tjejbarnet

Ett exempel på en typisk strid som tjejbarnet kan få vinna kan vara striden imorse. Tjejbarnet och jag skulle till dagis vid 8.30. Vi hade ingen brådska, skulle gå utan vagn och strosa gatan fram och titta på saker som vi alltid gör då vi har gott om tid. Innan vi lämnade lägenheten gick tjejbarnet och hämtade katten. Nu handlar det inte om någon av de levande katterna, ej heller någon mysig mjukiskatt, utan den hårda träkatten på hjul som man drar i snöre efter sig. Tjejbarnet vägrade släppa den. Jag bad henne snällt och vänligt, och hon vägrade. Jag sa till på skarpen, och hon vägrade. Jag försökte ta katten ifrån henne, och hon tryckte den mot sitt lilla bröst och sa "Nej, Nunos" och såg bestämt på mig. Jag gav mig.

Tjejbarnet släpade sen katten i snöret hela vägen till dagis. Med omvägar runt fontänen och till rutchkanan. Och hon var nöjd hela vägen. Kom fram till dagis och ställde snällt upp katten på sin hylla då jag bad henne, och sprang sen iväg och lekte.

Vem är jag att hindra henne att ta med katten på promenad? Vad vinner jag på det? Försöker jag uppfostra henne genom att lära henne att hon aldrig får bestämma, att hennes vilja inte gills?
Nej, klart hon ska ha katten!