Det är så hjärtat brister...
Då tjejbarnet kommer upp ur sängen för femtioelfte gången vid nattning så tryter mitt tålamod. Jag är ändå ganska så tålmodig vid nattningen, leder tjejbarnet tillbaka till sängen och upprepar proseduren tusen gånger. Men ibland blir jag lite trött, som nu, då jag försöker förklara för tjejbarnet att det är natt, och alla barn ska sova, och mamma ska sova, och mamma vill inte bli arg utan mamma vill att vi ska somna som vänner, och att det inte är roligt att vara arg. Tjejbarnet går och lägger sig igen.
För att så återigen stå i dörröppningen strax därefter, med huvudet på sned, och så säger hon:
Jag trodde du var jättesnäll mamma.
Och så ser hon sådär besviken ut. Det gör fan ont i hjärtat då!
Kommentarer
Postat av: Mormor
Skratt och tårar!
Trackback