tjejbarnet

Uppstigning för mig 05.55. Jobb. Är lat och tar bilen, mest för att snabbt komma till dagis efter jobbet. Uppstigning för resten av familjen 07.00. På med kläder, framplockade i tjusiga högar på bänken i hallen kvällen innan. Lyckad dagislämning för andra morgonen i rad.

Jobbajobbajobba.

Jobbar över tjugo minuter. Hjälper kollega att bära grejjer till bilen. I bilen vid 16. Hämtar på dagis, anländer 16.10, dvs fem minuter innan utsatt tid. Barnen glada och nöjda, ingen vill gå hem. 16.45 når vi slutligen parkeringen, lillasyster ännu munter, tjejbarnet arg som ett bi, av tusen och ingen anledning. Barnen stuvas slutligen in i bilen, spänns fast under protester, för en biltur på typ en minut. Löjligt. Konstaterar att det inte är värt att efter en biltur på 200 m till Konsum spänna loss ungarna för att släpa runt dem i affären för middagsinhandling. Åker hem. Rester är också mat...

Barnen glada vid hemkomst. Leker kort stund. Måste laga middag, barnen blir arga och skriker. Kulinariska mästerverk, blodpudding till tjejbarnet, lasagne till lillasyster och Henkan (i Henkans fall fjärde lasagnemåltiden i rad) och omelett till mig. Kylskåpsrensning i brist på handlingsenergi.

Vanliga tjaffset om pyamas och tvättning. Tillslut sitter tvättat tjejbarn iklädd endast stickad halsduk (hennes "nya bärpåse till nallen") runt midjan och ser på film. Lillasyster gör kaos när hon stoppad från att klättra i trappan och stoppas i säng utan kvällsmys, somnar på två röda, 18.30.

Ut på skidtur (alltså jag). Kommer hem till sovande barn. Städar köket. Duschar. Ser på uppdrag granskning. Godnatt.

Två dagar avklarade av resten av våra liv.