Mormor gästbloggar
Jaha nu är det dags!!!! Jag har varit som strutsen, stoppat huvudet i sanden och trott att ”det går över” . Men, i morgon går flyttlasset 60 mil bort från Stockholm mig och morfar. Hur skall det gå? Det är klart att det går, det är ju inte Australien, bara Sollefteå, men ändå. Vi får väl göra som många andra mor och farföräldrar, hoppa in i bilen och köra till Tjejbarnet (och föräldrarna förstås) men spontaniteten kommer ju inte fungera som tidigare. Vi har haft den STORA förmånen att få följa med på Tjejbarnets resa i livet på så nära håll och det kommer vi självklart att sakna. MEN, fördelen med avståndet är att varje gång vi ses så blir det ju flera dagar i rad i stället Jiiipppyyyy! Jag tycker att pappa o mamma skall lära upp Tjejbarnet i att använda Skype och också prata i telefon utan att trycka på alla knappar, så kanske man kan prata i lugn o ro!!! Jag har så många bilder jag vill visa men jag börjar med några få som är fina minnen från det första 1½ året och många, många fler kommer det att bli! Vi hoppas att ni kommer att trivas där upp i ”tassemarkerna” och va fan är 60 mil, bara ett lappkast!
En sista playdate i Kärrtorp...
...är vi på nu, tjejbarnet och jag. Sen bär det iväg. Mindre än ett dygn nu.
Hejdå dagis!
Tjejbarnet var lite småfebrig och grinig idag då hon och jag skulle säga hejdå till dagis. Hon var iochförsig på hyffsat humör fram tills dess att jag inte lät henne stanna på gården och gräva, utan sa att vi skulle in istället... Hon klängde på mig inne på dagis, ville inte riktigt släppa. Hon måste tyckt att det var konstigt att jag var där.
Vi var bara där en timme, åt lite lunch och gick runt och sa hejdå. Jättesorligt. Tjejbarnet förstog nog att något var annorlunda, för när vi sa hejdå till 2 av fröknarna så började hon faktiskt gråta stillsamt. Stackars tjejbarnet, dagis som hon gillar så mycket försvinner helt plötsligt ur hennes liv. Hon som vet var hon har sin skohylla, vet var hon sitter vid lunchen. Hon vet att man ska tvätta händerna före maten, var man bytter blöja, och var hon har sin sovplats. Och hon vet vad kompisarna heter, vilka fröknar som är snällast, och hur alltallt fungerar.
Nu rycks hon upp ur tryggheten hon byggt upp med fröknarna på sitt allra första dagis, och så sätts hon ner 60 mil bort.
Stackars tjejbarn, fan vad det här suger.
Vi var bara där en timme, åt lite lunch och gick runt och sa hejdå. Jättesorligt. Tjejbarnet förstog nog att något var annorlunda, för när vi sa hejdå till 2 av fröknarna så började hon faktiskt gråta stillsamt. Stackars tjejbarnet, dagis som hon gillar så mycket försvinner helt plötsligt ur hennes liv. Hon som vet var hon har sin skohylla, vet var hon sitter vid lunchen. Hon vet att man ska tvätta händerna före maten, var man bytter blöja, och var hon har sin sovplats. Och hon vet vad kompisarna heter, vilka fröknar som är snällast, och hur alltallt fungerar.
Nu rycks hon upp ur tryggheten hon byggt upp med fröknarna på sitt allra första dagis, och så sätts hon ner 60 mil bort.
Stackars tjejbarn, fan vad det här suger.
Äta fisk!!!
Igår var tjejbarnet på besök hos tant faster Leena. Tjejbarnet utforskade och pysslade. Då hon förstog att hon inte skulle få gå ut och springa upp och ner i trapphuset blev hon lite sur och ville bestämt gå ut. Det gick att kompromissa, hon nöjde sig med balkongen. Då det kom mat på tal dansade tjejbarnet glatt runt runt runt på balkongen och sjöng "äta pisk, äta PISK, ÄTA PISK!!!" högre och högre. Sen gick hon in och snurrade lite med Leena innan vi satte oss och åt fisk.
äta PISK!
Snurra på golvet
Snurra i stolen, tjiho!
äta PISK!
Snurra på golvet
Snurra i stolen, tjiho!
Tjejbarnet äter mat
Fiskbullar till middag är smarresmaskens tycker tjejbarnet. När hon ätit klart passar hon på att skoja till det lite.
"Lullalullalulla" sjunger hon och rullar matresterna mellan händerna och på bordet...
"Lullalullalulla" sjunger hon och rullar matresterna mellan händerna och på bordet...
Hejdåhejdå!
Ibland packar tjejbarnet en liten väska, hänger den över armen och så går hon. Hejdåhejdå säger hon. Idag blev det lite variation. "Hejdååå, hejdååå. Pusspuss!" Klockrent. Det har hon snappat upp av sig själv, det lilla livet.
Att lära sig att lyssna.
Idag, efter kul dag hos farmor med parklek och cyklande och ny fågelpresent och saft och trevligheter, bröt tjejbarnet ihop vid hemkomst. Det berodde helt klart på att hon på dagen varit så uppspelt att hon inte sovit middag, bara en powernap i bilen och det räcker ju inte. Tjejbarnet sade ifrån ungefär 45 minuter innan mor och far behagade lyssna och bege sig hemåt. Vilket var alldeles för sent. Hade vi åkt då tjejbarnet ville, så hade hon nog powernapat i bilen igen för att sedan orka med lite mat och vatten, kvällsbad och nattning som vanligt om än lite tidigt. Istället blev det STORT break down. Som det blev nu var tjejbarnet så fullständigt hysterisk vid hemkomst att pappa fick bära henne tills hon slocknade i en varm svettig naken liten pöl.
Att man inte lär sig att lyssna när tjejbarnet säger till att nu är det dags att gå hem...
Att man inte lär sig att lyssna när tjejbarnet säger till att nu är det dags att gå hem...
Härliga sommar!
Parklek i Kärrtorp, roligaste hoppmattan, för hela familjen! Rekommenderas starkt till bebisar/barn/mammor/morbröder, och alla andra som vill ha skoj!
Mormor har skitkul när tjejbarnet "ycklar"
Tjejbarnet gungar högt med Leena
Lek vid de stora barnens klätterställning på dagis, Förskolans dag. Mkt roligt!
Sätter på plåster, tjejbarnet har nämligen ramlat. Och om man ramlar och har ont så ska man ju blåsa och sätta på plåster. Tjejbarnet gillar däremot inte det klistriga (alltså själva plåstret) utan kastar den delen och försöker sen sätta på pappret som skyddat plåstret. Det blir lite knepigare på det sättet kan man en observatör tycka...
Foten är förresten inte ett dugg skadad, det är på armbågen det gör ont...
Mormor har skitkul när tjejbarnet "ycklar"
Tjejbarnet gungar högt med Leena
Lek vid de stora barnens klätterställning på dagis, Förskolans dag. Mkt roligt!
Sätter på plåster, tjejbarnet har nämligen ramlat. Och om man ramlar och har ont så ska man ju blåsa och sätta på plåster. Tjejbarnet gillar däremot inte det klistriga (alltså själva plåstret) utan kastar den delen och försöker sen sätta på pappret som skyddat plåstret. Det blir lite knepigare på det sättet kan man en observatör tycka...
Foten är förresten inte ett dugg skadad, det är på armbågen det gör ont...
Pappa lessen
Tjejbarnet åkte tunnelbana, satt i vagnen och lekte med en papperskopia av ett foto på pappa som hon fått med sig från dagis. Hon pussade lite på pappa, och stoppade sedan en bit av pappa i munnen så att hakan blev blöt och gick sönder.
"Neej, pappa lessen!" säger barnet då. "Ojoj, mamma laga" och räcker bilden till mig som förklarar att det inte går att laga pappa. "NEEEJ mamma laga, trasig!" säger tjejbarnet igen och klappar pappa fint på kinden. "Lessen..." säger tjejbarnet så med sin allra ledsnaste röst och tårar i ögonen, "pappa lessen, laga!" och jag kan knappt själv hålla tillbaka tårarna. Nej, pappa är glad, förklarar jag då, han är i skolan. "Pappa kolan, glad!" säger hon och skiner upp, "ringa, HAALLÅÅÅ"!
"Neej, pappa lessen!" säger barnet då. "Ojoj, mamma laga" och räcker bilden till mig som förklarar att det inte går att laga pappa. "NEEEJ mamma laga, trasig!" säger tjejbarnet igen och klappar pappa fint på kinden. "Lessen..." säger tjejbarnet så med sin allra ledsnaste röst och tårar i ögonen, "pappa lessen, laga!" och jag kan knappt själv hålla tillbaka tårarna. Nej, pappa är glad, förklarar jag då, han är i skolan. "Pappa kolan, glad!" säger hon och skiner upp, "ringa, HAALLÅÅÅ"!
Frukost
Ingen gröt till frukost idag, tjejbarnet hade fått span på kanelbullarna på köksbordet...
Helt enligt kostcirkeln och näringsläror och allt sånt.
Nu bär det snart av till BVC för granskning av barnets förmågor samt sprutor i benet. Mors!
Helt enligt kostcirkeln och näringsläror och allt sånt.
Nu bär det snart av till BVC för granskning av barnets förmågor samt sprutor i benet. Mors!
Fina presenter
Idag förärades tjejbarnet med gåvor. En skitastor Fischer-Pricespis med alla tillbehör (givetvis ett loppisfynd) samt 2 små söta (eller en söt och en ful) fåglar som piper. Mkt uppskattat. Tjejbarnet förärades även med lyxigt besök av mormor och Leena som vaktade barn och packade grejjer.
Spisåbäket som vi ska förvara bland allt annat junk i två veckor.
(den kommer få gott om plats i tjejbarnets nya rum, men stå i vägen ordentligt tills dess)
Tjejbarnet älskar att laga mat just nu. Hon diskar och fixar och bjuder på gröt. Nu kan hon även bjuda på korv och biff. Visst ser de goda ut?
En pippifågel var söt och fin, den andra var lite läskig. "Nej, läckig" säger tjejbarnet och vänder sig bort då fågeln piper. Och jag är nästan beredd att hålla med, den har lite elaka ögon...
Spisåbäket som vi ska förvara bland allt annat junk i två veckor.
(den kommer få gott om plats i tjejbarnets nya rum, men stå i vägen ordentligt tills dess)
Tjejbarnet älskar att laga mat just nu. Hon diskar och fixar och bjuder på gröt. Nu kan hon även bjuda på korv och biff. Visst ser de goda ut?
En pippifågel var söt och fin, den andra var lite läskig. "Nej, läckig" säger tjejbarnet och vänder sig bort då fågeln piper. Och jag är nästan beredd att hålla med, den har lite elaka ögon...
Mer!
Jag vet att det kanske är lite tjatigt att skriva om hur begåvad tjejbarnet är och hur kul det är att hon pratar så bra och så, men faktum är att det är så sjukt kul att hon är så begåvad och pratar så bra! (lite partisk kanske). Så ni får stå ut med lite mer tjat om prat.
Imorse gick tjejbarnet upp kl 06.30. Helt ok. Genast knallade hon ut i köket och krävde vindruvor. Så mamma skar upp vindruvor i halvor (man vill ju inte att hon ska sätta i halsen) och gick och la sig igen. Tjejbarnet tittade på Drömmarnas trädgård och snaskade i sig alla vindruvor, typ 20 st. Så ställer hon sig vid fotändan av sängen där mor och far sover och säger till; "Mamma! Äta mer!" hållandes tallriken mot mig. "Komma!" säger hon sen och går ut i köket och hytter med tallriken mot vindruvorna på diskbänken. Och det var just själva hyttandet som var så sjukt gulligt. När hon kom och bad om nästa omgång förklarade jag att vindruvorna var slut. Då bad hon mig koka gröt istället, "koka göt, hungig!" säger hon då. Och visst masar man sig upp då när hon ber så snällt!
Imorse gick tjejbarnet upp kl 06.30. Helt ok. Genast knallade hon ut i köket och krävde vindruvor. Så mamma skar upp vindruvor i halvor (man vill ju inte att hon ska sätta i halsen) och gick och la sig igen. Tjejbarnet tittade på Drömmarnas trädgård och snaskade i sig alla vindruvor, typ 20 st. Så ställer hon sig vid fotändan av sängen där mor och far sover och säger till; "Mamma! Äta mer!" hållandes tallriken mot mig. "Komma!" säger hon sen och går ut i köket och hytter med tallriken mot vindruvorna på diskbänken. Och det var just själva hyttandet som var så sjukt gulligt. När hon kom och bad om nästa omgång förklarade jag att vindruvorna var slut. Då bad hon mig koka gröt istället, "koka göt, hungig!" säger hon då. Och visst masar man sig upp då när hon ber så snällt!
Vurpa
Tjejbarnet har spenderat senaste dagarna hos mormor och morfar. Som vanligt har det varit mycket roligt. Det har varit en hel del lekande, både ute och inne. Tjejbarnet har fått en hink med tillhörande spadar och krattor som hon uppskattar mycket. Och så har hon hittat en favoritlek i parken bakom mormor och morfars hus; där finns en gummimatta uppspänd som man kan hoppa på (svårt att förklara hur den funkar, men kul är det). Helst ska andra barn hoppa på den samtidigt, då tjuter hon av skratt. När hon hoppade med mamma så var det också skoj, tills mamma var lite vårdslös och lät tjejbarnet gå själv några steg, vilket resulterade i en volt ner i sanden. Tjejbarnet blev skärrad och slog sig säkert en del, men det gick ganska bra ändå.
Olyckan resulterade dock i att tjejbarnet gick omkring i 10 minuter och påtalade hur ont hon hade i knät. Med massor av ord, i 2-ordsmeningar. Att hon har lärt sig att uttrycka att hon har ont gör liksom att hon gör en stor grej av det och betonar hur synd det är om henne (vilket det i det här fallet givetvis är). "Ont nä" säger tjejbarnet och pekar på knät, ajaj. "Mamma blåsa!" säger hon sen och tar sig ynkligt för knät och tittar lesset på mamma som har dåligt samvete. Mamma blåser. "Bättre!" säger tjejbarnet, och gungar glatt nån minut för att sedan kräva mer blåsande...
Olyckan resulterade dock i att tjejbarnet gick omkring i 10 minuter och påtalade hur ont hon hade i knät. Med massor av ord, i 2-ordsmeningar. Att hon har lärt sig att uttrycka att hon har ont gör liksom att hon gör en stor grej av det och betonar hur synd det är om henne (vilket det i det här fallet givetvis är). "Ont nä" säger tjejbarnet och pekar på knät, ajaj. "Mamma blåsa!" säger hon sen och tar sig ynkligt för knät och tittar lesset på mamma som har dåligt samvete. Mamma blåser. "Bättre!" säger tjejbarnet, och gungar glatt nån minut för att sedan kräva mer blåsande...
Vårsol
En underbar vårdag som denna får tjejbarnet bestämma vart vi ska gå på vägen hem från dagis. Oftast blir det till tupparna och grisarna i Akalla by, med en tur förbi gungan och klätterställningen. Så även idag. Tjejbarnet studerar kaninerna, konstaterar "gningnin äter! Nomnomnom". Youtube-generationen?
Tjejbarnets bästa film just nu.
I Akalla by övade vi lite på att åka ruschkana. Det är ganska läskigt och tjejbarnet vågar inte åka själv. Sitter hon i mammas knä går det däremot utmärkt att åka, så vi kajkade upp och ner i klätterställningen båda två en bra stund. Vi utforskade området kring lekplatsen, plockade fimpar och pinnar och stenar och en legobit. Hade tjejbarnet fått bestämma HELT själv så hade hon börjat gå åt ett håll (garanterat fel håll) och sen bara fortsatt gå och gå och gå. Utan att vända sig om. Det är ju så mycket i världen som ska inspekteras och namnges!
Fruktstund mitt i leken (fotat med mammas nya Iphone)
(var bara tvungen att klämma in det)(så det märks att jag har en ny Iphone)
Tjejbarnets bästa film just nu.
I Akalla by övade vi lite på att åka ruschkana. Det är ganska läskigt och tjejbarnet vågar inte åka själv. Sitter hon i mammas knä går det däremot utmärkt att åka, så vi kajkade upp och ner i klätterställningen båda två en bra stund. Vi utforskade området kring lekplatsen, plockade fimpar och pinnar och stenar och en legobit. Hade tjejbarnet fått bestämma HELT själv så hade hon börjat gå åt ett håll (garanterat fel håll) och sen bara fortsatt gå och gå och gå. Utan att vända sig om. Det är ju så mycket i världen som ska inspekteras och namnges!
Fruktstund mitt i leken (fotat med mammas nya Iphone)
(var bara tvungen att klämma in det)(så det märks att jag har en ny Iphone)
Sorg i hjärtat
Igår kväll låg tjejbarnet och sov. Tjejbarnets pappa var på fest. Själv satt jag i soffan och grät och sörjde mitt liv i Stockholm. Framförallt sörjde jag den kontakt som tjejbarnet har med mormor, och som kommer att bli svår att upprätthålla över 60 mils avstånd. Hur mycket man än anstränger sig att hälsa på varandra ofta, så blir det inte samma sak som att spontant komma över på en kopp kaffe en eftermiddag, eller dröja sig kvar efter jobbet/dagis och sova i mormor och morfars gästrum. Jag börjar grina typ så fort jag tänker på hur långt det är. Fy faan.
Hur tänkte vi? Vad ska vi till norrland o göra? Skräp. Jag längtar redan hem.
Som tröst åkte vi till Skansen idag, jag och tjejbarnet och mormor. Tjejbarnet gillade Skansen, mest pga kattungarnas nappar och de många vattenpölarna som fanns överallt. Visst var killingarna och älgen och björnarna intresssanta också, men om hon fått välja helt själv hade hon nog stått vid napparna typ hela dagen. Och kattungarna var inte ens där, de var inomhus och värmde sig för det var satan kallt ute.
Det är med stor sorg i hjärtat jag konstaterar att tjejbarnet inte kommer att fara på dessa spontana utflykter på några år framöver. Om vår tidsplan håller och vi inte ändrar oss så flyttar vi tillbaka lagom till att tjejbarnet börjar i skolan. Och hur mycket tid med mormor har hon inte hunnit missa då?!
Hur tänkte vi? Vad ska vi till norrland o göra? Skräp. Jag längtar redan hem.
Som tröst åkte vi till Skansen idag, jag och tjejbarnet och mormor. Tjejbarnet gillade Skansen, mest pga kattungarnas nappar och de många vattenpölarna som fanns överallt. Visst var killingarna och älgen och björnarna intresssanta också, men om hon fått välja helt själv hade hon nog stått vid napparna typ hela dagen. Och kattungarna var inte ens där, de var inomhus och värmde sig för det var satan kallt ute.
Det är med stor sorg i hjärtat jag konstaterar att tjejbarnet inte kommer att fara på dessa spontana utflykter på några år framöver. Om vår tidsplan håller och vi inte ändrar oss så flyttar vi tillbaka lagom till att tjejbarnet börjar i skolan. Och hur mycket tid med mormor har hon inte hunnit missa då?!
Och förresten...
...så har tjejbarnet barnvaktats av mormor hela helgen. Så att mamma och pappa kunnat bjuda in vänner för öl. Mycket uppskattat av samtliga parter.
Har föreslagit att mormor ska gästblogga. Får se om det dyker upp nåt i dagarna?
Har föreslagit att mormor ska gästblogga. Får se om det dyker upp nåt i dagarna?
Finklädd
De fina kläderna på föregående bild beror förresten på att tjejbarnet var på dop idag. Det färskaste tillskottet i kompisarnas bebisavlande, Molly, döptes i Stora Sköndals kyrka, med tillhörande kalasande inklusive tårt- och kakgluffande. KAKA! tjoade tjejbarnet titt som tätt och hämtade mera. Bulle! hojtade hon ibland också, men det är inte fullt så populärt.
Det är underhållande att vara i kyrkan på dop. Det blir ju alltid lite intressant då så många barn samlas i en miljö där de borde sitta still och vara tysta och snälla. Då det är dop så är väl kyrkan iofs inte världens stelaste, det är ok om ungarna gastar och ränner omkring lite. Vilket tjejbarnet gjorde. Gasta gjorde hon däremot inte. Och hon välte inte hellet dopfunten. Det var det ett annat barn som var millimetrar ifrån att lyckas med, han tacklade funten så den vinglade kraftig och spillde ut hälften av dopvattnet på golvet. Det var tur att det inte var allt vattnet som for ut, för då hade prästen fått göra om från början, förklarade Henke som kan sånt där med ritualer och vatten och helighet. Och att genomlida ytterligare en dopceremoni hade nog tjejbarnet tyckt var lite tradigt...
En annan rolig grej var att en av mammorna vars barn döptes råkade säga fel namn på barnet. Liiite skämmigt va.
Vi får öva då det är dags för tjejbarnets dop. Mer om detta senare.
Tjejbarnet hade iaf finkläder på sig. Rosa strumbyxor, kjol, och kofta med rosa hjärtan på. Och jag som försöker hålla kläderna könsneutrala bara ÄLSKADE outfiten. Tjejbarnet sopade banan med alla de andra barnen vad gällde söthet.
På vägen hem satt tjejbarnet i baksätet och smågnällde några minuter. "Hungig!" ropade hon, och "KAKA!". Efter 3 minuter slocknade hon, det där med kakan var nog bara en hang-up från dagen som hon inte kunnat släppa...
Det är underhållande att vara i kyrkan på dop. Det blir ju alltid lite intressant då så många barn samlas i en miljö där de borde sitta still och vara tysta och snälla. Då det är dop så är väl kyrkan iofs inte världens stelaste, det är ok om ungarna gastar och ränner omkring lite. Vilket tjejbarnet gjorde. Gasta gjorde hon däremot inte. Och hon välte inte hellet dopfunten. Det var det ett annat barn som var millimetrar ifrån att lyckas med, han tacklade funten så den vinglade kraftig och spillde ut hälften av dopvattnet på golvet. Det var tur att det inte var allt vattnet som for ut, för då hade prästen fått göra om från början, förklarade Henke som kan sånt där med ritualer och vatten och helighet. Och att genomlida ytterligare en dopceremoni hade nog tjejbarnet tyckt var lite tradigt...
En annan rolig grej var att en av mammorna vars barn döptes råkade säga fel namn på barnet. Liiite skämmigt va.
Vi får öva då det är dags för tjejbarnets dop. Mer om detta senare.
Tjejbarnet hade iaf finkläder på sig. Rosa strumbyxor, kjol, och kofta med rosa hjärtan på. Och jag som försöker hålla kläderna könsneutrala bara ÄLSKADE outfiten. Tjejbarnet sopade banan med alla de andra barnen vad gällde söthet.
På vägen hem satt tjejbarnet i baksätet och smågnällde några minuter. "Hungig!" ropade hon, och "KAKA!". Efter 3 minuter slocknade hon, det där med kakan var nog bara en hang-up från dagen som hon inte kunnat släppa...
Ny hobby
Just nu är det diskning som gäller. Det är det roligaste som finns. Tjejbarnet släpar fram en stol och klättrar upp, knuffar unden mamma och sätter ifång. Det tar inte lång tid innan det mesta vattnet är på golvet. Men vad gör det, hon tycker om att torka upp vatten också, så det blir nästa roliga lek...
Steppa lite i vattnet:
Så lite stretching, så inte musklerna stelnar till av allt diskande...
Steppa lite i vattnet:
Så lite stretching, så inte musklerna stelnar till av allt diskande...
Förbisedd
När tjejbarnet hämtades på dagis idag var det inte bara mamma som kom, utan även mormor. Skoja inte att man blir förbisedd som morsa då, det var jubeltjut och så kastade hon sig i mormors famn. Inte ens ett hej eller en vink till sin ömma moder kostade tjejbarnet på sig. Snacka om förbisedd.
Att ge med sig
Ett exempel på en typisk strid som tjejbarnet kan få vinna kan vara striden imorse. Tjejbarnet och jag skulle till dagis vid 8.30. Vi hade ingen brådska, skulle gå utan vagn och strosa gatan fram och titta på saker som vi alltid gör då vi har gott om tid. Innan vi lämnade lägenheten gick tjejbarnet och hämtade katten. Nu handlar det inte om någon av de levande katterna, ej heller någon mysig mjukiskatt, utan den hårda träkatten på hjul som man drar i snöre efter sig. Tjejbarnet vägrade släppa den. Jag bad henne snällt och vänligt, och hon vägrade. Jag sa till på skarpen, och hon vägrade. Jag försökte ta katten ifrån henne, och hon tryckte den mot sitt lilla bröst och sa "Nej, Nunos" och såg bestämt på mig. Jag gav mig.
Tjejbarnet släpade sen katten i snöret hela vägen till dagis. Med omvägar runt fontänen och till rutchkanan. Och hon var nöjd hela vägen. Kom fram till dagis och ställde snällt upp katten på sin hylla då jag bad henne, och sprang sen iväg och lekte.
Vem är jag att hindra henne att ta med katten på promenad? Vad vinner jag på det? Försöker jag uppfostra henne genom att lära henne att hon aldrig får bestämma, att hennes vilja inte gills?
Nej, klart hon ska ha katten!
Tjejbarnet släpade sen katten i snöret hela vägen till dagis. Med omvägar runt fontänen och till rutchkanan. Och hon var nöjd hela vägen. Kom fram till dagis och ställde snällt upp katten på sin hylla då jag bad henne, och sprang sen iväg och lekte.
Vem är jag att hindra henne att ta med katten på promenad? Vad vinner jag på det? Försöker jag uppfostra henne genom att lära henne att hon aldrig får bestämma, att hennes vilja inte gills?
Nej, klart hon ska ha katten!
Tjejbarnet växer upp
Tjejbarnet har slutat med välling. Hon gjorde det i samband med magsjukan häromveckan. Då hon var risig ville hon först inte äta något alls, bara lite välling. Sen ville hon inte ha nån välling alls, och inget annat heller. Sen ville hon inte ha det då hon blivit frisk heller. Det gick liksom av bara farten. Vet inte om det berodde på att hon associerade vällingen till obehagligt kräksande eller om hon helt enkelt tyckte att välling var för bebisar.
Tjejbarnet ger vällingen till hunden istället.
Mycket uppskattat!
I den takt som tjejbarnet växer upp nu (alltså i racerfart) så kommer hon snart ränna på stan och göra ofog (med vällingen utbytt mot annan dricka), ta studenten och flytta hemifrån. Shit.
Kanske ska man vänja henne vid att dricka välling igen, min lilla bebis!
Tjejbarnet ger vällingen till hunden istället.
Mycket uppskattat!
I den takt som tjejbarnet växer upp nu (alltså i racerfart) så kommer hon snart ränna på stan och göra ofog (med vällingen utbytt mot annan dricka), ta studenten och flytta hemifrån. Shit.
Kanske ska man vänja henne vid att dricka välling igen, min lilla bebis!
Hon ska inte få vinna!
Vet inte om det är rätt att tänka så, men när tjejbarnet sätter igång och gastar för att hon inte får som hon vill så vill jag vinna. Det är tävlingsinstinkten som sätter in, jag tänker inte ge mig! Hon är inte så envis egentligen, men man har ju ändå ett modershjärta som blöder. Men tävlingsinstinkten är starkare. Jag vinner nästan alltid.
Den nya stolen
Idag var jag lite rädd att tjejbarnet skulle bli livrädd för nya stolen i all framtid. Hon hade nämligen just slagit sig ned för att trycka i sig blodpudding med ytt, som hon gastat efter i de lååånga minutrar det tog att steka skivorna. Hon var näst intill rosenrasande då maten ställdes fram, men lugnade sig hyffsat. Bara för att få en dunderchock då pappa råkade slå i foten i tjejbarnets stolsben då han skulle gå förbi. Stolen hoppade till, inget dramatiskt, men kombinationen nyss rosenrasande, ny stol, och stöt från fot triggade igång ett sällan skådat hysteriskt anfall. Tjejbarnet hulkade och storgrät utan dess like. Mamma undrade om tjejbarnet blivit traumatiserad för livet, medan pappa tröstade.
Efter ett par minuter kunde tjejbarnet fortsätta äta. Men ibland andades hon in sådär hulkande, så hela kroppen hoppade till, som nån form av efterskalv efter utbrottet.
