Åh vad dyrt!
Nu har familjen Domeij inhandlat det som behövs till tjejbarnets kalas. Det kostade en hel del. Vilket vi hade räknat med, och gladeligen betalar för att fira världens bästa. Dessutom så hjälper snälla släktingar till med diverse bakverk och sånt, så det är inte så att vi blir ruinerade direkt. Det är ju kul med kalas! Det som däremot var dyyyrt var att komma ut från Willys efter 30 minuters shopping och hitta en P-bot på vindrutan. Vi upptäckte den först då vi kört iväg, och var då tvungna att vända tillbaka för att kontrollera parkeringsplatsen. Hur hade vi kunnat göra fel på en stor varuhusparkering? Jag hade ju satt dit p-skiva även. Menmen, vi kunde notera att det var nån form av reserverad plats för nån annan som vi råkat stå på. Åååååågggggghhhhhuuuu. Typiskt. Aven miljon platser så väljer vi en av de få som är paxade...
Så nu blir det till att straffa mig själv ikväll. Jag har helt enkelt inte råd med någon öl, trots barnvaktat tjejbarn och utekväll i glada vänners sällskap. Surt.
Eller, kanske en litenliten öl trots allt...
Så nu blir det till att straffa mig själv ikväll. Jag har helt enkelt inte råd med någon öl, trots barnvaktat tjejbarn och utekväll i glada vänners sällskap. Surt.
Eller, kanske en litenliten öl trots allt...
Livets hårda skola
Idag i lekparken fick det stackarsstackars tjejbarnet erfara att barn som är större och stadigare, är just större och stadigare:
Lekkompisen råkade leka lite för hårt och Juno tippade, från stående, och fångade hela sin kroppsvikt med nosen i gruset! "Oj hoppsan" säger mamma, plockar upp en allvarligt chockad och skärrad bäbis, tröstar, borstar av, torkar snor, torkar blod, och sätter sen ner bäbis på marken, varav hon fortsätter leka. Tufft. Här fostras inga veklingar!
Om jag själv stöp i backen med nosen först skulle jag gråta hela dagen...
Lekkompisen råkade leka lite för hårt och Juno tippade, från stående, och fångade hela sin kroppsvikt med nosen i gruset! "Oj hoppsan" säger mamma, plockar upp en allvarligt chockad och skärrad bäbis, tröstar, borstar av, torkar snor, torkar blod, och sätter sen ner bäbis på marken, varav hon fortsätter leka. Tufft. Här fostras inga veklingar!
Om jag själv stöp i backen med nosen först skulle jag gråta hela dagen...
Alltså...
...det här har inget med tjejbarnet att göra, men jag måste ventilera någonstans! Sedan en tid tillbaka har våran snälle granne bjussat på morgontidningen. Han jobbar väl på tryckeri eller nåt. Så varje morgon får vi DN, SvD, och Dagens industri i brevlådan. Eftersom vi redan har DN så blir det ganska mycket papper att släpa till återvinningen. Så mötte jag grannen igår, hej hej granne! Jag tackade så mycket för alla fina tidningar vi fått, men slängde även in att vi just "fått i present" ett halvårsprenumeration på DN, så vi behöver inte få den av honom mera. Jag framförde även att vi inte är intresserade av Dagens industri. Vi hör av oss igen när DNprenumerationen är utgången avslutade jag och sa ajö.
Vad gör då grannen? Jo, han utökar utbudet, så detta är vad som låg på hallmattan imorse:
*Dagens Nyheter (obs, vår egen, denna vill jag ha dagligen)
*Svenska Dagbladet (läser vi ej)
*Dagens industri (läser ej denna heller)
*Fria tidningen (WTF!?)
*Computer Sweden (couldn´t care less...)
*Hemmets journal (allvarligt, vi är ej 60+)
*Läkartidningen (nåja, kan väl plöja igenom den på dass om jag har tråkigt)
Totalt typ 3 kg nedhuggna träd som dagligen går i sopen. Vi har typ papperstravar till taket på balkongen efter en veckas hamstrande!
Hur ska vi nu avsäga oss detta? Utan att såra våran kontaktsökande hypersnälle granne? Tips emottages tacksamt. Hoppas att käre maken löser detta eftersom det är han som glatt tackat ja i första läget...
Vad gör då grannen? Jo, han utökar utbudet, så detta är vad som låg på hallmattan imorse:
*Dagens Nyheter (obs, vår egen, denna vill jag ha dagligen)
*Svenska Dagbladet (läser vi ej)
*Dagens industri (läser ej denna heller)
*Fria tidningen (WTF!?)
*Computer Sweden (couldn´t care less...)
*Hemmets journal (allvarligt, vi är ej 60+)
*Läkartidningen (nåja, kan väl plöja igenom den på dass om jag har tråkigt)
Totalt typ 3 kg nedhuggna träd som dagligen går i sopen. Vi har typ papperstravar till taket på balkongen efter en veckas hamstrande!
Hur ska vi nu avsäga oss detta? Utan att såra våran kontaktsökande hypersnälle granne? Tips emottages tacksamt. Hoppas att käre maken löser detta eftersom det är han som glatt tackat ja i första läget...
Kisskalas, fy fan.
En härlig morgon. Inte.
Någon av de söta kissekatterna har under natten bestämt sig för att lådan, den är inte aktuell idag. Katten valde istället att kissa bredvid lådan, och att sedan krafsa badrumsmattan över eländet, så att den blev blöt den med. Sen nu på morgonkvisten, så tycker katten att tygkorgen under vagnen (som jag kiss-sanerade för 5 dagar sedan) var bättre än lådan, och kissade där med. Junos regnoverall som låg där bredvid fick agera kattsand och krafsas över kisset denna gång.
När jag så upptäckt detta, och står och pillar bort korgen för att skrubba den i badkaret, så kommer världens morgonsuraste tjejbarn, petar i kisset som skvätt lite på golvet, och bryter sen ihop när hon inte får vara med och torka kiss utan förvisas en meter bort...
När jag kastat allt i badkaret, hittar jag Junos egna pöl i köket, med ett blött spår ut i hallen. Fy fan.
Någon av de söta kissekatterna har under natten bestämt sig för att lådan, den är inte aktuell idag. Katten valde istället att kissa bredvid lådan, och att sedan krafsa badrumsmattan över eländet, så att den blev blöt den med. Sen nu på morgonkvisten, så tycker katten att tygkorgen under vagnen (som jag kiss-sanerade för 5 dagar sedan) var bättre än lådan, och kissade där med. Junos regnoverall som låg där bredvid fick agera kattsand och krafsas över kisset denna gång.
När jag så upptäckt detta, och står och pillar bort korgen för att skrubba den i badkaret, så kommer världens morgonsuraste tjejbarn, petar i kisset som skvätt lite på golvet, och bryter sen ihop när hon inte får vara med och torka kiss utan förvisas en meter bort...
När jag kastat allt i badkaret, hittar jag Junos egna pöl i köket, med ett blött spår ut i hallen. Fy fan.
Oj hoppsan!
Medans mamma och pappa åt middag satt Juno snällt i sin stol och åt riskaka (hon hade redan fått middag). Hon kastade den på golvet ibland, men uppförde sig annars exemplariskt. Jag noterade att hon hade en liten bit riskaka precis vid vänstra näsborren, och så tänkte jag att den ska jag ta bort. Så sträckte jag mig mot riskakebiten. Då nös Juno, för att sedan dra in andan genom näsan. Och vart tog då riskakebiten vägen? Jo, den sögs rakt in i barnet! Långt in där solen inte skiner. Undrar vilken väg den kommer ut, eller om den kanske absorberas av barnet?
