tjejbarnet

Igår kväll lämnade vi bort ett barn som typ aldrig är till besvär. Ett barn som barnvakterna helst vill behålla (eller så säger de åtminstone).

Tjejbarnet spenderade natten hos familjen Åström. Första gången hon sov borta själv. Utan några större förhållningsorder och helt utan tårar vinkades tjejbarnet av vid 17-tiden. Familjen Åström hade dessutom middagsgäster, men var vänliga och ställde upp ändå. Tjejbarnet uppförde sig exemplariskt hela kvällen. Åt fint, lekte snällt, och charmade alla. Vid 20.30 var hon trött, Anita frågade om hon ville sova, varav tjejbarnet svarar ja. Somnar i främmande säng på två minuter. Sover hela natten bortsett från ett uppvaknande och promenad i trappen (inte lätt att veta vart man ska mitt i natten i främmande hus). Vaknar vid 8-tiden, glad som en lärka.

Då jag framåt elva på söndagförmiddagen kom för att hämta tjejbarnet är det inte "hej" hon säger, utan "neeej, jag vill inte gå heeeem!" och så vänder sig om och flyr. Ett gott tecken på att hon har haft roligt!