tjejbarnet

Idag tror jag lillasyster sa "mamma" med flit. Tänker att det går framåt. Försöker låta bli att jämföra med tjejbarnet som i den ringa åldern av tio månader sa titta, kisse, mamma, pappa, där och lampa. Inser att jag har olika barn, att lillasyster inte är samma barn. Uppenbarligen. Att hon inte kan stå själv som tjejbarnet kunde vid tio månader, och att hon inte är i närheten av att göra det heller. Att hon inte kan klappa händer, inte peka, inte pussas, inte jollra knappt, inte krypa.

Men man får kasta henne hela vägen upp i taket, och hon skrattar sitt tysta Beavis & Butthead-skratt. Man får kittlas och leka vilda lekar utan att hon bryter ihop. Hon kan dyka under vattenytan utan att få panik. Hon viftar och ler mot hela världen och älskar alla. Och nu kan hon säga mamma också!