tjejbarnet

Jag börjar nu upptäcka hur det är att ha barn som är på allt. Som inte är nöjd. Som ska vidare hela hela tiden. Slita ut alla kritorna, det räcker inte med tio utan alla tvåhundra ska ut på golvet. Längre in i skåpen i köket, ända in till de tyngsta gjutjärnsgrytorna som ska rivas ner på små tår. In i diskmaskinen som står öppen, för där har hon ju inte varit förut. Högre upp, på pallar, stolar, soffor, sängar, och framförallt trappor. Trappan.

 

Idag ställde jag provisoriskt för en begagnad grind längst ner i trappen. Och i den sekund som lillasyster såg hindret så skrynklades ansiktet ihop och hon blev förbannad. Tårarna sprutade. Hon slet och hoppade, men kom inte förbi. Skrek lite till. Tittade argt på grinden/trappan och skrek ännu mera. Sen kom hon på hur hon ska forcera den. Och klättrade. Grinden ska monteras, just nu står den bara lutad mot trappen, och det håller ju givetvis inte. Lillasyster överlistade den på två minuter...

 

Men man kan ju tycka att barn skulle lära sig. Efter att ha ramlat och ramlat och ramlat. Senaste två dagarna har inte varit riktigt kloka. Nerför trappen, ur sängen, ur soffan, in i städskåpet, snubbla på sin hand i krypningen, tappa saker på tårna om och om igen, bankas på av storasyster, och så vidare. Värsta skadan kom igår kväll då hon stöp ur vår säng, och typ bet igenom tungan och fick ett jag i hakan. Jisses så det blödde. Men det ser fint ut idag. Lärde hon sig av det? Nej. Hon hetsar vidare mot nya utmaningar. Upp i tjejbarnets säng, vidare till det lilla skrivbordet, sen till byrån. Vad är nästa steg, fönsterbrädet?

 

Hon har ju lärt sig hur man tar sig ner från säng/soffa/trappa, ordentligt med fötterna först. Men är man ett år så verkar det finnas rätt mycket saker som drar fokus från det viktiga, och hon sätter sig lätt utanför kanten. Visst, jag är med och passar, men inte alltid. Kan inte vara med alltid. Och en soffa är ju inte livsfarlig direkt. Får hon inte klättra blir hon förbannad, och försöker igen och igen och igen. Jisses.

 

När slutar barn klättra? Kanske aldrig. Mycket passande blir det...