Sagor från förr

Kvällens sagostund innehöll böcker hämtade ur mormor och morfars källargömmor, böcker som jag vuxit upp med. Böcker som ganska många generationer vuxit upp med...

Till att börja med Nicke Nyfiken från 1941, en inte helt pedagogisk bok med en del koloniala värderingar. Men uppskattad.

Så blev det Pippi Långstrump, faktiskt i denna bilderboksupplaga från 1988, men med Tommy och Annika som de mest könsstereotypa kidsen nånsin (men visst, Pippi är en frisk genusfläkt). Även denna bok uppskattad.

Boken om Någon som har lindat ut ett garnnystan genom ett helt hus, där man får smyga med och jaga Någon tills man vet vem det är, är den största succén hittills. Tjejbarnet lyssnade andäktigt och viskade kommentarerna med spänt darr på rösten. Helt uppslukad av äventyret. Rekommenderas!

Och så avslutningsvis Sagan om den lilla lilla gumman med det lilla lilla huset och den lilla lilla kon osv osv. Boken som slutar med att den lilla lilla gumman jagar iväg den lilla lilla katten till skogs, och katten kommer aldrig tillbaka igen och gumman gråter.
Jag trodde inte att hon var så särskillt road av boken förräns efteråt. Då tjejbarnet stog i sin säng och ropade på mig. Inte de vanliga kvällsropen utan ett nytt fundersamt frågande rop:

Mamma, kom in i mitt rum? Mamma?
Jag kommer och sätter mig vid sängen

Lilla flickan lessen nu i sitt hus. (hon vägrar kalla gumman för gumma...) Katten inte kommer hem? Flickan säger schas!

Jag blir alldeles alldeles ledsen inombords, så obetänksamt av mig att avsluta med en sådan saga. Med olyckligt slut! Och utan att förklara, att katten nog kom hem tillslut iallafall! Så jag förklarar att katten blev rädd när gumman sa Schas! och att den sprang ut i skogen, men efter ett tag var den inte rädd längre och då kom den tillbaka till gumman och då fick den mjölk och alla var glada och alla sov i huset.

Mamma, katten inte rädd, kommer hem nu? Alla sover hemma.

Ja, och gumman blev jätteglad! svarar jag.

Och sen sover hon, mitt lilla tjejbarn.

Fina fina tjejbarnet kunde inte sova, utan låg och tänkte på katten i skogen. I fortsättningen blir det till att tänka efter lite vilka sagor man väljer. Tjejbarnet förstår vad som är läskigt och ensamt och ledsamt och obehagligt. En saga på kvällen ska vara tryggt för en tvååring, läskigt kan vi ta tag i sen. Nu ska hon vara trygg. Vi fortsätter att gräva i sagoskatten.

Kommentarer
Postat av: Annie

haha du har val aldrig varit riktigt taktisk nar det galler att valja sagor for dina smasyskon. minns du sagan om julgranen som du berattade for jimmy? eller nar du berattade stephen kings dimman ute pa flotten pa landet...

2010-10-21 @ 23:08:38
Postat av: Annie

haha du har val kanske aldrig varit sa taktisk nar det galler val av sagor? minns du nar du berattade om julgranen som dog (eller vad det nu var) for jimmy? eller nar du berattade stephen kings dimman ute pa flotten?

2010-10-21 @ 23:12:44
Postat av: Annie

men akn det funka att kommentera nu! va jobbigt det ska vara! tredje forsoket nu!

haha du har val aldrig varit riktigt taktisk med att valja sagor aven for dina smasyskon? minns du sagan om julgranen som jimmy fick hora? eller nar du berattade stephen kings dimman ute pa flotten?

2010-10-21 @ 23:18:35
Postat av: Annie

haha det funkade visst anda!

2010-10-21 @ 23:19:46
Postat av: Jimmy

Tänkte skriva i princip samma sak! Stephen King får du väl vänta med tills hon har fyllt i alla fall 6 år skulle jag gissa!

2010-10-21 @ 23:36:04
Postat av: Mormor

Ja du Tove jag kommer ihåg små rädda syskon som inte ens vågade ha benen hängande under matbordet efter livligt berättandes Kings "Det" tror jag det var bl.a! Och mycket rörd blir jag över ett litet tjejbarns funderingar. Är det inte så att boken reviderades och katten kom tillbaka?

2010-10-23 @ 10:22:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0