Hopp
Det verkar som om lillasysters hjärna varit fullt sysselsatt med att lära sig att gå i över ett halvår. Utvecklingen i övrigt har stått blick still. Inga ord har sagts, och ordförståelsen har varit överlag riktigt skruttig. Men, se vad det rullar på nu! Inget snack om saken, hon fattar ju vad man säger! Hon kommer ihåg saker vi sagt och gjort, kan följa uppmaningar, skojar, dansar, apar sig för lill-kusinen, håller koll på vems skor som är vems (ganska många denna midsommar med femtielva gäster på landet), drar i handen och visar vad hon vill, och ibland gör hon tillochmed tappra försök att härma ljud och låta lite själv. En liten person helt plötsligt och inte längre en bebis.
En liten person som jag längtat så efter att få lära känna. Som allra mest gillar att vara utomhus, tycker om bollar, jagar fåglar, avskyr kokt morot, har en favoritmjukiskanin men som tycker många andra mjukisar är läskiga, som gillar kameler, valar, kan morra som en varg, klappa lill-kusinen snällt om hon gråter, säga mamma och pappa och enstaka gånger annat också, som gillar mössor och vantar, och som älskar alla.
Hopp framåt i utvecklingen är fantastiska!
Ja lillpluttan kommer med stormsteg! Lite jobbig på morgonen när man vill sova, ställer mina tofflor nedanför sängen och drar av mig täcket. "Upp mormor"! Det kan man ju inte stå emot, det är bara att kravla sig upp o fixa frukost.
åh lilla fantastiska Milo!
så himla roligt att läsa och så bra du skriver.
de kompletterar varandra bra, syrrorna, och jag tror att milo är lite lik Maja. Tycker jag sett en viss envishet ibland också, eller egensinnighet, som jag känner igen...:-)
alldeles underbart.
