tjejbarnet

Senaste veckorna har varit späckade med aktivitet, på gott och ont. Det är fantastiskt kul att flytta, men också ett helvete, ni vet... Tjejbarnet har varit tålmodig trots att hon är mitt uppe i nån form av trotsålder. Hon verkar inte sakna det gamla huset, mer än att hon klagat en del över att vi inte går till parken. Parken här i närheten är inte alls tillfredsställande, bara gungor och sandlåda, inte alls så skoj. Men vi får fixa till vår trädgård till nästa år!

Nu är tjejbarnets rum färdiginrett sånär som på lite tavlor och sånt. Vardagsrummet är i topptrim, bortsett från matsalsbord som skall införskaffas. Köket är nyrenoverat till hälften, kvar att åtgärdas är tapeterna och lite finputsning här och där. Hallen är ett vrak som skjuts på framtiden. I övrigt är huset riktigt schysst. I helgen struntade vi i inredningen och gav oss på ett par av buskagen i trädgården istället. Vi känner oss riktigt husliga och händiga faktiskt.

Nu väntar tjejbarnet på bebisen. Hon lägger huvudet på magen och pratar med den lite då och då. Vi skaffade en bebisdocka av finaste kvalitét som hon kan öva sig på, och den verkar hon gilla skarpt. Dockan fick heta Morgan, men kallas oftast bara för bebisen. Slappt nacke och tungt huvud har den även, vilket jag tyckte var pedagogiskt, men tjejbarnet bär den mest i huvudet ändå, och kastar den nerför trappan ibland, så jag vet inte hur mycket hon kopplade...

Några få kartonger är kvar att packa upp, och några möbler ska flyttas om, men på det stora hela är vi helt redo nu för att utöka familjen. Kom nu Brädan!