tjejbarnet

Tjejbarnet har nu flängt till Österreich und tillbaka. Inklusive tripp till och från Stockholm à åtta timmar x2, det blir ju liksom lite längre om man inte bor där... Och sammanlagt under resans gång tror jag hon har gnällt i tre minuter. De första två redan innan bussen lämnat Sollefteå station, då hon ville gå omkring i bussen och sitta på alla platser. Jag var tydlig med att om man åker buss måste man sitta på sin plats, viktigt viktigt. Och efter två minuters skrik och gnäll accepterade hon detta faktum, och det där med att sitta på sin plats är inte längre ett problem, vare sig det gällde tåg, buss, bil eller flyg. Smart tjej. Och så här i efterhand är jag nöjd med mig själv att jag tog den striden då, trots alla busstrafikanternas irriterande blickar. Hädanefter var tjejbarnet en ypperlig världsresenär.

Helt otroligt att en tvååring kan vara så nöjd. Acceptera nya färdsätt, nya sovplatser, att människor hon tycker om kommer och går, att morfar plötsligt bor i en husbil på andra sidan världen, nya språk, sol och snö, afterski, inget är för udda för tjejbarnet. Hon finner sig i allt med ett nyfiket leende och pekande och utforskande.