tjejbarnet

Två kvällar i rad nu har tjejbarnet fått somna själv. Första kvällen tog det lite drygt enochenhalv timme. Och vi gjord eabsolut inte enligt någon regelbok eller rekommenderad metod, då tjejbarnet redan somnat, och sedan vaknat igen, och vi inte hade lust/ork att ta upp henne, och hon var supertrött. Så vi la henne ner i sängen, stoppade om, sa att hon skulle sova, gav ett gosedjur, och gick (asså, vi går inte långt i denna lägenheten, men utom synhåll iaf). Sen upprepades proceduren i en och en halv timme. Tjejbarnet ömsom sov, ömsom skrek eller gnydde, men låg mest och bökade och fixade. Det var ganska jobbigt med skrikandet, men faktum är att det aldrig var något JOBBIGT skrik, hon lät aldrig hysterisk eller övergiven, utan mest trött och sur för att vi inte gjorde som hon ville. Och tillslut somnade hon. Efter enochenhalv timme.

Så igårkväll när jag låg med i sängen och skulle natta tjejbarnet så korvade och korvade och korvade hon bara. Så jag tänkte, what the hell, nu kör vi!

Jag la tjejbarnet i sängen, la över täcket och sa godnatt. Hon blev tyst, la sig till ro och somnade.

Återstår att se om det var tur, eller om hon faktiskt fattade konceptet och tyckte det var schysst. Snart läggdags igen!