tjejbarnet

Ni får ursäkta att bloggen varit lite ouppdaterad de senaste dagarna, jag har nämligen arbetat. Tjejbarnet har huserat hos mormor heeela helgen ty pappa har varit på retreat (kyrklig grej där man är tyst och funderar på saker) hela helgen. Och det är ju svårt att ta med sig tjejbarnet till platser där det ska vara tyst, och också ganska svårt att ta med henne till jobbet. Så mormor steppade in. Det hade tjejbarnet inget emot utan har röjt runt och varit nöjd.

En stor fördel med att vara frånvarande från tjejbarnet är uppmärksamheten jag får då vi återförenas. Ett igenkännande leende, ett muntert tjut, en stooor kram då hon lägger sitt huvud mot min axel, och så tar hon med händerna i mitt ansikte och säger mamma! lite förvånat. Och så säger hon mamma igen och igen och igen, kollar på mormor och sen tillbaka på mig, och så tillbaka på mormor, som för att förvissa sig om att mormor också ser, att titta här, det här är minsann min mamma som kommit tillbaka till mig.