tjejbarnet

Tjejbarnets besatthet vid rump-besvär har inte bättrats på ett smack av den senaste veckans händelseutveckling. Det har ju kommit och gått lite, det där med ontet, och ibland så tror man på henne, och ibland är det ett knep att få som hon vill. Ibland vet hon nog inte själv om hon har ont på riktigt eller om det är ett sätt att få sin vilja igenom...

Hursomhelst så blev det ont i snippan/rumpan då vi kom tillbaka efter semestern och det blev aktuellt att sova i sin egen säng igen och inte bredvid mor. Så gick det över efter några kvällars raseri. För att sedan bli till magsjuka och kräks och bajs i två nätter. För att sedan övergå till det värsta hittills enligt min mening: springmask. Typ den vidrigaste åkomman en liten tjej kan dra på sig. Och fan vad det kliar. Och som hon besväras och skriker. Till tre på natten.

Barnafadern sover för det mesta gott. Han gör sin del, no hard feelings, men fan ibland önskar jag att jag kunde stänga av så. Efter 3 timmar av maskrengöring och skrik och panik. Jisses.

Nu har hon just somnat. Och vi håller tummarna för att medicinen hunnit verka. Och att hon inte är uppe om tio minuter igen...