tjejbarnet

Jag undrar, om de pratar som dagisfröknar (eller, jag vet, pedagoger) hemma också? På tjejbarnets dagis finns en fröken som pratar precis som man tror att dagisfröknar pratar. Tydligt, med ljus och lugn röst, ganska mesig, väldigt tillmötesgående, tydligt, säger jaa ofta med huvudet lite på sned, osv. Inte direkt bebisspråk, men väldigt tillrättalagt. Även till oss föräldrar.

Om man kallar sig pedagog, så får jag intrycket att man borde vara lite mer vältalig än en dagisfröken. En pedagog har mer pondus. Tänker jag mig.

Själv pratar jag inte bebisspråk med barn. Varken med tjejbarnet eller andra.
Ej heller med katter, hundvalpar eller make.
Respekt. Inget fjams.