tjejbarnet

Idag utflyktade vi till Drakborgen, hela familjen. Drakborgen är ett sånt där lekland, med hoppborgar och klätterställningar och annat skoj. Tjejbarnet reagerade ungefär som förväntat. Peppad till en början, sen lång bilfärd, givetvis sovandes, för att så nyvaknad kastas in i ett stooort rum med skrikande barn och konstiga ljud. Hon ville inte leka. Hon ville inte hoppa hoppborg, hon ville inte gå nära bollskjutarmaskinen (som pustade och pyste ganska så högt och obehagligt faktiskt) och hon kunde efter att ha klängt på oss några minuter övertalas till att åka rutschkana med mig. För att sen inte vilja mer, utan behöva mutas med glass.

Så småningom värmde hon upp lite, och tyckte det var ok att hasa omkring på en Bobbycar, och att åka i lilla rutschkanan i småbarnshörnan. Om jag eller Henke var med så var det ok att klättra i klätterställningen också, vilket då ledde till att vi också kröp omkring i tunnlar och åkte långa rutschkanorna vi med. Då var det roligt. Och det var roligt att tävla i bebiskanan (typ enochenhalv meter lång) med oss. Ibland interagerade hon till och med med andra barn.

Tjejbarnets favorit blev tveklöst avslutningen, då hon längst bort från allt stoj fann en gungställning med små röda gungor, såna som finns på landet. Där tillbringade vi de sista 15 minutrarna, hejdlöst skrattande och tjoande i en aktivitet som hon behärskade och kände sig trygg med!

Sen gick vi och köpte rosa vårskor och hamburgare.