tjejbarnet

Igår efter middagen knallade vi över till tjejbarnets idol Lisa och grannen Thelma för en kortare playdate. Kidsen sprang omkring i trädgården i lätta vårkläder, mammorna satt i köket och fikade. Efter nån timme var det dags att gå hem och natta lillasyster. Vi avrundar vuxenpratet i kvällssolen på verandan medan tjejerna verkar duka för middag på småborden utanför lekstugan, med hinkar och gegga.

Men så brister tjejbarnet ut i den mest hjärtskärande gråt. Oj nu hände nåt allvarligt, tänker jag, men tjejerna försöker trösta tjejbarnet och jag avvaktar. Sorgset, förkrossat, besviket, förtvivlat gråter hon. Inte har hon gjort illa sig, det hörs tydligt. Hon lugnar sig kort, för att sedan se på Lisa och återigen brista ut i tårar.

Tillslut ser hon mot mig och jag går dit för att trösta och ta reda på vad som orsakat sorgen. Och tjejbarnet berättar, "att Lisa tog muggen, och så satte hon den på min mask på kanten så den gjorde illa sig och det kom blooood..." och så bär inte rösten mer. Och så hulkar hon fram, "att nu kommer den att dö, och då lever den inte mer". Jag kan inte annat än att bekräfta att jo, så är det. Trösta mera.

Och att det var Lisa som gjorde det hemska, det var nog det värsta av allt. Lisa som är så stor (4år) och tuff och rolig. Och tjejbarnet som just nu älskar maskar, och inte vill göra annat än att samla maskar och sniglar, kom till ny insikt om livets förgänglighet.