Tjejbarnets första år
Årets partaj: Nyårsafton 08-09, tjejbarnet sov sig igenom en fest med skräniga partydeltagare samt raketerna på västerbron, mamma och pappa mycket tacksamma som fick en trevlig kväll.
Årets låt: Var är tummen
Årets film: Nicke Nyfiken. Och den gräsliga fisherpricereklamen.
Årets partydänga: Rap das Armas och Klappa händerna när du är riktigt glad
Årets kulturupplevelse: Bögdjuren på Naturhistoriska muséet, och julbord på Öppna förskolan
Årets käk: blodpudding
Årets dryck: rabarbersaft. Och mjölk. Tuttmjölken inte att förglömma, those where the days...
Årets godaste, alla kategorier: Lussebulle. Och så första glassen.
Årets fik: Kulturhuset, med gott om plats för barnvagnar och rum för barn
Årets dyraste förstörelse: mormors glasögon
Årets populäraste present: Disneysparkbilen, lilla lammet, ankan och hundbilen
Årets läskigaste: kråkan och Spindelmannen
Årets roligaste ljud: dickadickadickadicka i en ändlös ström då tjejbarnet är riktigt nöjd och glad.
Årets bedrift: Tjejbarnet som krålade sig över golvet vid en ringa ålder av 4 månader och 2 veckor.
Årets vurpa: Nosen före i gruset.
Årets provokatör: Jack i spindelmannendräkt
Årets sammanbrott: då tjejbarnet får inte klättra på stolarna.
Årets semester: En vecka på segelbåt med mormor och morfar diggade tjejbarnet skarpt!
Årets sorg: Michael Jackson (OK, tjejbarnet bryr sig inte så mycket, men han får vara med på listan ändå)
Årets favoritdjur: kisse, anka och lamm
Årets snyggaste outfit: Julkläderna, kalaskläderna och bebishårdrockslooken
Årets hemsida: Tjejbarnetbloggen!
Nästa år ser tjejbarnet fram emot dagis, flytt, att få springa fritt utan vinterkläder och att få bada massor!
Gott nytt år på er kära läsare!
Det blir kanske en prinsessa ändå...
Det är givande att kommunicera med tjejbarnet. Hon blir så glad när nån förstår vad hon menar. Som då hon i badkaret upptäckte att det sitter ett litet lamm på väggen, pekade på det, sa bäbäbä, började dansa och tittade uppfordrande på mamma. Mamma fattade budskapet och trallade bäbävitalamm medan tjejbarnet dansade och skrek av upphetsning. Idag har hon också visat att hon lärt sig var öronen sitter, utan att vi tränat på det! Kan det vara nån i bekantskapskretsen som har övat på var öronen är kanske? Tufft är det iallafall. Bra även att hon förstår vad man säger, trots att man inte övat specifikt på orden. På order av mamma försökte hon bita pappa i tårna, trots att hon inte övat in var tårna sitter, eller hur man biter någon!
Och så var det skorna igen. I detta nu har tjejbarnets pappa läst saga och nattat, utan framgång. Direkt efter sagan hoppade tjejbarnet ur sängen och gick tillbaka till skorna...
Mor och dotter!


Två sanna humorister spexar till det.
Skor idag igen, och playdate
Efter sovet så drog tjejbarnet med morsan till Farsta för playdate med Loke. Till en början så tyckte Loke att playdate med tjejbarnet var den sämsta idén i världshistorien, ville ha alla leksaker själv och absolut inte dela med sig till tjejbarnet. Som tur är tog hon det inte personligt utan plöjde vidare bland Lokes grejjer. Han vande sig. De hade tillochmed riktigt roligt, Loke visade hur man hoppade på köksmattan och tjejbarnet var mycket imponerade. Ungarna skrattade ikapp åt hur kul det var att hoppa på mattan. Tjejbarnet hoppade inte så högt, men det gjorde liksom inget. Så hoppade dom från vardagsrumsbordet en lång stund också, för det får man göra hemma hos Loke, mycket uppskattat!
Jävla idioter!
Surpuppan
Nya intryck
Nu ska hon få vila med några dagars vardag hemma, de sista som bebis. Sen är det nytt år, stora tjejen ska ut och upptäcka världen utan mor och far. Detta är bara början...
Att sitta i saker del 2
Julrapport
Tjejbarnet var så förtjust i allt och ville inte att det skulle sluta, hon bröt till och med ihop då jag framåt niotiden på kvällen tog av henne lackskorna, hon ville ju ha dom på! Jag trodde att hon skulle tycka det var skönt att slippa lackskor efter att ha haft dom på i 10 timmar, men icke! Jag fick inte hjälpa henne att sätta på dom igen heller, allt var liksom förstört. Skräpmorsa. Om hon hade haft orden för det så hade hon sagt att hon ville sova med dom finafina lackskorna...
Låter resten av dagen illustreras i bildform:
Tjejbarnet börjar tjyvöppna paketen tidigt, kan inte hålla sig längre!

Kolla lackskorna!
Farfar och faster Fiffi sjunger fint

Skräcken!!!

Skype-länk till moster Annie och onkel Mat i Österreich, även de fick se Kalle Anka!

Nyvaket tjejbarn med fin frisyr tillsammans med fröjdig släkt kollar in tomten på dörren.

Åh kolla knäck!

Kollar in tomten i morfars trygga famn.

Tjejbarnet sover nu, utpumpad efter några dagar då tillvaron ställts på sin spets, på ett förträffligt sätt! Julklappsskörden var överdådig och hon har lekt med nästan allt. Bilarna har körts, badankorna har demonterats ("piporna" bet hon snabbt loss, och tur var väl det, så nu är det tysta ankor), böckerna har lästs, kläder mannekängats, allt som går att banka med har bankats med och så vidare och så vidare.
Idag har favoriten varit det lillalilla plastlammet som har fått hoppa omkring överallt i lägenheten. Vem vet vad som fångar hennes intresse imorgon? I ärlighetens namn så har hon sett ut att uppskatta varenda grej! Och pappret.
GodJul önskar tjejbarnet med familj!
Ska hon nånsin lära sig?
Dan före dopparedan
Tjejbarnet föredrar numera gång som förflyttningssätt. Om hon inte har väldigtväldigt bråttom, som exempelvis när hon ska hinna smita ut genom ytterdörren och ta sig så långt bort som möjligt innan jag fångar (jag brukar låta henne komma långt, så hon tror hon lyckats rymma). Hon tjuter i falsett och sätter iväg på alla fyra med rumpan vickande, det är bästa leken!
Övriga förberedelser inför dopparedagen var mannekänguppvisning i julklänningen. Personligen tycker jag att hon ser för löjlig ut i rutig klänning, kofta, strumpbyxor och LACKSKOR! Stackars barn. Pappa tycker att hon är jättefin. Själv tycker hon att skorna är jättefina och har lekt med dom hela kvällen. Helst ska dom inte sitta på fötterna.
Ni får själva se resultatet imorrn. Ack och ve, ingen könsneutralitet här inte, alls...
Och så en bonus

Julavslutning igen
Tjejbarnet var stundtals på uruselt humör. Hon som brukar vilja kasta sig in i lokalerna och leka så fort vi gör entré klängde nu på mamma och tjurade. Oklart varför. Ibland var hon sitt vanliga sprudlande jag, då var det roligt! I ärlighetens namn var det helt ok när hon var sur också, eftersom hon sökte sig till mig och ville sitta still och läsa och annat mysigt.
Tomten kom även och delade ut böcker. Det var en ganska oläskig tomte, tror det blir värre på julafton. Trots att det var en mysig tomte så ville tjejbarnet inte sitta snällt och posera som de andra barnen...

Dagen blev något traumatisk då tjejbarnet blev biten av ett litet monsterbarn, som bet jättejättehårt i armen på tjejbarnet. Hon var så skärrad att hon bara flämtade och snorade och gnydde medan huvudet ryckte hit och dit, har aldrig sett lilltjejen så förstörd! Stackarn. Och tänk vad mycket sånt hon kommer få stå ut med då hon börjar på dagis som minst i gruppen...
Vass penna
TVn som barnvakt. Vet inte om resten av familjen är med på min linje gällande uppfostran.
Och nån gång under kvällen så lyckades tjejbarnet rita med en vass penna på dataskärmen...
Tidig trotsålder? Ja.
Dags att börja uppfostra barnet. Tröst ska hon få om hon slår sig eller är ledsen, trött eller ynklig. Men är hon rosenrasande och gråter för att hon inte får rita på dataskärmen med en vass penna så får hon vackert gråta!
Nänänä
Tjejbarnet: NÄNÄNÄNÄNÄÄÄÄ!!!
Jag: Vill du att vi ska läsa bok?
Tjejbarnet: NÄ!
Jag: *glatt* Jo, gå och hämta en bok så läser vi!
Tjejbarnet går och hämtar en bok och ger den till mig. Jag öppnar boken, nu ska vi ha mysigt.
Första sidan, tjejbarnet: NÄÄÄÄ *slår igen boken*
Jag lägger undan boken. Tjejbarnet: Nä! *ger tillbaka boken till mig, bankar uppfordrande*
Jag: Okok *öppnar boken*
Tjejbarnet: NÄÄÄÄ! *kastar boken*
och så fortgår aftonen...
Äntligen pulka!
Det ska nog bli skidåkare av henne!
En mysig liten tur. Tillpåköpet så fick vi med oss en julgran hem, det blir extremt mycket julande i helgen!
Snöidyllen
I verkligheten så kommer det nog bli en kvarts släpande av skeptiskt barn, och sen in och torka snor och försöka vara positiv för att tjejbarnet ska förstå att det där kalla otäcka är det roligaste som finns i hela världen.
Är det för mycket begärt att få ha en litenliten alptopp att skida på här i närheten?
Julavslutning
När man ser denna bild kan man tro att det faktiskt var finstämt och vackert...

Tjejbarnet tröttnade ganska snabbt och var ett av de barn som röjde runt och väsnades...

Hejdå kyrkan, det här var inge kul längre!
Morgonpyssel
Snart ska vi gå och köpa oss en pulka. Får se om pulkaåkning fungerar ungefär som att åka vattenruschkana.
Ska kanske inte ta så brant backe första gången...
Själva gåendet
Nåt jag tycker är intressant är hur just mitt tjejbarn kan vara fysiskt väldigt välutvecklad (kravlade vid 4,5 mån, ställde sig upp vid 5,5 mån), och alltid varit snabb att lära, förutom vad gäller gåendet. Hon har nog fått en del gener från pappa där. En beräknande och förståndig tjej, som liksom suttit och funderat i månader: "ja, gå skulle man ju kunna göra, men då skulle man ju kunna trilla och slå sig, och det vill jag ju inte, så jag kryper lite till..." Eftertänksam. Men modig. Udda kombination. Tillexempel så kan hon ju efter lite funderande bestämma att fruktskålen på köksbordet är ett intressant mål och då enkelt klättra upp och gnaga lite på godsakerna, fullständigt orädd. Men hon har (pepparpeppartaiträ) inte ramlat/kastat sig ner och slagit sig från höga höjder, det känns som hon har hela exkursionerna utplanerade och känner att hon behärskar dom innan hon ger sig iväg.
Så nu när hon kan gå, och har bestämt sig för att det är OK att gå även om någon tittar, så gör hon det med stadiga genomtänkta steg. Stannar och funderar lite, plockar kanske upp något från marken, och knallar vidare. Och hon verkar inte vara särskillt imponerad av sig själv. Hon verkar inte ens tycka att det är roligt, det är bara ett sätt att transportera sig.
Men snart kommer hon nog på att hon kan springa...
Ohyra

En händelserik dag
Lek på öppnis

Sprudlande glad Lucia. Kanske för att hon slapp kronan?

Lite avkopplande lek efter en påfrestande sångstund (tjejbarnet har så svårt att hålla sig, vill liksom inte sitta still och sjunga, utan bara krypa längst fram och leka med fröknarna)

Så fick vi stressa från lussandet till tandhygienisten. Tandhygienisten frågade mig hur många tänder tjejbarnet har. Raskt svarade jag: 4 uppe och 4 nere. Så räknade hon. Och kom raskt fram till att jag inte hade nån koll, eftersom tjejbarnet helt klart hade 5 tänder uppe. Hoppsan.
Sen bar det av hemåt, med ett slutkört tjejbarn. Efter en powernap, middag och bad så körde vi lite sedvanlig gångträning. Och tamesjutton, 10 stadiga kontrollerade steg tog hon. Om och om igen. Resten av kvällen. Mer om detta imorgon, nya framsteg skall dokumenteras!
Den minsta lucian
Imorrn blir det lussefirande på öppna förskolan, då tar jag med kameran!
Hjälpa till en dag på landet
På förmiddagen hjälpte hon till att fixa med madrasserna till husbilen.

(Outfiten ursäktas med att jag hade sovmorgon och varken pappa eller mormor visste var overallen och vantarna och annat bra att ha när man är ute i kylan fanns...)
Göra lunchmackor

Sen hjälpte tjejbarnet till med att kratta. Hon skaffade sig en bra gåvagn som funkade fint i terrängen. Kratta var hon inge vidare på.

Sen fick hon lite ledigt, man kan ju inte jobba jämt!

Slut på fredagsmys!
Det känns som om den tid jag kommer hinna ha med tjejbarnet efter nyår kommer att vara då hon hämtats från dagis och jag måste laga middag, tvätta, dammsuga och göra allt annat tråkigt. När ska jag hinna ligga i sängen och killa henne i revbenen? När ska vi hinna gå och bada? När ska vi ha tid till att bara vara hemma och bygga koja med filtar och soffan?
Vi kanske måste ta och skaffa tjejbarnet ett syskon, mammaledighet är mitt favvo!
Powernap
Håller tummarna för sovmorgon imorrn...
Baby slugger på vift i det förflutna
Idag har tjejbarnet utforskat mammas gamla parklek i Kärrtorp. Hon lekte med dagmammebarnen som var där, samma dagmamma som när mamma var liten och lekte i samma sandlåda. Tjejbarnet testade även overallens vattentålighet genom att krypa i våt sand genom hela parken samt sitta i en vattenpöl mitt i dom större barnens fotbollsmatch. Hon tittade fascinerat på och dagdrömde kanske om att kunna gå, vem vet?
Efter nån timme började det bli lite väl ruggigt, duggregn och 3 plusgrader är inte det roligaste lekvädret... Så vi gick in på öppna förskolan. Samma lokaler som jag lekt i som barn, spelat pingis och gått på matlagningskurs. På den tiden var lokalerna en del av parkleken, men är nu som sagt öppen förskola. Hursomhelst var det kul att göra ett återbesök! I hallen, när det var dags att gå, hittade jag en hög med fotoalbum från förr i tiden. Själv var jag inte med på någon bild vad jag kunde se, men tjejbarnets fina moster Annie var med på mängder av bilder från Mulleskolan och Bodils minicirkus. Tänk vad mycket kul vi haft! Och tänk vilka resurser det fanns att lägga på aktiviteter på barn i 80-talets kommunistsverige.
Innan vi gick så lärde sig tjejbarnet att åka kana själv. Klättra upp har hon kunnat själv ganska länge, men hon har inte förstått att man måste sitta i kanan för att komma ner. Idag klickade det. Så hon satte sig och åkte ner, utan att hålla mammas hand. Såå roligt! På fjärde rundan gick det tyvärr lite väl fort, och när hon gled ut på golvet blev det stopp, och halv kullerbytta framåt. Landning på läppen. Så nu ser hon ut som hon varit i boxningsmatch, fläskläpp både uppe och nere!
Personbästa
Två favoriter


Ikväll åker vi till mormor och morfar och leker igen, wohoo!
Falalala!
Tjejbarnet fick permis från hemisoleringen efter konstaterad frånvaro av vattkoppor. Hon fick följa med mamma och mormor på kör, och som hon fröjdades! Först så såg hon mormor genom fönstret till aulan där vi övar, och hade hon inte suttit fastspänd så hade hon hoppat ur vagnen, så glad hon blev! Så fick hon alternera mellan att sitta på mormors arm, på mammas arm, och på mammas axlar och på mormors axlar. Oavsett var hon satt så satt hon och hoppade och viftade med benen i takt. När alla applåderade så klappade hon i händerna och strålade som en sol. Hon lyssnade uppmärksamt på uppsjungningar och stämmor, och när vi sjöng lugnt och fint så lutade hon sitt lillalilla huvud mot vårat bröst, lade örat emot och lyssnade på sången tätt intill.
Det får bli AdolfFredrik för henne i framtiden, lilla lärkan!
Diagnosen
Att sitta i saker
Sitter i låda, mycket roligt.

Sitter i gåvagn, också mycket roligt.

Påväg ner i ovan nämnda låda. Roligt, helt klart. Pappa övervakar, tycker inte att det är så hemskt roligt.

Prickiga tjejbarnet
Mamma googlar vidare för att hitta info om biverkningar. Men det är svårt när man inte vet vad vaccinet heter. Återkommer med vidare information, för ert nöje!
Tjejbarnets bästa
1.) Bästa dockan som farmor sytt. Nu har hon fått huckle så inte tjejbarnet ska slita av varenda litet hårstrå som farmor tråcklat dit. De hårstrån som ändå rycks av sparar jag för att sy på igen den dag hon slutar slita håret av stackarn...

2.)Ankan och katten, släpas omkring (dock aldrig i snöret som är till för just runtsläpande...).

3.) Djuren. Hon vet vilken som är grisen och zebran, och giraffen är lätt för den tycker hon mest om. Sköldpaddan återstår att upptäcka, den har nog för tråkiga färger.

4.) Vovven.

5.) Den bästa boken. Tuppen och grisen är finast. Och på en sida finns det massa ankor, dom tycker hon om.

Kanske blir det en lista på matfavoriter nästa gång? Roliga ljud? Förbjudna favvosar? Vilken lista vill DU se?
Vardagsmatte
Kul.
Man bara måste älska henne
Jag skrattade högt, länge och förlösande, inte kunde jag vara sur på den ungen!