Inte så lätt
Rastlösa tjejer mötte mig efter jobbet, och togs med ut till pulkabacken för några eftermiddagsåk vid fyratiden. Till en början entusiastiska. Tjejbarnet vill åka massor, på tefatet, upp och ner och upp och ner i backen. Lillasyster står mest och tittar längtande mot gungorna och tjoar om att gå dit.
Jag släpade upp henne för backen på snowracern, tänkte att åker vi ner en gång så gillar hon det garanterat. Och visst gjorde hon det. Så pass att hon inte ville att vi skulle kliva av när vi kommit ner. Det kändes nog tryggt att sitta mellan mina ben och ratten, så när jag klev av och skulle dra upp henne igen bröt hon ihop och viftade att jag skulle sitta kvar. För att sen bryta ihop över att vi inte åkte nånstans (eftersom vi stog nedanför backen i noll graders lutning). Hur mycket jag än försökte förklara så fattar hon ju inte! Hon ville att vi båda skulle sitta kvar och fortsätta åka trots att backen var slut. Testade med tefatet istället, men samma sak där, hon vill åka på direkten, och fattar inte att hon måste uppför backen först. Sitter på tefatet och bryter ihop för att hon inte kommer nånvart, och försöker jag bära henne en bit upp bryter hon ihop för att hon tror att hon inte ska få åka eftersom jag lyft upp henne... Puttar ner henne en bit i backen, jättekul! Men så fort det blir platt blir det samma sak igen. Och så fattar hon fortfarande inte att hon måste upp i backen igen. Och bryter ihop...
Körde snöbollskrig, klätterställning och gungor istället, och var ute i en timme. Kidsen skrattade mer än vad de gjort på hela veckan sammantaget. Tjejbarnet sa gång på gång "O så roligt vi har tillsammans när vi är ute och leker, jag vill aldrig gå in!"
Så rörande! Roligt att det blev bra till slut!
Inte lätt inte. Pulkabacken har E-M fattat men det här med att man måste klättra upp för stegen för att få åka rutchkana är svårt, vill helst klättra upp för kanan.
