tjejbarnet

Då det var dags att hämta hem tjejbarnet från dagis idag så smög jag mig in och tittade genom rutan till lekrummet. Där pågick firandet av ett av barnen som fyllde år, det hade ätits pannkakor och sjungits. Personalen dansade ringdans med barnen och alla tjoade och skrattade. Mitt i ringen stog tjejbarnet med en lastbil, fullt upptagen med att pilla på hjulen. Hon tog ingen notis alls om vad som hände omkring henne. Jag smög ut i kapprummet igen innan hon sett mig, ville att hon skulle leka en stund till, jag kom ju tidigt. Då jag tittade till henne igen så dansade hon till afrikanska rytmer med de andra. Efter en halvtimme gick jag in och sa hej. Då satt de flesta barnen på stolar i en lång rad och lekte buss, övriga barn lekte med nåt annat, pedagogerna var engagerade och mysiga.
Var var tjejbarnet? Jo, längst in i ett hörn i köket satt tjejbarnet ensam med en hög böcker. Bläddrade försiktigt och utbrast "Oh" och "Ah" på passande ställen. Så tittade hon upp, såg att mamma kommit och mötte mig med en kram. Sen gick hon vidare till dockhörnan, ignorerade de andra barnen, och satte sig och pysslade med dockorna i vagnen medan hon sjöng sitt mantra "dockidockidockidocki". Gotta love it!



Fick höra att tjejbarnet inte är ett särskilt kramigt barn. Hon har gärna lite distans. Men när hon väl vill har hon inga problem att ty sig till vem som helst i personalgruppen. Varm och glad och öppen och framåt, men eftertänksam och något av en ensamvarg stundtals. Jag tycker det låter som de förstått henne rätt.