tjejbarnet

Inatt åkar jag till Malmö och tatuerar mig. Tjejbarnet blir kvar hemma mad pappa. Länge har jag sett fram emot resan, ska bo på hotell en natt, äta middag på puben, hänga i hotellbaren med nån bra tidning, kolla på folk, sova i ostörd sämg ,ed fina lakan, vakna vid 9 (sovmorgon!), äta hotellfrukost, promenera i Malmö, och bara vara jag.

Men nu känns det sådär. Tjejbarnets snörvlighet och harklighet och hostighet och feberhet gör att jag inte är sådär sprudlande. Känns som helt fel läge att lämna henne i 2 dygn. Just nu sover hon mot min axel; alldeles liten och ynklig och uppgiven...