tjejbarnet

Tidigt tidigt, medan morgonen ännu var mörk och sängen varm och go, så hördes ett lätt knarrande från lillasysters säng, och så tasset från små små fötter som smög in mot vårat sovrum. Bäst att köra sovtricket tänkte jag och låtsassov med förhoppningen att hon skulle krypa ner i vår säng och somna om (vilket iochförsig aldrig har hänt...). Hennes små andetag hördes bredvid min huvudkudde, jag sov och sov och sov, och så, baske mig, hördes de små tassande fötterna avlägsna sig, och så hördes sängen som knarrade till och det blev tyst igen!

Hade hon somnat om?!

Jag vågade inte tro det var sant. Klockan kan inte vara mer än 03, om hon faktiskt somnar om! Skönt att få sova en stund till innan jobbet tänkte jag. Efter en stunds tystnad kollade jag på klockan för att se hur länge till jag skulle få njuta av sängen. 05.52. Damn. Väckarklockan på mobilen borde ha ringt för två minuter sen. Men det har den inte gjort. Börjar leta. Den brukar ju ligga under huvudkudden. Jag letar och letar, under min kudde, Henkans kudde, tjejbarnets kudde (ja, både hon och hennes kudde brukar flytta in till oss under nätterna), men ingen telefon. Sista utvägen, ringa den.

Var tror ni att det piper när jag ringer efter telefonen? Jo, i lillasysters säng ligger en liten nöjd tjej och spelar mobilspel! Telefonen hade hon lyckats knipa från under min kudde utan att jag märkte det i mitt låtsassovande!