tjejbarnet

Ytterligare en punkt har jag fallit på i mina föräldraideal. Just nu sitter Juno och tittar på TV. Jag var trött, Juno var trött och sur och ville bara leka en lek, att stänga av och på datorn på knappen som hon hittat. Efter att ha tittat lite på Youtubeklipp blev hon glad, men så fort jag försökte leka något annat så blev hon sur. Och nu har hon börjat bli en ny sorts sur, en liten manipulativ dramaqueen! Hon lägger sig platt på golvet, med ansiktet tryckt mot golvet och skriker och morrar och har sig samtidigt som dom små händerna och fötterna hamrar. Som värsta trotsåldersbarnet! Så tittar hon upp på mig, kryper till datorknappen, jag flyttar mig inte, och så börjar hon om...

Så, jag provade att sätta på Nickelodeon på TV. Och hon fastnade, direkt. Nu har hon suttit i snart 10 (!) minuter, och andäktigt tittat. Tyst och fint sitter hon, med händerna i knät. Vördnadsfullt. Jag förstår att föräldrar anväder TVn som en effektiv barnvakt...