tjejbarnet

Akta Hööööken!!! Med vassa KLOR!!! Kommer äter upp pärlsorken! Akta HÖÖÖÖÖKEEEEN!!!!

Idag fick tjejbarnet pannkakor till middag. Och hon åt 3ochenhalv. Stora pannkakor! Jisses. Själv orkar jag kanske fyra om jag anstränger mig! Och hon kom tillbaka till bordet kort stund efter middagen och ville ha mer!

Minns den tid då man kunde klämma i sig 7 pannkakor. Litenliten mage men stor vilja att trycka i sig nå gott...

Tjejbarnet hämtar bok inför sagostund på eftermiddagen. Det är tyst en bra stund. Så kommer hon tillbaka, med bästa boken; Viktor och Josefin tappar en pingvin. Tjejbarnet har iochförsig många bästa böcker, men denna favorit har hängt med ett tag. Hon är mycket nöjd med sitt val och vi läser den två gånger.

Så vid middagen sneglar jag in i tjejbarnets rum, och vad skådar mitt öga? Jo, resultatet av ett ivrigt letande efter just den allra bästa och finaste och mest spännande och roligaste boken. Ibland är det knepigt, men tjejbarnet hittade ju bästa boken tillsist!

Tjejbarnet var så stolt och glad när vi ställde in nya sängen i hennes rum. Sen gick det upp för henne att den gamla sängen skulle ut, hennes säng! Tårarna vällde upp i ögonen och puppläppen åkte fram, men motades bort med hjälp av nytt Bamsepåslakan, kudde, och nytt täcke för stora barn.

Nu är tjejbarnet nattad i nya sängen. Och inte var det knepigare än vanligt. 10 minuter tog det. Lite mer tårar än annars, men det gör nog lite ont i ett litetlitet tjejbarn att känna att hon inte är bebis längre...

Visst ser det mysigt ut?

I detta nu monteras tjejbarnets nya säng. Dags för växasängen, ut med spjälsängen. Stora tjejen.

Jag svär och förbannar, och packar strax in mig i bilen för att köpa kompletterande skruvar.

Sen ska hon få titta på sängen idag, och förberedas mentalt, imorrn blir premiärsovet. Ikväll är vi nämligen ensamma hemma jag och tjejbarnet, och jag orkar inte evighetsnatta ett barn som kan klättra ur sängen och protestera tusen gånger...

Nu byggmarknaden.

Kvällens sagostund innehöll böcker hämtade ur mormor och morfars källargömmor, böcker som jag vuxit upp med. Böcker som ganska många generationer vuxit upp med...

Till att börja med Nicke Nyfiken från 1941, en inte helt pedagogisk bok med en del koloniala värderingar. Men uppskattad.

Så blev det Pippi Långstrump, faktiskt i denna bilderboksupplaga från 1988, men med Tommy och Annika som de mest könsstereotypa kidsen nånsin (men visst, Pippi är en frisk genusfläkt). Även denna bok uppskattad.

Boken om Någon som har lindat ut ett garnnystan genom ett helt hus, där man får smyga med och jaga Någon tills man vet vem det är, är den största succén hittills. Tjejbarnet lyssnade andäktigt och viskade kommentarerna med spänt darr på rösten. Helt uppslukad av äventyret. Rekommenderas!

Och så avslutningsvis Sagan om den lilla lilla gumman med det lilla lilla huset och den lilla lilla kon osv osv. Boken som slutar med att den lilla lilla gumman jagar iväg den lilla lilla katten till skogs, och katten kommer aldrig tillbaka igen och gumman gråter.
Jag trodde inte att hon var så särskillt road av boken förräns efteråt. Då tjejbarnet stog i sin säng och ropade på mig. Inte de vanliga kvällsropen utan ett nytt fundersamt frågande rop:

Mamma, kom in i mitt rum? Mamma?
Jag kommer och sätter mig vid sängen

Lilla flickan lessen nu i sitt hus. (hon vägrar kalla gumman för gumma...) Katten inte kommer hem? Flickan säger schas!

Jag blir alldeles alldeles ledsen inombords, så obetänksamt av mig att avsluta med en sådan saga. Med olyckligt slut! Och utan att förklara, att katten nog kom hem tillslut iallafall! Så jag förklarar att katten blev rädd när gumman sa Schas! och att den sprang ut i skogen, men efter ett tag var den inte rädd längre och då kom den tillbaka till gumman och då fick den mjölk och alla var glada och alla sov i huset.

Mamma, katten inte rädd, kommer hem nu? Alla sover hemma.

Ja, och gumman blev jätteglad! svarar jag.

Och sen sover hon, mitt lilla tjejbarn.

Fina fina tjejbarnet kunde inte sova, utan låg och tänkte på katten i skogen. I fortsättningen blir det till att tänka efter lite vilka sagor man väljer. Tjejbarnet förstår vad som är läskigt och ensamt och ledsamt och obehagligt. En saga på kvällen ska vara tryggt för en tvååring, läskigt kan vi ta tag i sen. Nu ska hon vara trygg. Vi fortsätter att gräva i sagoskatten.

Hinner inte med nå bloggande inte, ränner runt i storstan och besöker mångamånga!

En gammal favoritlek har utvecklats. Numera låter laddningstjutet annorlunda. "Här kommer Niiiiino" är utbytt mot "Här kommer Juno, lalala!" Och efter lalala så stoppas ibland in nya ord och uttryck, till exempel "med hunden".

Den bästa:

Här kommer Juno LALALA ... med handduk!

Och så springer hon genom köket med en kökshandduk framför sig. Poänglöst, men hysteriskt kul.

Tjejbarnet snappar upp ord och uttryck från omgivningen som kanske inte alltid är positiva. Idag, då hon hämtades från dagis, kläckte hon ur sig inom några minuter: Dumma dig! och Du får inte! och Surmomma! (till en av pedagogerna). Hon brukar även säga att mamma är stor och tjock.

Hon säger det nästan alltid med glimt i ögat. Hon har humor den lilla! Om man vill klämma ur henne något trevligt som mamma är snäll så kommer det garanterat ett Nääää, mamma är dum eller mamma är äcklig blääää.

Sötnos. Änsålänge står jag ut med alla okvädningsord som far ur henne. Och svordomarna verkar vi ha gjort oss av med för närvarande. Men de lär ju återkomma...

Idag bidde det en liten tur till Solleftå höstmarknad tillsammans med mor och far och Wille som är på besök. Marknaden var inte så stor, och innehöll samma junk som marknader alltid gör, broderade dukar, träskor, fårskinnstofflor, plånböcker, korvar, munkar och karuseller unt so weiter. Vi var itne så imponerade.

Men för tjejbarnet så är ju allt nytt och för första gången. Hon tittade på kycklingar och grisen (gissa vikten vinn fint pris!) och ville ha godis och ville ha leksaker men var hygglig och accepterade då vi sa nej. Och  så såg hon en ballong. Inte en gammal vanlig tråkballong utan en stor och glänsande svävande ballong som en flicka gick förbi med. Så säger vårt underbara barn: "Mamma, titta stor ballong! Mamma, Juno kan också få ballong kanske?" Och SJÄLVKLART går vi och köper en ballong då hon ber så fint! Trots att ballongen kostar 80 kr. Och att tjejbarnet tappar intresset för ballongen efter 5 minuter. Men den första minuten av absolut lycka då hon fick hålla i det svävande underverket var magiska, jag betalar igen vilken dag som helst.

...på att tjejbarnet var prickigt idag på dagis. De kunde däremot notera att hon var ganska så trött, och att hon typ inte åt nånting. Ja, hon är ju lite hängig efter snorigheten. Men det verkar ha varit en lyckad dag. Ingen napp på sovstunden heller.

I övrigt så tyckte jag lite optimistiskt att tjejbarnet efter allt frossande i sötsaker hemma hos mormor och morfar och farmor och fastrar skulle hållas ifrån socker ett tag, för att liksom förstå att man inte alltid får glass och kakor så fort man önskar. Men det var svårare att förankra avhållsamheten hos tjejbarnets far som ju inte träffat tjejbarnet på en vecka och därmed smälter så fort hon fladdrar med ögonfransarna...

Tjejbarnet fick således godis idag.

Och ingen klagade.

Tågresan hem gick faktiskt bra, tjejbarnet sov med fötterna sparkandes i magen på mig som inte sov alls.

Då vi for från Stockholm hade tjejbarnet lämnat ett litet minne bakom sig på mormor och morfars ytterdörr. Och hon hade nog lämnat desto fler spår efter sig runtom i lägenheten som mormor kan gå och plocka upp och tänka att "den där lilla knappen har tjejbarnet lämnat" och längta lite extra!



Så träffade vi pappa! Det är så skönt att vara hemma hela familjen, att komma in i lite vardag. Och idag är hon tillbaka på dagis. Fortfarande lite prickig, och kanske inte helthelt kurant, men det går nog bra. Hon älskar ju dagis! Saknar henne dock. Det blir trist att jobba hela helgen och inte hänga med själva bästa tjejbarnet!

Igår satt tjejbarnet på barnakuten med sina sjukt o-akuta prickar. Eftersom vi är utomlänspatienter så fick vi inte gå gå till vårdcentralen. Så vi fick känna blickarna då man knallade in på akuten med prickar ("det är väl inte vattkoppor!" tänkte alla, paria!). Efter tvåochenhalvtimme så sa doktorn att det kanske var svinkoppor och att vi skulle prova med antibiotika. Men han var ganska fundersam, och tyckte att de borde nog ha blivit bättre vid det här laget. Om det inte var svinkoppor så var det eksem, och det smittar ju inte, så nu blir det dagis igen! Samt inspektion av kusin. Tjolahopp!

Tjejbarnet utforskade trädgårdslanden igår. Och hon hittade måååånga maskar. De flesta "hittade" hon då de damp ner i hennes framsträckta händer efter att mamma grävt fram dom till henne, men det hindrade inte tjejbarnet från att gång på gång på gång visa upp maskarna: Mamma, titta! Mackar! Många mackar, stora macken, lilla macken, titta macken kruper, oj den splattrar, mammamamma titta mackar!

Hon hade maskarna i en burk och provade att mata dom med jord och löv. Det tyckte hon inte om för då syntes inte maskarna längre. Hon höll maskarna så fint så fint i kupade händer och lyfte dom varsamt med försiktiga fingrar. Det var en fin stund vi fick i trädgården.

P.S. Jag försöker lägga upp en söt bild på tjejbarnet med mackarna, men det går inge vidare, så det får bli imorrn. Nu är det läggdags. Det finns viss risk för piggt tjejbarn vid 06.10ish imorrn och då ska man ju va utvilad...

Tjejbarnet har plockat svamp denna helg. Jättemycket svamp. Hon har lärt sig om trattisar och "bollsvamp" och trumpetsvamp. Och nypon. Och så har hon tittat på bajs.

Det här är älgbajset, det vet tjejbarnet.


Hon vill gärna visa allt hon hittar, kommer och håller i handen och visar barr, bollsvamp, blad och pinnar. Men hon har förstått att bajs kan man titta på när det ligger på marken, man ska inte ta upp det och ta med det och visa. Samma sak med svamparna. Hon vet att man inte får plocka dom om inte vi vuxna säger att man får, så hon sitter i bärstolen och pekar och viftar och konstaterar att "där är äcklig svamp, den ska man inte plocka". Jag förklarar och säger vilka som är goda, och så får hon hjälpa till att stoppa dom i korgen.

Tjejbarnet inspekterar blad.


Och när vi var tillbaka på landet med korgarna fulla så fick tjejbarnet hjälpa till i trädgården, och plantera lökar inför våren. Först så planterade hon dom fint nedgrävda, men kunde inte hålla sig riktigt och grävde raskt upp dom igen...



P.S. Observera dagens outfit, mitt fynd i ny sportbutik; Fleecekofta från Didrikson, sååå snygg! 150 spänns!

Tjejbarnet var peppad inför att åka tåg till mormor och morfar. Hade pratat om det i dagarna två. Så det var kanske själva förväntningarna som orsakade mayhem och stora skrikattacken då vi äntrade kupén.

Till att börja med så var det nog en dålig tid på dygnet att fara, vid midnatt. Jag trodde det var smidigt, och att barnet skulle sova hela vägen. Men då vi klev på vaknade tjejbarnet, pigg och utvilad och sugen på att åka tåg. Sova är för mesar, tjejbarnet ville titta ut genom fönstret. Det ville inte jag. Sova stog på agendan efter att ha väntat en timme på försenat tåg på Långsele station.

Tjejbarnet ville inte heller vara i kupén. Den var sjuuukt läskig. Så hon skrek. Hon skrek och skrek och skrek, och krumbuktade och bets och revs och skrek mera. I en halvtimme. Oavbrutet. Lite synd om våra medresenärer kan man tycka. Och lte synd om mig och tjejbarnet även.

Om jag berättade sagot var hon lugn. Så lugn att jag trodde att hon somnat. Och därmed slutade berätta saga. Då började hon skrika igen.

Vi klev på tåget kl 00.40. Inte förrns kl 03.30 dåsade barnet till. Och sov i två timmar medans jag försökte vila på den minimala britsen. Så vaknade hon halv sex. Tjoho, munter och sugen på att åka tåg!

Well, vi kom fram tillslut.