tjejbarnet

Ikväll har tjejbarnet varit sitt gladaste på länge. Efter att hon satt i sig en hel pannbiff (lyxgoda, med paprika och feta och grädde) och några bitar potatis så vände humöret. Hon kanske var hungrig hela tiden? Det hade jag varit om jag som hon igår ätit en halv banan till frukost, tre skedar keso och en halv clementin till lunch, en flaska välling, och till middag en skiva blodpudding. Inte mycket till energigivare för nån längre tid i den dieten inte... Om hon inte ville äta för att hon var sjuk och gnällig eller om hon var gnällig för att jag bara erbjöd äcklig mat är oklart.

Ikväll har hon hunnit med att riva ner all nyvikt tvätt, kastat toarullen i toaletten, rivit ur nedre hyllan i kylskåpet och rivit ur kastrullskåpet. Med nöje och glada skrik.

Så har vi övat på kroppsdelarna. Nu kan hon magen (fast hon vill inte visa längre, börjar bli gammalt tror jag...), huvudet, öga, näsa, mun och fot. Nya tillskottet för dagen i kunskapsbanken är snippan. Man är väl en PK-förälder liksom, snippan är ju en kroppsdel den med! Inget skämmigt här inte!