tjejbarnet

Idag var det utflykt till Segeltorp och lilla Nellie Nelson. Juno var lite småcranky, då hon (till mammas förtret) börjat morgonen kl 06.05, och förmiddagslurat endast drygt en halvtimme. Så länge hon fick leka med Nellie var det dock OK. Eller, som vanligt så var hon iofs mest glad faktiskt, fast sur för att vara det fantastiska tjejbarnet, eftersom tjejbarnet normalt är vääärldens gladaste barn. Tröttheten yttrade sig i några små "melt downs" (om hon inte fick peta Nellie Nelson i ögonen, typ), små gråtochskrikhögar på golvet medan mamma fikade med tant Susanne, samt att hon satt och var urgullig och snuttade på flaska och napp i mammas knä. Det blir inte många såna mysstunder vanligen, hon är en ju aktiv tjej!

När det så var dags för hemfärd på eftermiddagen var klockan halv 17, och Juno hade varit vaken i 8 timmar. Läääänge. Så när hon spänts fast i bilstolen och vinkat ajjö så slöt hon ögonen och sov djupt innan mamma hunnit backa ut från uppfarten.  Max 10 sekunder tog det. Rekord.

Om man är uppmärksam så kan man även notera att bloggen nu är litelite finare än förr, och det beror inte (som man lätt skulle kunna få för sig, eller?) på att tjejbarnets mamma plötsligt blivit datasnille och intresserat sig för källkoder och ettor och nollor och så, utan beror istället på tjejbarnets moster som är fett bra. SURRR!