tjejbarnet

Efter att ha lekt Babar med ponnyhästarna, haft kalas, spelat tjejbarnets tv-spel, dansat och varit världens schysstaste morsa i två (!!!) timmar så förberedde jag tjejbarnet lite försiktigt på att jag snart lekt färdigt. Förvarnade strax igen, för att sedan säga att nu har jag lekt klart och vill göra annat.

Nu har barnet skrikit i en halvtimme. Kastat saker omkring sig, slagit mig i ansiktet, sparkat mig på smalbenen med kängorna på, hotat med att gå hem till en annan mycket bättre mamma, och så slutligen leker hon nu fint med lillasyster i lektältet.

Vore det inte enklare att bara acceptera att jag inte vill leka med henne heeeela dagen? Det är ju inte direkt som att det är första gången det här händer...