tjejbarnet

Tjejbarnets bästa lek just nu går ut på att stå i hallen och sen tjuta glatt "Här kommer NIIIINO!" och sen springa det allra fortaste hon kan, ut i köket och dunka i skåpet under diskhon. Sen går hon tillbaka och gör en gång till. Och igen och igen. Och hon startar inte springandet förrns man har svarat på hennes tjut med ett eget "Här kommer Juno!" och jublat glatt. Sen när hon går i mål ska man gärna säga bravo och klappa i händerna. När hon sprungit några rundor ställer hon sig och puttar mig i baken, liksom knuffar mig mot hallen och säger "mamma (s)pringa!" Om mamma nu inte vill springa så bryr sig tjejbarnet inte om det utan fortsätter knuffa mamma i baken. Möjligen kan man förleda henne med att be pappa springa istället.

Och visst springer vi, till tjejbarnets stora förtjusning. Kanske två gånger var eller så, sen är man alldeles svettig och måste röra lite i middagsmaten på spisen eller nåt annat sånt som vuxna gör istället för att springa. Men tjejbarnet hon har liksom inget viktigare för sig än att springa det allra fortaste hon kan. Och det är vackert. Och vi jublar.