. Nästa steg hade varit för pappa att ta med tjejbarnet in i walk-in-skafferiet, men tjejbarnet tyckte inte det behövdes. Efter en stund kunde hon tillochmed titta ut genom fönstret en halv minut innan skräcken tog över igen.
Framåt kl 01 somnade tjejbarnet om igen, denna gång i mamma och pappas säng, efter två sagor om Vilda bebin. Att det blev Vilda bebin beror på pappas teori om att saga på rim är rogivande för tjejbarnet, och det verkar funka!
Idag berättade tjejbarnet för mig då jag kom hem från jobbet att hon och pappa skulle gömma sig i garderoben för att raketerna var läskiga när de sa pang.
Nästa år blir det sovande tjejbarn med hörselkåpor på från början!
