Ett besök på akuten
Efter att tjejbarnet först varit typ frisk hela morgonen så blev hon drastiskt sämre vid lunchtid. Kaskadkräktes i sömnen, vaknade skrikandes och ormandes i smärta, och därefter världens ynkligaste nyduschade bebis invirad i en handduk medan mor svabbade golv och tvättade lakan, täcken och handdukar. Hon bara låg alldeles platt på magen, gråblek och tittade trött med halvslutna ögon. Så krampade det till i magen igen, hon skrek och kräktes. Några gånger. Mor fick nog.
Efter att ha läst lite om kräksjukor på webben konstaterades att expertisen råder till besök på akuten. Tjejbarnet prickade in alla punkter för detta: Slö och håglös -check, kräkningar mer än 3 dagar utan förbättring -check, ont -check, inget kiss på 7 timmar -check, vill inte dricka -check, får inte behålla någon vätska eller föda -check.
På väg till akuten livade hon upp sig lite, och då vi knallade in på Astrid Lindgrens så fanns det ju så mycket kul att titta på, så hon blev genast mkt friskare. Pappa slöt upp på hemväg från skolan, och det var ju också kul. Väl inne hos doktorn var tjejbarnet en solstråle som tiggde nappar (doktorn hade en likadan burk för sina klistermärken som dom har för nappar på dagis) och småpratade. Typiskt va?
Så satt vi i väntrummet igen i 45 minuter, med vätskeersättning och en liten spruta att tvångsmata med var 5e minut. Första sprutan protesterade hon mot å det bestämdaste, men vande sig allt eftersom och ville tillslut ha mer. Och pigg som en mört. Vi sa tack och hej och gick hem så fort hon kissat och doktorn därmed kunde se att kroppsfunktionerna fungerade. Hon klämde till och med ut ett litet bajs som var av en fastare modell än de senaste dagarnas elände.
Aftonen har sedan förlöpt utan incidenter, och tjejbarnet sover nu på en ren kudde utan spyor i håret. Tänk så bra det kan vara att gå till doktorn. Dom gjorde ingenting, och sa ingenting jag inte redan kunnat lista ut på internet, men de var trevliga och lyssnade, och vi var hemma inom 2ochenhalv timme. På vägen ut från sjukan så började tjejbarnet tjata om bolle (köttbulle), inget fel på aptiten inte!
Great success!
Efter att ha läst lite om kräksjukor på webben konstaterades att expertisen råder till besök på akuten. Tjejbarnet prickade in alla punkter för detta: Slö och håglös -check, kräkningar mer än 3 dagar utan förbättring -check, ont -check, inget kiss på 7 timmar -check, vill inte dricka -check, får inte behålla någon vätska eller föda -check.
På väg till akuten livade hon upp sig lite, och då vi knallade in på Astrid Lindgrens så fanns det ju så mycket kul att titta på, så hon blev genast mkt friskare. Pappa slöt upp på hemväg från skolan, och det var ju också kul. Väl inne hos doktorn var tjejbarnet en solstråle som tiggde nappar (doktorn hade en likadan burk för sina klistermärken som dom har för nappar på dagis) och småpratade. Typiskt va?
Så satt vi i väntrummet igen i 45 minuter, med vätskeersättning och en liten spruta att tvångsmata med var 5e minut. Första sprutan protesterade hon mot å det bestämdaste, men vande sig allt eftersom och ville tillslut ha mer. Och pigg som en mört. Vi sa tack och hej och gick hem så fort hon kissat och doktorn därmed kunde se att kroppsfunktionerna fungerade. Hon klämde till och med ut ett litet bajs som var av en fastare modell än de senaste dagarnas elände.
Aftonen har sedan förlöpt utan incidenter, och tjejbarnet sover nu på en ren kudde utan spyor i håret. Tänk så bra det kan vara att gå till doktorn. Dom gjorde ingenting, och sa ingenting jag inte redan kunnat lista ut på internet, men de var trevliga och lyssnade, och vi var hemma inom 2ochenhalv timme. På vägen ut från sjukan så började tjejbarnet tjata om bolle (köttbulle), inget fel på aptiten inte!
Great success!
Kommentarer
Trackback
