Ibland blir man ratad

Tjejbarnet tittade besviket på mig när jag hämtade på dagis idag. "Men det var ju pappa som skulle komma och hämta mig!" sa hon och plutade med underläppen. Jag sa att vi får träffa pappa hemma om en liten stund vilket hon accepterade.

Så kom vi hem. Tjejbarnet blir först sur för att dörren är låst, kommer sedan in, ropar på pappa och konstaterar besviket att han ju inte är hemma. Surt.

Jag är inte van vid att komma som nr 2...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0