Ingen höjdare
Tjejbarnet firade nyår för tredje gången. Tidigare nyår har passerat smärtfritt för tjejbarnet. Nr 1 firades sovande på fest på Pontonjärgatan och sovande i vagnen uppe på Västerbron med dunder och brak, tjejbarnet sov igenom hela kalaset. Nr 2 firades till en början sovande på en fest i Gubbängen men då hanns det ändå med lite nyfiket tittande på raketer (med hörselkåpor på) vid tolvslaget då tjejbarnet behagade vakna.
I år blev det ingen succé. Tjejbarnet spenderade dagen på ett angenämnt sätt, matade ankor vid älven tillsammans med farfar och Patrik som är på besök, därefter lek i hemmet, sovande igenom nyårsbönen i kyrkan, och så ätande av god middag (fast hummer tordes hon inte smaka, de har så vassa klor). Mor for iväg till jobbet och tjejbarnet nattades och sov som en stock. För att så strax innan midnatt vakna upp till det dunderbrakande som nyårets fyrverkerier innebär. Hon fick panik. Blicken var stirrig och skriken desperata och livrädda. Hoppade till vid varje pang och grät ohejdbart. Pappa erbjöd hörselkåpor, men tjejbarnet var inte intresserad. Efter några minuters förhandlande och förklarande så accepterade tjejbarnet att hörselkåporna var för hennes skull och att de skulle göra raketerna mindre läskiga. Dom kom på och livet blev lite lättare. Nästa steg hade varit för pappa att ta med tjejbarnet in i walk-in-skafferiet, men tjejbarnet tyckte inte det behövdes. Efter en stund kunde hon tillochmed titta ut genom fönstret en halv minut innan skräcken tog över igen.
Framåt kl 01 somnade tjejbarnet om igen, denna gång i mamma och pappas säng, efter två sagor om Vilda bebin. Att det blev Vilda bebin beror på pappas teori om att saga på rim är rogivande för tjejbarnet, och det verkar funka!
Idag berättade tjejbarnet för mig då jag kom hem från jobbet att hon och pappa skulle gömma sig i garderoben för att raketerna var läskiga när de sa pang.
Nästa år blir det sovande tjejbarn med hörselkåpor på från början!
I år blev det ingen succé. Tjejbarnet spenderade dagen på ett angenämnt sätt, matade ankor vid älven tillsammans med farfar och Patrik som är på besök, därefter lek i hemmet, sovande igenom nyårsbönen i kyrkan, och så ätande av god middag (fast hummer tordes hon inte smaka, de har så vassa klor). Mor for iväg till jobbet och tjejbarnet nattades och sov som en stock. För att så strax innan midnatt vakna upp till det dunderbrakande som nyårets fyrverkerier innebär. Hon fick panik. Blicken var stirrig och skriken desperata och livrädda. Hoppade till vid varje pang och grät ohejdbart. Pappa erbjöd hörselkåpor, men tjejbarnet var inte intresserad. Efter några minuters förhandlande och förklarande så accepterade tjejbarnet att hörselkåporna var för hennes skull och att de skulle göra raketerna mindre läskiga. Dom kom på och livet blev lite lättare. Nästa steg hade varit för pappa att ta med tjejbarnet in i walk-in-skafferiet, men tjejbarnet tyckte inte det behövdes. Efter en stund kunde hon tillochmed titta ut genom fönstret en halv minut innan skräcken tog över igen.
Framåt kl 01 somnade tjejbarnet om igen, denna gång i mamma och pappas säng, efter två sagor om Vilda bebin. Att det blev Vilda bebin beror på pappas teori om att saga på rim är rogivande för tjejbarnet, och det verkar funka!
Idag berättade tjejbarnet för mig då jag kom hem från jobbet att hon och pappa skulle gömma sig i garderoben för att raketerna var läskiga när de sa pang.
Nästa år blir det sovande tjejbarn med hörselkåpor på från början!
Kommentarer
Trackback
