Två milstolpar
Hemma igen. Möttes av en hysteriskt glad lillasyster och ett försiktigt glatt kräksjukt tjejbarn vid hemkomsten idag. Puss på mun i dörren till den utschasade barnafadern som, efter fyra dagar utan mig hemma, lättat lämnade barnen i min omsorg för att fara på konfirmationsläger.
Tjejbarnet lät bli att kräkas mer men sov bort resten av dagen i soffan. Jag kunde i lugn och ro ägna mig åt lillasyster. Och tänk, på fyra dagar borta så har hon blivit så stor!
Kröp raskt omkring i hallen och visade mig alla "nya" saker hon hittat, typ ett par skor, en napp, ett reklamblad, och detta med stor entusiasm och med egna ord och utrop. Sen rätt var det var så ställde hon sig upp mot en dörrkarm, släppte och spontangick tre steg! Tjoho!
Så häromveckan skrev jag ju att hon lärt sig sitta still. Det är en konst som hon förfinat, och utför flera gånger om dagen numera, typ sitter i soffan i fem minuter och ser på en film, ligger på rygg i sängen och pillar med nån leksak, kryper fram till tjejbarnet som är sjuk och lägger huvudet på kudden bredvid henne och klappar fint och myser. Fint. Jag passade på att utnyttja hennes nya förmåga och försökte titta i några böcker igen. Det har inte gått förut. Hon gillar att bläddra snabbt och vifta med boken i tre sekunder och sen sticker hon. Men inte nu. Vi tittade i två böcker tillsammans. Och för första gången nånsin så verkade hon se poängen i att titta på sidorna också, inte bara vifta. Hon såg att det var djur på några sidor och förstod att ljuden jag gjorde hängde ihop med bilderna. Och så för första gången nånsin så försökte hon härma ljud! Det lät inte alls som mitt valsångsljud eller lejonvrål, men hon försökte verkligen. Så kröp hon iväg och hämtade två böcker till som vi tittade i lite förstrött, tills hon gjorde sitt valsångsljud igen och letade efter den boken. Nöjde sig inte förrns vi hittat sidan med valen och lejonet. Så gjorde hon valsångsljudet igen. Nöjt. Så hittade vi en bild på en ängel och jag sjöng Lalalaaaa! och hon lyssnade noga och härmade! Gjorde rätt med tungan men ljudet blev fel, men hon såg hur jag gjort och försökte göra samma!
För mig är detta så revolutionerande. Hon har kopplat så mycket, små små steg men så viktiga. Vad kul det är att lära känna henne, att få en uppfattning om vad hon tänker därinne!
Vilken var då denna mycket intressanta bok? Jo:
Så kul! Och roligt för dig!!! Ser så mycket fram mot att få träffa er snart! Pussa ungarna!🎉
Låter kalas ju, och kul att boken uppskattas ;-)
åh va mysigt och va spännande att lillan börjar bli människa hon också. (tur att det var djuren hon fastande för hehe)
Lilla snorpan!! Hon är ju så gullig! Blev lite blöt i ögat när jag läste detta. Men full i skratt när jag såg boken!