tjejbarnet

Vädret tillät ingen solig vinterutflykt till Haga, till (vad jag tror) både tjejbarn och pappas förtjusning. Vi gav oss av till Junibacken istället. Svindyrt, litet och fint. Tjejbarnet var mest nervös till att börja med. Hon är i minsta laget för att springa omkring bland ruschbanorna. Tur att hon inte kostade i inträde.

Vi föräldrar gick omkring och tittade på andra föräldrar och deras barn och irriterade oss på hur de betedde sig. Faktiskt så betedde sig de allra flesta barn alldeles exemplariskt, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på var de befann sig. Barn borde ju liksom vara glada och fina när dom gör så skojjiga helgutflykter med mamma/pappa/mormor/farfar eller vem det nu råkar vara. Problemen uppstod framförallt vid hemfärd. Trötta, hungriga, gnälliga, leksugna barn, som absolut inte vill ta på sig overallen. Och uppgivna mormorar och farfarar, bestämda mammor och pappor, som trycker ner illskrikande barn i barnvagnar. Större barn utan vagn går 15 meter efter resten av familjen och snorar och skriker av oklar anledning.

Det slog oss, att vi fortfarande inte tycker om barn. Eller föräldrar. Eller folk på stan överhuvudtaget. Tur att vi, inklusive tjejbarn, är så exemplariska på utflykt!

På väg till tuben


Tjejbarnet utforskar