tjejbarnet

Helt plötsligt igår kväll så ljudade tjejbarnet sig till ord i en bok. K A L V, och kom på att det var just kalv hon läste och inte häst, vilket hon likagärna kunnat gissa på i förrgår. När vi tidigare suttit och läst eller lekt med bokstäver så har jag blivit frustrerad över att hon inte förstår (dolt min frustration givetvis, men det lyser antagligen igenom, trots att jag verkligen försöker). Hon har liksom inte kunnat sätta ihop bokstävernas ljud med varandra. Alls. För nån månad sedan skulle hon skriva inbjudningskort till sitt kalas, och ljudade bokstäverna jag skrivit som mall: mmmm aaaa jjjjj aaaaa, kanske Solin? Inte ens i närheten nånstans...

I ett stilla snöfall (glest, men ändå snö) så sjöng hundra ungar julsånger utanför Lillängets förskola. Lillasyster var entusiastisk tomte hemma, från 06.15, ända fram till 07.15 då firandet på dagis började. Då var det tvärstopp. Hon stog tillsammans med sin avdelning i en av tio sånger, klängde ledset på mig resterande tid. Men visst, jag förstår henne lite också, de där småknoddarna får inte ut så mycket av själva framträdandet ju. Kul att vara där hursomhelst. Förra året när tjejbarnet var med och sjöng stog jag med tårar i ögonen för det var så högtidligt. Får se nästa år om lillasyster vill vara med mera!

Stockholmshelg igen, och den här gången hann vi med att träffa alla kusinerna, det var länge sen!Hänger med Jocke och Neah


Kidsen kokar gröt själva, tjejbarnet lite impad av storkusinens skills.

Nu har tjejbarnet fyllt sex år. En trilskande trulig sexåring som märker ord och vet bäst. Som inte nånsin kan avsluta det hon håller på med på kommando, utan alltid alltid måste göra klart, även om vi är påväg till badhuset eller nåt annat kul. Som gör allt i ultrarapid: äta frukost, klä på sig, gå. Som förbrukar minst tio A4 om dagen till konstverk, och som gör av med minst ett limstift i veckan i pysslande, som strör paljetter och piprensare runt sig vart hon går. En flamsig tramsig teaterapa som alltid får vännerna att skratta, som hittar på larviga ramsor, sånger och danser som aldrig tar slut. Som älskar stora tjejer. Disträ som sin far, men har också ärvt hans goda fotografiska minne, ibland när det passar, och som kan citera typ hela filmer utantill. En prinsesstjej med en stor kärlek till allt som är glittrigt och rosa.






Med ett sinne för mode som en baglady på LSD!

Vintern har kommit, i år igen, innan vi kommit oss för att kratta färdigt. Nu syns det iallafall inte.

Sist vi var nere i Stockholm så hetsades lillasyster fram till ett bu istället för bä, i lek med Elliot-Maisey. Och det fastnade, så nu säger korna äntligen bu. Det får duga för tillfället!Iklädd treårströjan som tjejbarnet fått av tantfaster för tre år sedan. Den kanske får fortsätta att gå i arv. Påväg hem från dagis stoppade en stolt lillasyster tre random tanter för att öppna sin jacka och visa tröjan, och så visa grattiskortet hon fått från dagis.

För tre år sen imorgon föddes lillasyster Milo Kyllikki Sion. 

Hur går det nu då med lillasysters språk efter öronoperationen? 

Sista fredagen i månaden så får tjejbarnets klass själva välja ett tema. För en månad sen var det disco. Sen dess har tjejbarnet sett fram emot nästa sista fredag; leksaksdagen. Alla skulle ta med sig en leksak. För tjejbarnet var det Rävis, och hon har under veckan provat ut kläder till honom och peppat till tusen.

Nu är sommarlovet officiellt över för tjejbarnet. Idag var första dagen i förskoleklass F-A. Tjejbarnet snoffsade till sig med tofsar och hårspänne efter eget tycke och smak, och hon lyste sig som den största och finaste skoltjejen, med prinsessryggsäck, glitterinneskor, och nyinköpt liten låda att ha med frukt till fruktstunden i (det är tydligen extra lyxigt med en speciell låda till frukten).

Igår låg tjejbarnet i vattnet och guppade på en gigantisk badring då hon plötsligt började tjoa om att hon tappat en tand. Trams, tänkte jag då, inte tappar man väl en tand mitt i badandet! Eller, tänkte jag sen, det är väl ett tillfälle så gott som ett annat?

Idag var det dags:

Panik när hon insåg att jag inte skulle kunna knyta upp knuten på tråden, utan enda sättet att få loss tråden var med ett "Ploff", som för stackars Lina i Lönneberga.Skärrad men nöjd. Det gjorde ju inte ens ont.

Längtar, efter de där två små blonda kalufserna att snusa i när vi trängs i sängen. Efter solvarma kramar. Efter långa bad i pool och sjöar. Efter att få vicka lite på de där tre tänderna som blivit lösa. Efter nya ord och berättelser om veckans upplevelser. Att få titta på skrubbsåren och höra om vad de gjort och lärt sig och sett.

Efter att kidsen spenderat en semestervecka på landet med pappa och alla andra där, så reste de förra måndagen åter norrut, med farmor Kakan i bilen. Fyra soliga sommardagar spenderades med bad, god mat, bakning och sightseeing.
Och själva bästa farmor

Idag åkte lillasyster till Sundsvalls sjukhus för att på Dagkirurgen få rör inopererade i trumhinnorna, ety där bakom stod fullt med vätska. Positivt och spännande tyckte mor och far, tänk om ett pyttelitet operativt ingrepp kan få henne att höra och tala bättre!

Det här gänget har vi hängt med den här helgen. På bilderna ser det ut som det varit värsta sommaridyllen, och det stämmer väl till viss del, åtminstone lördagen var sol och värme. Då hann vi klämma in utflykt till solig Nämfors, revbensgrill och många timmar i trädgård/på veranda. Söndagen svinkall, men vi tog tappert en sväng till Risöbadet där barnen fick blå läppar på fem minuter. Men man måste ju försöka...





Så nu har sommarlovet börjat. Kidsen är lediga sen i fredags, och åker med far sin ner till Stockholm imorrn. Det ska umgås med släkt och springas barfota över sommarängar och samlas maskar och badas i sjöar och ätas jordgubbar och annat sånt viktigt.

Tjejbarnet jublade hela dagen igår efter att ha upptäckt sin första lösa tand. Hon gick omkring här hemma och bröstade sig och kände sig stor.

Ligger i sängen och våndas just nu. Kan inte somna. Insåg nämligen för en liten stund sen, att tjejbarnet skulle ha gått på kalas idag, men att vi totalt glömt bort det idag. Vi visste ju om det igår?! Hur fan går det till!

Lillasyster har lärt sig posera av att observera tjejbarnet. Nu är det helt omöjligt att ta fram mobilen i hennes närvaro utan att hon lägger huvudet på sned, sträcker ut tungan och armarna, eller säger tadaa!
Mamma, dott! tjoar hon, och visar med fingrarna att jag ska ta kort.