tjejbarnet

När tjejbarnet föddes så såg jag på henne och konstaterade direkt att hon var världens sötaste bebis. Hon var inte sådär röd och skrynklig och ful som bebisar brukar vara. Vacker var hon. Men när jag ser på bilder från de första veckorna så kan jag idag se att hon var lika "ful" som de flesta bebisar. Röd och skrynklig var hon ju!

När lillasyster föddes så var hon blå i ansiktet, och sådär skrynklig och bebisful. Vi fick höra efter några dagar att hon var så söt. Det såg minsann inte jag! Som en liten farbror såg hon ut tyckte jag. Men baske mig, hon har ju utvecklats till världens sötaste unge!

Rent objektivt (går det?) så har jag nu sett bilder på den absolut sötaste bebisen. Utan tvekan. Elliot är så vacker. Slät och fin och perfekt. Och jag är så sjukt stolt över min lillasyster (och Matty också!) som fött fram en dotter i ett främmande land, med människor omkring sig som talar ett annat språk, långt från familjen. Jag kan tänka mig att det var en stor läskig utmaning. Med en perfekt belöning. Jag har grinat flera gånger senaste dygnen, när jag tänker på henne, världens sötaste bebis!