Att förklara tid
Jag sitter nu i en stuga i Kläppen och försöker låta bli att vara nervös. Imorgon dags för Vasaloppet.
Igår berättade jag för tjejbarnet att jag skulle åka en skidtävling, och att jag skulle åka jättelångt. Den naturliga följdfrågan blev givetvis; hur långt?
Jag förklarade: på morgonen när du sover och det är mörkt ute så börjar jag åka. Sen när du äter frukost så åker jag fortfarande, och när du tittar på film, och när du äter lunch åker jag, och när lillasyster sover, och när du äter middag åker jag, och när du tittar på en hel film och har lördagsmys med pappa. Och sen, när du ska gå och lägga dig, då har jag (förhoppningsvis) kommit fram.
Sen hisnade jag över hur sjukt lång tid det är. Oj, vad länge, konstaterade även tjejbarnet. Ja jisses.
Maja blev väldigt förtjust i trackingfunktionen på vasaloppssidan och vill nu titta hela tiden för att se "om hon vinner!". Jag följer dej och Elin, ni är liksom A och B på skärmen och du är B. Elin startade före och i nuläget ligger du precis efter.
I fyraåringens värld är ni två stycken som åker Öppet spår och vi kan se vem som får medalj, superspännande! :-)
Du gjorde det! Jag är så stolt!!!!
