tjejbarnet

Tjejbarnet har spenderat senaste dagarna hos mormor och morfar. Som vanligt har det varit mycket roligt. Det har varit en hel del lekande, både ute och inne. Tjejbarnet har fått en hink med tillhörande spadar och krattor som hon uppskattar mycket. Och så har hon hittat en favoritlek i parken bakom mormor och morfars hus; där finns en gummimatta uppspänd som man kan hoppa på (svårt att förklara hur den funkar, men kul är det). Helst ska andra barn hoppa på den samtidigt, då tjuter hon av skratt. När hon hoppade med mamma så var det också skoj, tills mamma var lite vårdslös och lät tjejbarnet gå själv några steg, vilket resulterade i en volt ner i sanden. Tjejbarnet blev skärrad och slog sig säkert en del, men det gick ganska bra ändå.

Olyckan resulterade dock i att tjejbarnet gick omkring i 10 minuter och påtalade hur ont hon hade i knät. Med massor av ord, i 2-ordsmeningar. Att hon har lärt sig att uttrycka att hon har ont gör liksom att hon gör en stor grej av det och betonar hur synd det är om henne (vilket det i det här fallet givetvis är). "Ont nä" säger tjejbarnet och pekar på knät, ajaj. "Mamma blåsa!" säger hon sen och tar sig ynkligt för knät och tittar lesset på mamma som har dåligt samvete. Mamma blåser. "Bättre!" säger tjejbarnet, och gungar glatt nån minut för att sedan kräva mer blåsande...