Snart så!
Har börjat packa idag. Om åtta dagar 23 timmar och 7 minuter lyfter flyget mot Kuala Lumpur. Jag har gjort packlistor, en till mig, en till vardera unge, och en för alla nödvändiga pryttlar. Henkan får klara sig själv.
Det svåra är att begränsa sig. Kanske inte ta med tre kjolar, två klänningar och två par shorts till varje unge, om vi får för oss att köpa massa kläder där? Utmaningen är att packa så lite som möjligt. Och tvättmedel för handtvätt.
Igår var vi på badhuset och tjejbarnet övade sig på simning med cyklop och snorkel. Cyklop var en hit, snorkel helt ok (men varför ligga och snorkla i en tom bassäng, kan se att det blev lite ointressant...). Jag har efter idogt googlande köpt det bästa cyklopet på marknaden, ett alldeles mjukt och följsamt och litet, med synfält åt sidorna också. Eftersom ett läckande cyklop kan sabba så mycket.
Kanske dags att meddela skolan idag också, hejja mig på att komma ihåg viktiga saker. Fröken kanske vill veta om ett barn ska vara ledig en månad...
På julgransplundring
Fikatjejerna på julgransplundring. Larviga morsan har klätt barnen i matchande kläder. Änsålänge upplevs det nog inte som så pinsamt av barnen, men det kommer. Den urgulliga larvigheten ska ju förevigas, men att det ska vara så förbaskat svårt att få båda att titta in i kameran samtidigt!
Kom igen då! Se lite söta ut! Samtidigt!
Förra helgens nöje
Aktiviteten förra helgen: skidåkning oh korvgrillning. Fin avslutning på jullovet. Lillasyster sov i bilen i två timmar. Tjejbarnet stod på längdskidorna i säkert fem minuter utan att börja grina, och vi hann tillochmed ta av dem utan att hon bröt ihop. Stor framgång!
Motionerade barnen lite också, de ska bli starka, tuffa tjejer:
Österriket
Inspektionsresan till den nya kusinen i Österrike är avklarad, familjen är hemma i huset igen. Tjejbarnet njöt av lekstunderna hon fick med Matty och Annie, men har ibland lite svårt att acceptera att de inte kan leka med henne hela tiden, än mindre nu när det är en pyttebebis med i bilden, så en del arga utbrott blev det ju. På det stora hela så var barnen änglar och uppförde sig tillochmed exemplariskt under fem timmars väntetid på astråkig flyplats i Berlin på vägen hem.
Här skulle det ha varit en bildkavalkad, men eftersom mina iPhonebilder går att vända på i datorn så får det vänta... Hoppas på besök av någon datorexpert inom kort...
En rejäl dos D-vitamin
Insupande av vårsol, först på Hågestaön (första gången till lättillgängligt utflyktsmål på två år i Sollefteå, driftigt...) med grill och häng med våra ständiga utflyktskompisar Anna och Maja. Sen häng i parken med trötta och stundtals ilskna små tjejer, som ändå inte ville skiljas åt vid hemgång. Och så lite mer klippande av häck med nöjda barn på filt i trädgården. Nu kör vi på trött och solmosigt häng i soffan om en stund, och sen ska barnen somna på stört hade jag tänkt mig, och jag läsa bok och dricka te.
Chillar i solen med Lala (?)
Tjejbarnet är inte längre rädd för "Zaffa" (Zappa)
Att gosa med Milo är en favoritsyssla tror jag minsann!
Trött sjukling på bättringsvägen
Uppe på berget
Tog en tur upp på berget idag, SM i skidskytte. Lillasyster sov som vanligt igenom det mesta, tjejbarnet kollade lite sporadiskt på nån skidåkare som swishade förbi (i ärlighetens namn var även jag ganska ointresserad, sikten var dålig bakom all publik).
Solen sken och allt var rätt så behagligt faktiskt. Tjejbarnet tyckte det var helt ok, men det stora lyftet kom då Freddie ,15 veckor gammal, dök upp!
Efter en halvdag ute i solen var det en trött och kall tjej som kröp ner under filten i soffan, och en annan pigg och varm tjej som kröp fram ur vagnen efter att ha sovit sig igenom dagen...
Semestern i bilder
Fyra dagar tidigare än planerat for vi så iväg till Österrike och exilsläkten, Annie och Matty. Bilderna får typ tala för sig själva, det var en härlig resa!
Väntar på flyget, tjejbarnet är peppat. Lillasyster uppför sig.
Påväg till after ski, vädret har ännu inte börjat bli paradisiskt.
Ingen skidåkning första dagarna (barnvakterna hade inte kommit än ju!), så tjejbarnet pysslade med annat. Hjälpte duktigt till att duka i restaurangen bland annat.
Strosade längs med sjön i Zell am Zee, och matade svanarna. Hysteriskt kul! Tjejbarnets nya bästis är mr Mat.
Så blev det dags för skidpremiär. Tjejbarnet tyckte det var kul i tio minuter, men dom minutrarna var åtminstone superkul! Tummen upp i betyg!
Och pappa joinade familjen, vilket jubel! Eftersom inte Norwegian strejkade så anlände pappa, mormor, Jimmy och Leena på lördagen. Tjejbarnet hälsade far med kramar och pussar.
Som tidigare nämnts, så var det ju häst och vagn som gällde en av dagarna, tjejbarnets favvo! Tummen upp även för hästarna.
Åsså bästa lammen. Som hon grät då vi skulle gå. Och så frågade hon i flera dagar om vi skulle tillbaka till dem. Man fick ju krama!
Nästan allihop
Åka lift med mamma, varv efter varv. Också tummen upp!
Tyska lillasyster, och tyska pappa. Sehr cool!
Jimmy och tjejorna
Jobbigt med semester, slaggar lite hos tant faster.
Gulligaste lillasyrran
Jahapp, det var det det. Nästa år ska tjejbarnet lära sig svänga på skidorna! Och lillasyster ska knuffas nerför backen i pulka åtminstone!
Väntar på flyget, tjejbarnet är peppat. Lillasyster uppför sig.
Påväg till after ski, vädret har ännu inte börjat bli paradisiskt.
Ingen skidåkning första dagarna (barnvakterna hade inte kommit än ju!), så tjejbarnet pysslade med annat. Hjälpte duktigt till att duka i restaurangen bland annat.
Strosade längs med sjön i Zell am Zee, och matade svanarna. Hysteriskt kul! Tjejbarnets nya bästis är mr Mat.
Så blev det dags för skidpremiär. Tjejbarnet tyckte det var kul i tio minuter, men dom minutrarna var åtminstone superkul! Tummen upp i betyg!
Och pappa joinade familjen, vilket jubel! Eftersom inte Norwegian strejkade så anlände pappa, mormor, Jimmy och Leena på lördagen. Tjejbarnet hälsade far med kramar och pussar.
Som tidigare nämnts, så var det ju häst och vagn som gällde en av dagarna, tjejbarnets favvo! Tummen upp även för hästarna.
Åsså bästa lammen. Som hon grät då vi skulle gå. Och så frågade hon i flera dagar om vi skulle tillbaka till dem. Man fick ju krama!
Nästan allihop
Åka lift med mamma, varv efter varv. Också tummen upp!
Tyska lillasyster, och tyska pappa. Sehr cool!
Jimmy och tjejorna
Jobbigt med semester, slaggar lite hos tant faster.
Gulligaste lillasyrran
Jahapp, det var det det. Nästa år ska tjejbarnet lära sig svänga på skidorna! Och lillasyster ska knuffas nerför backen i pulka åtminstone!
Stockholmstripp, igen!
I torsdags hämtades tjejbarnet på dagis. Vid avvinkandet av fröknarna berättade tjejbarnet att hon skulle till Stockholm och farmor Kakan och Jack och Nicklas och Fiffi och Lo. Och då säger tjejbarnet alltså STOCKholm, med kraftig betoning på första stavelsen, på äkta ångermanländskt vis. Mer och mer hörs det på henne att det är här hon hör hemma...
Som vanligt blev det en helg med intensivumgänge, först våldgästande med middag hos kusinerna på fredagkvällen, sen instuvande hos farmor på lördagförmiddagen. Det gick utmärkt, mor och far for iväg på bröllop medan tjejbarnet roade sig på egen hand med Karin. Muntert tjejbarn cyklade runt i parken och bjöd därefter på egengjorda chokladbollar då hon hämtades upp på söndag e.m. för transport över till Leena för middag. Åsså blev det måndag och dags för hemfärd, efter att ha våldgästat kusinerna igen för lite parklek och mat.
Pjuh, ingen rast ingen ro, men vem klagar? Inte tjejbarnet iallafall!
Som vanligt blev det en helg med intensivumgänge, först våldgästande med middag hos kusinerna på fredagkvällen, sen instuvande hos farmor på lördagförmiddagen. Det gick utmärkt, mor och far for iväg på bröllop medan tjejbarnet roade sig på egen hand med Karin. Muntert tjejbarn cyklade runt i parken och bjöd därefter på egengjorda chokladbollar då hon hämtades upp på söndag e.m. för transport över till Leena för middag. Åsså blev det måndag och dags för hemfärd, efter att ha våldgästat kusinerna igen för lite parklek och mat.
Pjuh, ingen rast ingen ro, men vem klagar? Inte tjejbarnet iallafall!
Kolmården!
Tjejbarnet med mor och far for på årets semesterresa: Kolmårdens djurpark i dagarna två, inklusive hotellvistelse. Det visade sig vara en höjdare. Här kommer dagarna i bilder:
Första djuren, pingvinerna. Tjejbarnet imponerad i 10 sekunder, konstaterar sen att hon vill gå och se ett annat djur. Samma procedur hos sälarna, kul i 10 sekunder. Jahapp, det blir en snabb djurparksvistelse det här tänker vi...
I väntan på sälshowen var det saftpaus. Vädret kunde inte varit bättre.
Spännande när sälarna showar och ryter. Vad säger sälen? frågade Annie (som kom dag 2). Varav tjejbarnet svarar med sin allra bästa sälrytsimitationsröst: Den säger "Ge mig maaaat!"
Teater hos Bamse var en hit en liten stund. Tjejbarnet satte sig kavat allraallra längst fram på mattkanten och satt som ett ljus, uppslukad. Tills det blev mörkt och började åska, då flög hon upp och sökte lite trygghet under föreställningens sista halva.
Så var det rovfågelshow, en vuxenfavorit, men även spännande för tjejbarnet. Woooow var kommentarerna då fåglarna svepte över hennes huvud.
Roligast och mest tjatad efter var ändå lekparken, som var stor och fin och såg ut som ett slott. Tjejbarnet visade upp sina skills i att klättra uppför rutchkanor, Henkan åkte rutschkana även han, och vi hängde i parken några timmar.
Utan bildbevis är en annan höjdare, delfinshowen, då tjejbarnet stod och dansade i mitt knä, klappade takten, samt uppmanade publiken: Sjung med då! Klappa då! om hon inte tyckte de skötte sig. Delfinerna var imponerande som alltid.
Bild på badet finns inte heller, men hotellet hade spa-avdelning där vi badade i många timmar, mkt fint var det (och där jag även vårdade mina fötter, great success).
Allt vi gjort rekommenderas, förutom vad som troligen är världens sämsta hamburgerhak: Reef Burger, varning för detta plejs! Dagarna var en strålande framgång, kommer att repriseras!
Första djuren, pingvinerna. Tjejbarnet imponerad i 10 sekunder, konstaterar sen att hon vill gå och se ett annat djur. Samma procedur hos sälarna, kul i 10 sekunder. Jahapp, det blir en snabb djurparksvistelse det här tänker vi...
I väntan på sälshowen var det saftpaus. Vädret kunde inte varit bättre.
Spännande när sälarna showar och ryter. Vad säger sälen? frågade Annie (som kom dag 2). Varav tjejbarnet svarar med sin allra bästa sälrytsimitationsröst: Den säger "Ge mig maaaat!"
Teater hos Bamse var en hit en liten stund. Tjejbarnet satte sig kavat allraallra längst fram på mattkanten och satt som ett ljus, uppslukad. Tills det blev mörkt och började åska, då flög hon upp och sökte lite trygghet under föreställningens sista halva.
Så var det rovfågelshow, en vuxenfavorit, men även spännande för tjejbarnet. Woooow var kommentarerna då fåglarna svepte över hennes huvud.
Roligast och mest tjatad efter var ändå lekparken, som var stor och fin och såg ut som ett slott. Tjejbarnet visade upp sina skills i att klättra uppför rutchkanor, Henkan åkte rutschkana även han, och vi hängde i parken några timmar.
Utan bildbevis är en annan höjdare, delfinshowen, då tjejbarnet stod och dansade i mitt knä, klappade takten, samt uppmanade publiken: Sjung med då! Klappa då! om hon inte tyckte de skötte sig. Delfinerna var imponerande som alltid.
Bild på badet finns inte heller, men hotellet hade spa-avdelning där vi badade i många timmar, mkt fint var det (och där jag även vårdade mina fötter, great success).
Allt vi gjort rekommenderas, förutom vad som troligen är världens sämsta hamburgerhak: Reef Burger, varning för detta plejs! Dagarna var en strålande framgång, kommer att repriseras!
Drakborgen
Idag utflyktade vi till Drakborgen, hela familjen. Drakborgen är ett sånt där lekland, med hoppborgar och klätterställningar och annat skoj. Tjejbarnet reagerade ungefär som förväntat. Peppad till en början, sen lång bilfärd, givetvis sovandes, för att så nyvaknad kastas in i ett stooort rum med skrikande barn och konstiga ljud. Hon ville inte leka. Hon ville inte hoppa hoppborg, hon ville inte gå nära bollskjutarmaskinen (som pustade och pyste ganska så högt och obehagligt faktiskt) och hon kunde efter att ha klängt på oss några minuter övertalas till att åka rutschkana med mig. För att sen inte vilja mer, utan behöva mutas med glass.
Så småningom värmde hon upp lite, och tyckte det var ok att hasa omkring på en Bobbycar, och att åka i lilla rutschkanan i småbarnshörnan. Om jag eller Henke var med så var det ok att klättra i klätterställningen också, vilket då ledde till att vi också kröp omkring i tunnlar och åkte långa rutschkanorna vi med. Då var det roligt. Och det var roligt att tävla i bebiskanan (typ enochenhalv meter lång) med oss. Ibland interagerade hon till och med med andra barn.
Tjejbarnets favorit blev tveklöst avslutningen, då hon längst bort från allt stoj fann en gungställning med små röda gungor, såna som finns på landet. Där tillbringade vi de sista 15 minutrarna, hejdlöst skrattande och tjoande i en aktivitet som hon behärskade och kände sig trygg med!
Sen gick vi och köpte rosa vårskor och hamburgare.
Så småningom värmde hon upp lite, och tyckte det var ok att hasa omkring på en Bobbycar, och att åka i lilla rutschkanan i småbarnshörnan. Om jag eller Henke var med så var det ok att klättra i klätterställningen också, vilket då ledde till att vi också kröp omkring i tunnlar och åkte långa rutschkanorna vi med. Då var det roligt. Och det var roligt att tävla i bebiskanan (typ enochenhalv meter lång) med oss. Ibland interagerade hon till och med med andra barn.
Tjejbarnets favorit blev tveklöst avslutningen, då hon längst bort från allt stoj fann en gungställning med små röda gungor, såna som finns på landet. Där tillbringade vi de sista 15 minutrarna, hejdlöst skrattande och tjoande i en aktivitet som hon behärskade och kände sig trygg med!
Sen gick vi och köpte rosa vårskor och hamburgare.
Antiklimax, antiutflykt
I söndags föreslog en av Henriks arbetskollegor att vi skulle fara med hennes familj till en känd pulkabacke i stan, ett populärt utflyktsmål på vackra vårvinterdagar. Jag blev alldeles till mig, självklart ska tjejbarnet få växa upp med härliga utflykter med familjen, korvgrillning, pulka, sol och snö och sånt där mysigt. Fast jag själv var tvungen att åka och jobba.
Det hela inleds med att jag försöker entusiasmera, tjoho lilla tjejbarn, nu ska du få åka på utflykt med pappa! Tjejbarnet kontrar med att skrika Nej jag vill inte på utflykt jag vill vara hemma. Well, ut ska de ändå. Tjejbarnet vill inte klä på sig. Har plötsligt inga problem alls med att roa sig själv inomhus vilket annars kan vara lite problematiskt efter en sjukvecka instängd hemma. Nu går det hur bra som helst att leka, och hon kommer på tusen viktiga saker att göra. Förutom att klä på sig och gå ut i vacker vinterdag.
När kläderna väl är på så är Henke stressad och på dålig humör, som alltid då han måste ha långkalsonger, försöka klä på barn och vara ute. Tjejbarnet vinkar hejdå och så far de.
Väl framme i backen konstaterar tjejbarnet att det är läskigt och att hon vill hem. Notera då att de inte ens hunnit upp i backen och gjort nån ansats att åka nå pulka, utan bara anlänt vid backen... Tjejbarnet övertalas till två miniatyråk på snowracer. Sen säger hon att hon vill åka hem. Att många andra barn i hennes ålder tjoar och njuter bryr hon sig inte om. Hon mutas med korv och dricka att stanna en stund. Leker en kort stund i snön. Sen vill hon hem.
Då gör Henrik något beundransvärt. Han tar tjejbarnet på armen och börjar gå uppför backen. En ganska lång backe. Högst upp i backen skall det finnas en fikastuga med våfflor och varm choklad och sånt. Det borde göra tjejbarnet glad tänker hennes svettige far. Svär och pustar och stånkar uppför backen. För att konstatera att väl uppe på toppen, så måste man tydligen pulsa genom meterhög snö en lång bit för att komma fram till torpet. Eller åka skoter, och nån sån har ju inte varken tjejbarn eller far. Henrik pulsar några meter ut i snön, svär och sliter. Tjejbarnet blir rädd. Vill åka hem mer än någonsin.
De går nerför backen igen. Stuvar in sig i bilen och far hem. Sitter så (efter tupplur) resten av kvällen i TV-soffan och njuter av vad de båda egentligen ville göra; titta på film och äta godis...
En tålmodig resenär
Tjejbarnet har nu flängt till Österreich und tillbaka. Inklusive tripp till och från Stockholm à åtta timmar x2, det blir ju liksom lite längre om man inte bor där... Och sammanlagt under resans gång tror jag hon har gnällt i tre minuter. De första två redan innan bussen lämnat Sollefteå station, då hon ville gå omkring i bussen och sitta på alla platser. Jag var tydlig med att om man åker buss måste man sitta på sin plats, viktigt viktigt. Och efter två minuters skrik och gnäll accepterade hon detta faktum, och det där med att sitta på sin plats är inte längre ett problem, vare sig det gällde tåg, buss, bil eller flyg. Smart tjej. Och så här i efterhand är jag nöjd med mig själv att jag tog den striden då, trots alla busstrafikanternas irriterande blickar. Hädanefter var tjejbarnet en ypperlig världsresenär.
Helt otroligt att en tvååring kan vara så nöjd. Acceptera nya färdsätt, nya sovplatser, att människor hon tycker om kommer och går, att morfar plötsligt bor i en husbil på andra sidan världen, nya språk, sol och snö, afterski, inget är för udda för tjejbarnet. Hon finner sig i allt med ett nyfiket leende och pekande och utforskande.
Helt otroligt att en tvååring kan vara så nöjd. Acceptera nya färdsätt, nya sovplatser, att människor hon tycker om kommer och går, att morfar plötsligt bor i en husbil på andra sidan världen, nya språk, sol och snö, afterski, inget är för udda för tjejbarnet. Hon finner sig i allt med ett nyfiket leende och pekande och utforskande.
Tjejbarn på rymmen
Då jag hämtade tjejbarnet på dagis häromdagen så fick jag höra om ett litet äventyr hon varit ute på. Det är såhär förstår ni, att tjejbarnets förskola hänger ihop med en skola för lite större barn också, och i den skolan finns ett bibliotek. Dit kan man gå genom dörrar och korridorer, ganska så nära ligger det biblioteket. Så när nu dagisfröken satt och läste böcker för barnen i början på veckan så tyckte de allihopa att böckerna var lite trista och sönderlästa för tillfället. Så de begav sig till biblioteket. Tjejbarnet fröjdades, hon äääälskar ju som bekant att gå till biblioteket. De lånade en bunt med böcker och återvände till dagis.
Dagen efter så konstaterade tjejbarnet att det inte var nån rolig bok som lästes, utan hon ville tillbaka till "byggeteket" för att låna roliga böcker. Tillfället var inte det rätta så tjejbarnet fick nöja sig med de som fanns tillgängliga.
Så på eftermiddagen, efter vilan så hörde en av fröknarna ett barn som grät. Hon sökte genom avdelningen, men hittade bara glada barn. Vem var det som fattades? Sökte vidare på grannavdelningen, inte heller där var det någon som grät. Så lyckades hon följa ljudet till en dörr ut i en korridor, där inga barn borde/brukar vara. Där bakom en stängd och låst dörr stog ett mycket ledset tjejbarn med två böcker under armen. Tjejbarnet förklarade snyftande att Jag skulle bara hämta loliga böcker på byggeteket! Jag kunde inte öppna dörren!
Hon hade alltså lyckats få upp dörren, som måste stått på glänt och sen gått i lås bakom henne, och begett sig iväg till byggeteket alldeles själv. Obemärkt. Och nöjt botaniserat bland böckerna, valt ut två som var lagom stora att bära och som verkade intressanta, och sedan knatat tillbaka. Det är en ganska lång bit att gå om man är två år gammal. Och inte helt lätt att hitta. Men tjejbarnet har näsa för böcker och är en klok och beslutsam liten tjej!
Landethelg
Tjejbarnet har plockat svamp denna helg. Jättemycket svamp. Hon har lärt sig om trattisar och "bollsvamp" och trumpetsvamp. Och nypon. Och så har hon tittat på bajs.
Det här är älgbajset, det vet tjejbarnet.
Hon vill gärna visa allt hon hittar, kommer och håller i handen och visar barr, bollsvamp, blad och pinnar. Men hon har förstått att bajs kan man titta på när det ligger på marken, man ska inte ta upp det och ta med det och visa. Samma sak med svamparna. Hon vet att man inte får plocka dom om inte vi vuxna säger att man får, så hon sitter i bärstolen och pekar och viftar och konstaterar att "där är äcklig svamp, den ska man inte plocka". Jag förklarar och säger vilka som är goda, och så får hon hjälpa till att stoppa dom i korgen.
Tjejbarnet inspekterar blad.
Och när vi var tillbaka på landet med korgarna fulla så fick tjejbarnet hjälpa till i trädgården, och plantera lökar inför våren. Först så planterade hon dom fint nedgrävda, men kunde inte hålla sig riktigt och grävde raskt upp dom igen...
P.S. Observera dagens outfit, mitt fynd i ny sportbutik; Fleecekofta från Didrikson, sååå snygg! 150 spänns!
Det här är älgbajset, det vet tjejbarnet.
Hon vill gärna visa allt hon hittar, kommer och håller i handen och visar barr, bollsvamp, blad och pinnar. Men hon har förstått att bajs kan man titta på när det ligger på marken, man ska inte ta upp det och ta med det och visa. Samma sak med svamparna. Hon vet att man inte får plocka dom om inte vi vuxna säger att man får, så hon sitter i bärstolen och pekar och viftar och konstaterar att "där är äcklig svamp, den ska man inte plocka". Jag förklarar och säger vilka som är goda, och så får hon hjälpa till att stoppa dom i korgen.
Tjejbarnet inspekterar blad.
Och när vi var tillbaka på landet med korgarna fulla så fick tjejbarnet hjälpa till i trädgården, och plantera lökar inför våren. Först så planterade hon dom fint nedgrävda, men kunde inte hålla sig riktigt och grävde raskt upp dom igen...
P.S. Observera dagens outfit, mitt fynd i ny sportbutik; Fleecekofta från Didrikson, sååå snygg! 150 spänns!
Tågresan from Hell
Tjejbarnet var peppad inför att åka tåg till mormor och morfar. Hade pratat om det i dagarna två. Så det var kanske själva förväntningarna som orsakade mayhem och stora skrikattacken då vi äntrade kupén.
Till att börja med så var det nog en dålig tid på dygnet att fara, vid midnatt. Jag trodde det var smidigt, och att barnet skulle sova hela vägen. Men då vi klev på vaknade tjejbarnet, pigg och utvilad och sugen på att åka tåg. Sova är för mesar, tjejbarnet ville titta ut genom fönstret. Det ville inte jag. Sova stog på agendan efter att ha väntat en timme på försenat tåg på Långsele station.
Tjejbarnet ville inte heller vara i kupén. Den var sjuuukt läskig. Så hon skrek. Hon skrek och skrek och skrek, och krumbuktade och bets och revs och skrek mera. I en halvtimme. Oavbrutet. Lite synd om våra medresenärer kan man tycka. Och lte synd om mig och tjejbarnet även.
Om jag berättade sagot var hon lugn. Så lugn att jag trodde att hon somnat. Och därmed slutade berätta saga. Då började hon skrika igen.
Vi klev på tåget kl 00.40. Inte förrns kl 03.30 dåsade barnet till. Och sov i två timmar medans jag försökte vila på den minimala britsen. Så vaknade hon halv sex. Tjoho, munter och sugen på att åka tåg!
Well, vi kom fram tillslut.
Till att börja med så var det nog en dålig tid på dygnet att fara, vid midnatt. Jag trodde det var smidigt, och att barnet skulle sova hela vägen. Men då vi klev på vaknade tjejbarnet, pigg och utvilad och sugen på att åka tåg. Sova är för mesar, tjejbarnet ville titta ut genom fönstret. Det ville inte jag. Sova stog på agendan efter att ha väntat en timme på försenat tåg på Långsele station.
Tjejbarnet ville inte heller vara i kupén. Den var sjuuukt läskig. Så hon skrek. Hon skrek och skrek och skrek, och krumbuktade och bets och revs och skrek mera. I en halvtimme. Oavbrutet. Lite synd om våra medresenärer kan man tycka. Och lte synd om mig och tjejbarnet även.
Om jag berättade sagot var hon lugn. Så lugn att jag trodde att hon somnat. Och därmed slutade berätta saga. Då började hon skrika igen.
Vi klev på tåget kl 00.40. Inte förrns kl 03.30 dåsade barnet till. Och sov i två timmar medans jag försökte vila på den minimala britsen. Så vaknade hon halv sex. Tjoho, munter och sugen på att åka tåg!
Well, vi kom fram tillslut.
Stresshelg i Stockholm
Familjen var långledig och for till Stockholm i dagarna 3. Tjejbarnet softade hemma hos mormor och morfar, mor och far stressade omkring och umgicks med så många som möjligt på kortast möjliga tid. Tjejbarnet hann med att leka med nästan alla: mormor och morfar, Jimmy, Annie och Mat, Leena, farmor, Jack, Sophie och Nicklas, och så Ville och Loke. Bra jobbat med andra ord. Hon besökte även Kärrtorpsfestivalen där hon hoppade i hoppborg och fick vinterkängor och höstjacka (ok, det var jag som inte kunde hålla i plånboken på loppisen...)
Hoppborgshopp med Jack:
Som oftast hoppar tjejbarnet mest vid kanten. Hon är inte den som kastar sig in i den osäkra hoppborgen utan att veta vad hon ger sig in på, hon vill liksom känna efter först...
Springa runtruntrunt hemma hos Jack:
Här kommer Jack!
Här kommer Nino!
Tjejbarnet och Jack och Nicklas aktar sig för kockabilen:
Som vanligt är det jättesorgligt att säga adjö till alla älskade släktingar och vänner varje gång vi far norrut igen. Tjejbarnet hänger inte alltid med i svängarna, sover än på det ena än på det andra stället. Vi har börjat vara noga med att säga hejdå, att inte fara medan hon sover. Det är viktigt att säga hejdå, för annars kan hon fortsätta leta och undra då hon vaknar igen...
Hoppas att vi snart kan komma tillbaka igen!
Hoppborgshopp med Jack:
Som oftast hoppar tjejbarnet mest vid kanten. Hon är inte den som kastar sig in i den osäkra hoppborgen utan att veta vad hon ger sig in på, hon vill liksom känna efter först...
Springa runtruntrunt hemma hos Jack:
Här kommer Jack!
Här kommer Nino!
Tjejbarnet och Jack och Nicklas aktar sig för kockabilen:
Som vanligt är det jättesorgligt att säga adjö till alla älskade släktingar och vänner varje gång vi far norrut igen. Tjejbarnet hänger inte alltid med i svängarna, sover än på det ena än på det andra stället. Vi har börjat vara noga med att säga hejdå, att inte fara medan hon sover. Det är viktigt att säga hejdå, för annars kan hon fortsätta leta och undra då hon vaknar igen...
Hoppas att vi snart kan komma tillbaka igen!
En tur i skogen.
Ett litetlitet tjejbarn har så mycket att upptäcka i en storstor skog. Svampar och kottar och blåbärsris och myror. Hon har lärt sig om äggsvamp och Karljohan, om myrstackar och lingon. Och suttit på mamma och morfars axlar promenerandes på skogsstigar, med en svamp i ett stadigt grepp i varje hand, stolt proklamerande "två svampar!".
Äter blåblär direkt från busken.
Saftpaus med piirakka
Och så inspektera en myra:
Äter blåblär direkt från busken.
Saftpaus med piirakka
Och så inspektera en myra:
En vecka i bilder
Det är inte lätt att hänga på internet när sol och bad och barn och gäster drar i en den lediga tid man har. Henkan har ju haft gott om ledig tid, semester var ordet! Så mycket har vi pysslat med denna vecka som passerat att jag inte ids skriva nån lång utläggning om vad som hänt när och var. Så, bilderna får tala (med lite kommentarer till då):
Veckan inleddes med besök från Stockholm, tjejbarnets gudföräldrar Cissi och Fredrik. Tjejbarnet åkte runt och tittade på gamla kyrkor med Jesus-nördarna men verkade uppskatta att sällskapet tillät tex klättrande i predikstol samt mängder av glass och fika och uppmärksamhet...
Besöket avrundades med picknickgrillning i stadsparken.
Cissi är lektant nr 1 dessa dagar.
Sen bar det av till Harmånger och övernattning hos familjen Bernmyr. Det fanns barn att leka med för tjejbarnet och vuxna att leka med för mor och far. Tjejbarnet uppskattade kattungarna som man kunde klappa, men inte så mkt den storastora hunden som gärna ville att man skulle klappa och därför blev lite närgången ibland...
Tjejbarnet hjälpte till att klippa gräset litegranna.
Tog därefter igen sig, man blir ju lätt trött i värmen...
Och så avslutades veckan med 3 dagar i Helgesta. Kusin Jack kom på besök med sin mor och far till allas fröjd och glädje och det blev grill och bad och TP och öl och utflykt till sagostigen. Great success!
Lektant nr 1 dessa dagar: Leena.
För tjejbarnet fortsätter sommarlovet nu hela veckan! Härligt att vara barn!
Veckan inleddes med besök från Stockholm, tjejbarnets gudföräldrar Cissi och Fredrik. Tjejbarnet åkte runt och tittade på gamla kyrkor med Jesus-nördarna men verkade uppskatta att sällskapet tillät tex klättrande i predikstol samt mängder av glass och fika och uppmärksamhet...
Besöket avrundades med picknickgrillning i stadsparken.
Cissi är lektant nr 1 dessa dagar.
Sen bar det av till Harmånger och övernattning hos familjen Bernmyr. Det fanns barn att leka med för tjejbarnet och vuxna att leka med för mor och far. Tjejbarnet uppskattade kattungarna som man kunde klappa, men inte så mkt den storastora hunden som gärna ville att man skulle klappa och därför blev lite närgången ibland...
Tjejbarnet hjälpte till att klippa gräset litegranna.
Tog därefter igen sig, man blir ju lätt trött i värmen...
Och så avslutades veckan med 3 dagar i Helgesta. Kusin Jack kom på besök med sin mor och far till allas fröjd och glädje och det blev grill och bad och TP och öl och utflykt till sagostigen. Great success!
Lektant nr 1 dessa dagar: Leena.
För tjejbarnet fortsätter sommarlovet nu hela veckan! Härligt att vara barn!
Badterroristen
Om man ska gå och bada och råkar hamna på en filt bredvid tjejbarnets filt så ska kan man förvänta sig att inte få en sekunds ledigt. Tjejbarnet högg direkt, filtgrannarna fick tappert stå ut med en tjeja som kommenterade allt de gjorde (och vänta bara till nästa sommar då hon kommit in i "vaffördå?"-fasen...). Helst ville hon leka med bebisen de hade med sig, men bebisen sov, så hon fick nöja sig med att peka på saker och säga vad de var, som filt, bok, apa, popcorn, väska, glass, macka, gräs, mage, krabba, ben, öga, hår, och så vidare och så vidare. Tur att det var en barnfamilj iallafall som orkade med henne. Det var rentav riktigt riktigt trevligt med lite sällskap.
I badandet så är tjejbarnet ohejdbar. Hon simmar och simmar och simmar i lilla poolen som är precis så djup att hon kan gå fram på händerna flytande vågrätt i vattnet. Munnen ligger precis i vattenlinjen, och än har hon inte lärt sig hålla andan stackaren. Men inte får hon panik av en 8-10 kallsupar på rad inte! Mammorna och papporna runt omkring tittar på tjejbarnet och konstaterar att det var en kaxig en. Då jag tillslut inte kan hålla mig utan lyfter upp henne från drunknandet så skriker hon och sprattlar och vill simma mer...
Hoppa från kanten i stora bassängen övar vi på, jag tänkte att innan sommaren är slut ska hon våga hoppa i själv och vända sig till bassängkanten och komma upp igen. Det övar ju bebisarna på på babysimmet, så varför skulle inte tjejbarnet greja det? Kanske slår hon moster Annies rekord och tar simborgarmärket som treåring?
Men imorrn ska det vara mulet.
I badandet så är tjejbarnet ohejdbar. Hon simmar och simmar och simmar i lilla poolen som är precis så djup att hon kan gå fram på händerna flytande vågrätt i vattnet. Munnen ligger precis i vattenlinjen, och än har hon inte lärt sig hålla andan stackaren. Men inte får hon panik av en 8-10 kallsupar på rad inte! Mammorna och papporna runt omkring tittar på tjejbarnet och konstaterar att det var en kaxig en. Då jag tillslut inte kan hålla mig utan lyfter upp henne från drunknandet så skriker hon och sprattlar och vill simma mer...
Hoppa från kanten i stora bassängen övar vi på, jag tänkte att innan sommaren är slut ska hon våga hoppa i själv och vända sig till bassängkanten och komma upp igen. Det övar ju bebisarna på på babysimmet, så varför skulle inte tjejbarnet greja det? Kanske slår hon moster Annies rekord och tar simborgarmärket som treåring?
Men imorrn ska det vara mulet.
Fjällfesten
Några få pics från fjällfesten (Ok, de finns på min fejja även, men alla har kanske inte tillträde dit):
Tjejbarnet laddar i husbilen innan vi ger oss ut i vintern. Viktigt med rätt kost för att klara det hårda fjällklimatet, kall pannkaka står man sig på!
Något senare stuvas tjejbarnet ner i pulkan, under de ljudligaste protesterna någonsin. Det röcker med att hon ser pulkan för att förstå vad som är på g och börjar säga Nej pulka, nej pulka... Undrar vad det är som är så hemskt? Hon var neggopeggo redan innan hon provat.
(Här har hon somnat som tur är. Hon hade bättre utsikt då hon var vaken.)
Så bär det av ut på fjället. Nice va?
Vi siktar på mer pulka nästa år i Björkliden. Tjoho!
Tjejbarnet laddar i husbilen innan vi ger oss ut i vintern. Viktigt med rätt kost för att klara det hårda fjällklimatet, kall pannkaka står man sig på!
Något senare stuvas tjejbarnet ner i pulkan, under de ljudligaste protesterna någonsin. Det röcker med att hon ser pulkan för att förstå vad som är på g och börjar säga Nej pulka, nej pulka... Undrar vad det är som är så hemskt? Hon var neggopeggo redan innan hon provat.
(Här har hon somnat som tur är. Hon hade bättre utsikt då hon var vaken.)
Så bär det av ut på fjället. Nice va?
Vi siktar på mer pulka nästa år i Björkliden. Tjoho!
