Tjejbarnets första år

Som så många andra bloggare bjussar tjejbarnet på en lista för att sammanfatta året som gått:


Årets partaj: Nyårsafton 08-09, tjejbarnet sov sig igenom en fest med skräniga partydeltagare samt raketerna på västerbron, mamma och pappa mycket tacksamma som fick en trevlig kväll.

Årets låt: Var är tummen

Årets film: Nicke Nyfiken. Och den gräsliga fisherpricereklamen.

Årets partydänga: Rap das Armas och Klappa händerna när du är riktigt glad

Årets kulturupplevelse: Bögdjuren på Naturhistoriska muséet, och julbord på Öppna förskolan

Årets käk: blodpudding

Årets dryck: rabarbersaft. Och mjölk. Tuttmjölken inte att förglömma, those where the days...

Årets godaste, alla kategorier: Lussebulle. Och så första glassen.

Årets fik: Kulturhuset, med gott om plats för barnvagnar och rum för barn

Årets dyraste förstörelse: mormors glasögon

Årets populäraste present: Disneysparkbilen, lilla lammet, ankan och hundbilen

Årets läskigaste: kråkan och Spindelmannen

Årets roligaste ljud: dickadickadickadicka i en ändlös ström då tjejbarnet är riktigt nöjd och glad.

Årets bedrift: Tjejbarnet som krålade sig över golvet vid en ringa ålder av 4 månader och 2 veckor.

Årets vurpa: Nosen före i gruset.

Årets provokatör: Jack i spindelmannendräkt

Årets sammanbrott: då tjejbarnet får inte klättra på stolarna.

Årets semester: En vecka på segelbåt med mormor och morfar diggade tjejbarnet skarpt!

Årets sorg: Michael Jackson (OK, tjejbarnet bryr sig inte så mycket, men han får vara med på listan ändå)

Årets favoritdjur: kisse, anka och lamm

Årets snyggaste outfit: Julkläderna, kalaskläderna och bebishårdrockslooken

Årets hemsida: Tjejbarnetbloggen!


Nästa år ser tjejbarnet fram emot dagis, flytt, att få springa fritt utan vinterkläder och att få bada massor!
Gott nytt år på er kära läsare!

Det blir kanske en prinsessa ändå...

Det var lackskorna. Lackskorna som fick henne fast. Spelar ingen roll att hon matchar alldeles åt helvete (grå monsterpyamas, inte vacker kombo!), skorna ska vara på ändå. Idag matchade hon även med ryggsäck, hon fastnade för den efter att ha provat den inför dagisstarten och ville inte alls ta av den. Det är kul att hon kan uttrycka vad hon vill.

Det är givande att kommunicera med tjejbarnet. Hon blir så glad när nån förstår vad hon menar. Som då hon i badkaret upptäckte att det sitter ett litet lamm på väggen, pekade på det, sa bäbäbä, började dansa och tittade uppfordrande på mamma. Mamma fattade budskapet och trallade bäbävitalamm medan tjejbarnet dansade och skrek av upphetsning. Idag har hon också visat att hon lärt sig var öronen sitter, utan att vi tränat på det! Kan det vara nån i bekantskapskretsen som har övat på var öronen är kanske? Tufft är det iallafall. Bra även att hon förstår vad man säger, trots att man inte övat specifikt på orden. På order av mamma försökte hon bita pappa i tårna, trots att hon inte övat in var tårna sitter, eller hur man biter någon!

Och så var det skorna igen. I detta nu har tjejbarnets pappa läst saga och nattat, utan framgång. Direkt efter sagan hoppade tjejbarnet ur sängen och gick tillbaka till skorna...

Mor och dotter!






Två sanna humorister spexar till det.

Skor idag igen, och playdate

Idag tyckte tjejbarnet att det var helt ok att vara inne och leka på förmiddagen. Vädret utanför lockade inte. Hon är bra söt, medan jag diskade tittade hon på Nicke Nyfiken på TV, i 15 minuter satt hon stilla i soffhörnet och tittade andäktigt. Sen kom hon ut i hallen med lackskorna och ville ha hjälp att sätta på dom. Så gick hon fram och tillbaka i lägenheten, stannade ibland och petade med tåspetsen på nån kloss som låg och skräpade, och fortsatte sedan nöjt.

Efter sovet så drog tjejbarnet med morsan till Farsta för playdate med Loke. Till en början så tyckte Loke att playdate med tjejbarnet var den sämsta idén i världshistorien, ville ha alla leksaker själv och absolut inte dela med sig till tjejbarnet. Som tur är tog hon det inte personligt utan plöjde vidare bland Lokes grejjer. Han vande sig. De hade tillochmed riktigt roligt, Loke visade hur man hoppade på köksmattan och tjejbarnet var mycket imponerade. Ungarna skrattade ikapp åt hur kul det var att hoppa på mattan. Tjejbarnet hoppade inte så högt, men det gjorde liksom inget. Så hoppade dom från vardagsrumsbordet en lång stund också, för det får man göra hemma hos Loke, mycket uppskattat!

Jävla idioter!

Nu skjuter kidsen raketer och tigrar och kinapuffar och allt vad de nu heter utanför huset. Katterna hoppar högt, och även tjejbarnet studsar till i sängen där hon försöker sova. Änsålänge har hon inte vaknat, men hon vänder sig oroligt några varv efter varje smäll. Det blir en lång vecka det här. Jävla ligister.

Surpuppan

Återigen konstateras att det INTE går att att vara inomhus med ett tjejbarn en hel dag. Efter att ha haft så mycket att göra hela veckan så var tjejbarnet världens surpuppa hela förmiddagen. Ville inte leka med julklapparna, eller med mor och far. Allt vara bara jämmer och elände. Om hon inte fick prova på något nytt. Tyvärr är det mesta nya spännande i lägenheten förbjudet, tex. att äta frigoliten som packat in vissa julklappar, eller att äta kritorna istället för att rita med dom, eller att slänga papper i toaletten, eller att klättra på köksbordet, eller att stående på en stol banka på fönstret med en ljusstake och listan goes on and on... En enda tillåten grej var rolig, det var att sätta på sig vinterkängorna själv (med mycket hjälp) och sen gå omkring med dom. Då var hon nöjd i säkert en halvtimme. Märkliga barn. Hon har helt klart en skofetisch!

Nya intryck

Det har hänt mycket i tjejbarnets värld de senaste dagarna. Massor med fint pynt som man inte får röra, godis man inte får äta, massor av folk överallt, både nya och gamla bekantskaper, hundar, både stora och små (men alla ganska läskiga), nya rum, högljudda vuxna som dansar kring granen, och mer och mer därtill. Knepigt att vara liten och se allt för första gången... Tjejbarnet har varit en hjältinna, kämpat sig igenom långa dagar med miljoner nya intryck för att sedan, långt efter läggdags, stupa i säng och helt utslagen sova hela natten igenom.

Nu ska hon få vila med några dagars vardag hemma, de sista som bebis. Sen är det nytt år, stora tjejen ska ut och upptäcka världen utan mor och far. Detta är bara början...

Att sitta i saker del 2

Bästa leken är att sitta i sittvagnen som står i hallen. Att klättra i går bra. Klättra ur går inte alls. Vilket resulterar i att hon klättrar upp, leker nöjt i 5 minuter med vad hon nu tagit med sig, och sen blir förbannad när hon inte kommer ur när hon tröttnat. Om jag hjälper till så blir hon arg för att jag hjälper till. Så måste man distrahera henne i några minuter så hon blir på bra humör igen, bara för att sedan klättra upp igen...

Julrapport

Tjejbarnet firade sin andra julafton igår. Hon uppskattade det betydligt mer än förra året. Det var nog en av hennes bästa dagar nånsin, hon röjde runt hela dagen utan några sura miner en endaste gång. Kanske inte så konstigt med tanke på uppmärksamheten, lekkamraten, maten och gåvorna... Det enda som inte var 100% lyckat var då kusin Jack iklädde sig spindelmannendräkten han fått i gåva (av oss givetvis, hejja Spindelmannen!). Tjejbarnet trodde att spindelmannen var ett monster från en annan dimension som kommit för att förinta henne eller nåt, hon var skitskraj och skrek i fullt utvecklad panik så fort han drog på sig masken.

Tjejbarnet var så förtjust i allt och ville inte att det skulle sluta, hon bröt till och med ihop då jag framåt niotiden på kvällen tog av henne lackskorna, hon ville ju ha dom på! Jag trodde att hon skulle tycka det var skönt att slippa lackskor efter att ha haft dom på i 10 timmar, men icke! Jag fick inte hjälpa henne att sätta på dom igen heller, allt var liksom förstört. Skräpmorsa. Om hon hade haft orden för det så hade hon sagt att hon ville sova med dom finafina lackskorna...

Låter resten av dagen illustreras i bildform:

Tjejbarnet börjar tjyvöppna paketen tidigt, kan inte hålla sig längre!

Kolla lackskorna!

Farfar och faster Fiffi sjunger fint


Skräcken!!!


Skype-länk till moster Annie och onkel Mat i Österreich, även de fick se Kalle Anka!


Nyvaket tjejbarn med fin frisyr tillsammans med fröjdig släkt kollar in tomten på dörren.


Åh kolla knäck!


Kollar in tomten i morfars trygga famn.


Tjejbarnet sover nu, utpumpad efter några dagar då tillvaron ställts på sin spets, på ett förträffligt sätt! Julklappsskörden var överdådig och hon har lekt med nästan allt. Bilarna har körts, badankorna har demonterats ("piporna" bet hon snabbt loss, och tur var väl det, så nu är det tysta ankor), böckerna har lästs, kläder mannekängats, allt som går att banka med har bankats med och så vidare och så vidare.

Idag har favoriten varit det lillalilla plastlammet som har fått hoppa omkring överallt i lägenheten. Vem vet vad som fångar hennes intresse imorgon? I ärlighetens namn så har hon sett ut att uppskatta varenda grej! Och pappret.

GodJul önskar tjejbarnet med familj!

Ska hon nånsin lära sig?

Idag har tjejbarnet trillat av stolen bara en gång. Igår var det två. Detta trots att vi börjat lägga stolarna ner, men så kan det ju inte vara dygnet runt. En vacker dag måste hon väl utveckla nån form av självbevarelsedrift? Hon borde ju förstå att det gör ONT att trilla i golvet stup i kvarten!

Dan före dopparedan

Idag har vi städatstädatstädat. Eller, jag har städat och tjejbarnet och pappa har roat sig och hållit sig undan, bland annat med tur till julrushen i Kista för sistaminutenjulklappar och dricka till julhelgen. Alltså, nej, det blir ingen vit jul i det avseendet. Vi tror på ett sunt och balanserat förhållningssätt till alkot, med ett par goda finöl till maten, lite glögg, och sen på kvällskvisten då tjejbarnet somnar så kanske pappa tar sig en whiskey till och med. Jag tog även en städöl efter att ha svettats med disk, tvätt, dammsugare, trasor och golvmopp heeela dagen, det var jag värd.

Tjejbarnet föredrar numera gång som förflyttningssätt. Om hon inte har väldigtväldigt bråttom, som exempelvis när hon ska hinna smita ut genom ytterdörren och ta sig så långt bort som möjligt innan jag fångar (jag brukar låta henne komma långt, så hon tror hon lyckats rymma). Hon tjuter i falsett och sätter iväg på alla fyra med rumpan vickande, det är bästa leken!

Övriga förberedelser inför dopparedagen var mannekänguppvisning i julklänningen. Personligen tycker jag att hon ser för löjlig ut i rutig klänning, kofta, strumpbyxor och LACKSKOR! Stackars barn. Pappa tycker att hon är jättefin. Själv tycker hon att skorna är jättefina och har lekt med dom hela kvällen. Helst ska dom inte sitta på fötterna.
Ni får själva se resultatet imorrn. Ack och ve, ingen könsneutralitet här inte, alls...

Och så en bonus

Här är tjejbarnets pulkamormor i helgen, i ett fruktlöst försök att visa tjejbarnet att pulka är dödskul och inte läskigt alls!


Julavslutning igen

Denna gång på öppna förskolan i Husby. Och en sån fest det blev! Knytkalas var det som gällde vilket resulterade i ett oerhört spännande julbord med hemgjord mat från hela världen, fantastiskt! Godast enligt mig var nån form av jätteköttbullar med ris i i koriandersås, intressant och smarrigt. Tjejbarnet tyckte att afrikanskt pannkakslimebröd var godast. Själv bidrog jag med finska jultårtor, och alla tog slut, mkt uppskattat!

Tjejbarnet var stundtals på uruselt humör. Hon som brukar vilja kasta sig in i lokalerna och leka så fort vi gör entré klängde nu på mamma och tjurade. Oklart varför. Ibland var hon sitt vanliga sprudlande jag, då var det roligt! I ärlighetens namn var det helt ok när hon var sur också, eftersom hon sökte sig till mig och ville sitta still och läsa och annat mysigt.

Tomten kom även och delade ut böcker. Det var en ganska oläskig tomte, tror det blir värre på julafton. Trots att det var en mysig tomte så ville tjejbarnet inte sitta snällt och posera som de andra barnen...


Dagen blev något traumatisk då tjejbarnet blev biten av ett litet monsterbarn, som bet jättejättehårt i armen på tjejbarnet. Hon var så skärrad att hon bara flämtade och snorade och gnydde medan huvudet ryckte hit och dit, har aldrig sett lilltjejen så förstörd! Stackarn. Och tänk vad mycket sånt hon kommer få stå ut med då hon börjar på dagis som minst i gruppen...

Vass penna

Jag smet iväg på eftermiddagen för att se Avatar på bio (alldeles ensam, för ultimat upplevelse!). Tjejbarnet och pappa roade sig hemma. Hon var nöjd så länge som den vidriga reklamDVDn från Fisherprice spelades. Hon behövde inte titta på den, bara höra att den var på, för att vara nöjd. När den slutade blev hon sur. Så pappa spelade upp den igen och igen. Så hon inte skrek.

TVn som barnvakt. Vet inte om resten av familjen är med på min linje gällande uppfostran
Och nån gång under kvällen så lyckades tjejbarnet rita med en vass penna på dataskärmen...

Tidig trotsålder? Ja.

Efter att tjejbarnet klättrat upp på köksbordet typ 10 gånger efter frukosten så fick jag nog. Jag la stolarna ner på golvet. Ajajaj, tjejbarnet fick ett mastodontutbrott och skrek i 5 minuter, medan hon försökte lyfta stolarna. Det gick sådär. Jag gav mig iallafall inte utan diskade vidare. Tillslut tänkte jag att hon förstått poängen och så fick hon vara med och stå och diska på en stol. Riktig stol. Hon förstod att detta var en stor ära, och uppförde sig.

Dags att börja uppfostra barnet. Tröst ska hon få om hon slår sig eller är ledsen, trött eller ynklig. Men är hon rosenrasande och gråter för att hon inte får rita på dataskärmen med en vass penna så får hon vackert gråta!

Nänänä

Hemma hos oss:

Tjejbarnet: NÄNÄNÄNÄNÄÄÄÄ!!!
Jag: Vill du att vi ska läsa bok?
Tjejbarnet: NÄ!
Jag: *glatt* Jo, gå och hämta en bok så läser vi!
Tjejbarnet går och hämtar en bok och ger den till mig. Jag öppnar boken, nu ska vi ha mysigt.
Första sidan, tjejbarnet: NÄÄÄÄ *slår igen boken*
Jag lägger undan boken. Tjejbarnet: Nä! *ger tillbaka boken till mig, bankar uppfordrande*
Jag: Okok *öppnar boken*
Tjejbarnet: NÄÄÄÄ! *kastar boken*

och så fortgår aftonen...

Äntligen pulka!

Nu har äntligen pulkan provats. Tjejbarnet tog en tur runt Kärrtorp. Förtjusningen trappades upp, till en början var det skrik och gnäll då vinteroutfiten skulle på, underställ, fleecetröja, ullstrumpor, fleeceluva, tjockoverall, vantar och hej och hå. Sen blev hon gladare av att titta på mormors prydnadstomte som sitter på ytterdörren. Väl i pulkan log hon lite försiktigt. 13 minusgrader ute. Rosiga kinder fick hon direkt. När pulkandet började så var hon lite tveksam, men värmde snart upp och såg sig nöjt omkring. När jag sen tog fart och sprang så vann jag över henne till vinterälskarnas underbara värld, hon skrattade högt och viftade yvigt med armarna.
Det ska nog bli skidåkare av henne!

En mysig liten tur. Tillpåköpet så fick vi med oss en julgran hem, det blir extremt mycket julande i helgen!

Snöidyllen

Jag vill gärna att tjejbarnet ska sitta med rosiga kinder och gurgla av skratt imorrn när det blir pulka. Vinka åt förbipasserande som ska le och vinka tillbaka. Barn ska tjoa i pulkabacken och föräldrarna också. Solstrålarna ska glittra i snötyngda trädtoppar och allt ska vara fint och bra.

I verkligheten så kommer det nog bli en kvarts släpande av skeptiskt barn, och sen in och torka snor och försöka vara positiv för att tjejbarnet ska förstå att det där kalla otäcka är det roligaste som finns i hela världen.

Är det för mycket begärt att få ha en litenliten alptopp att skida på här i närheten?

Julavslutning

Terminen på kyrkans Öppna förskola avslutades med ceremoni i kyrkan. Prästen pratade lite, vi sjöng lite julpsalmer, fröknarna pratade lite, några mammor läste dikt, några sjöng finstämt. Barnen sprang/kröp omkring och väsnades. Det var INTE en stämningsfull gudstjänst, jag blev snarare påmind om varför jag inte tycker om barn. Henke satt morrade irriterat när ungarna spårade ur. Vi plågade oss igenom en stunds fika i oväsendet medan tjejbarnet kröp omkring under borden tillsammans med typ en miljon barn.

När man ser denna bild kan man tro att det faktiskt var finstämt och vackert...


Tjejbarnet tröttnade ganska snabbt och var ett av de barn som röjde runt och väsnades...

Hejdå kyrkan, det här var inge kul längre!

Morgonpyssel

Jag internettar och städar samtidigt, tjejbarnet står framför TVn viftar och tutar glatt tillsammans med tågen i gräsliga barnprogrammet Chuggington.

Snart ska vi gå och köpa oss en pulka. Får se om pulkaåkning fungerar ungefär som att åka vattenruschkana.
Ska kanske inte ta så brant backe första gången...


Själva gåendet

Ja, jag vet att jag tjatar. Och att jag tjatat i månader om att tjejbarnet inte går än. Jag är och har alltid varit lite tävlingsinriktad. Jag tycker det är kul med prestationer. Det får man absolut inte tycka när det gäller barn, alla får utvecklas i sin takt, det är ingen tävling. Jag vet detta. Och jag blir inte ledsen om tjejbarnet inte vinner tävlingen. Men jag tycker ändå att det är kul att jämföra, se hur barn utvecklas olika, i olika språng och är snabba eller långsamma på olika saker. Jag hade inte blivit ledsen om tjejbarnet väntat till hon var 18 månader med att gå, jag lovar.

Nåt jag tycker är intressant är hur just mitt tjejbarn kan vara fysiskt väldigt välutvecklad (kravlade vid 4,5 mån, ställde sig upp vid 5,5 mån), och alltid varit snabb att lära, förutom vad gäller gåendet. Hon har nog fått en del gener från pappa där. En beräknande och förståndig tjej, som liksom suttit och funderat i månader: "ja, gå skulle man ju kunna göra, men då skulle man ju kunna trilla och slå sig, och det vill jag ju inte, så jag kryper lite till..." Eftertänksam. Men modig. Udda kombination. Tillexempel så kan hon ju efter lite funderande bestämma att fruktskålen på köksbordet är ett intressant mål och då enkelt klättra upp och gnaga lite på godsakerna, fullständigt orädd. Men hon har (pepparpeppartaiträ) inte ramlat/kastat sig ner och slagit sig från höga höjder, det känns som hon har hela exkursionerna utplanerade och känner att hon behärskar dom innan hon ger sig iväg.

Så nu när hon kan gå, och har bestämt sig för att det är OK att gå även om någon tittar, så gör hon det med stadiga genomtänkta steg. Stannar och funderar lite, plockar kanske upp något från marken, och knallar vidare. Och hon verkar inte vara särskillt imponerad av sig själv. Hon verkar inte ens tycka att det är roligt, det är bara ett sätt att transportera sig.

Men snart kommer hon nog på att hon kan springa...

Ohyra

Jag börjar misstänka att det härjar nåt form av skadedjur i mitt kök...


En händelserik dag

Ojojoj, idag var det svettigt! Utöver lek på öppna förskolan och julklappsshopping i Kista så hanns det med Luciatåg med fika samt ett första besök på folktandvården. Hon lärde sig även att gå. Och allt detta utan att sova mer än 35 minuter mitt på dagen. Så det var inte konstigt att tjejbarnet däckade på mammas mage framför Project Runway vid kl 16.30.

Lek på öppnis


Sprudlande glad Lucia. Kanske för att hon slapp kronan?


Lite avkopplande lek efter en påfrestande sångstund (tjejbarnet har så svårt att hålla sig, vill liksom inte sitta still och sjunga, utan bara krypa längst fram och leka med fröknarna)



Så fick vi stressa från lussandet till tandhygienisten. Tandhygienisten frågade mig hur många tänder tjejbarnet har. Raskt svarade jag: 4 uppe och 4 nere. Så räknade hon. Och kom raskt fram till att jag inte hade nån koll, eftersom tjejbarnet helt klart hade 5 tänder uppe. Hoppsan.

Sen bar det av hemåt, med ett slutkört tjejbarn. Efter en powernap, middag och bad så körde vi lite sedvanlig gångträning. Och tamesjutton, 10 stadiga kontrollerade steg tog hon. Om och om igen. Resten av kvällen. Mer om detta imorgon, nya framsteg skall dokumenteras!

Den minsta lucian

Klockan åtta imorse smög sig tjejbarnet in till mormor och morfar med lussefika. Sången fick bottenbetyg, hon bara skrek och tjoade. Jag försökte sjunga luciasången lite taffligt, men det blev så skämmigt när man var själv... Fikat var betydligt bättre, och luciakronan var bäst (sett till underhållningsvärde, den vilade på axlarna åt helvete för stor).
Imorrn blir det lussefirande på öppna förskolan, då tar jag med kameran!

Hjälpa till en dag på landet

Tjejbarnet har hjälpt till idag.

På förmiddagen hjälpte hon till att fixa med madrasserna till husbilen.

(Outfiten ursäktas med att jag hade sovmorgon och varken pappa eller mormor visste var overallen och vantarna och annat bra att ha när man är ute i kylan fanns...)

Göra lunchmackor


Sen hjälpte tjejbarnet till med att kratta. Hon skaffade sig en bra gåvagn som funkade fint i terrängen. Kratta var hon inge vidare på.


Sen fick hon lite ledigt, man kan ju inte jobba jämt!

Slut på fredagsmys!

Det var med sorg i hjärtat som jag lämnade Akalla kyrka idag. Det var nämligen sista gången som jag och tjejbarnet närvarade på Öppna förskolans fredagsmys. Nu är det jullov. Sen är det jobb och dagis som gäller. Mammaledigheten är slut. Slut. Efter nyår är det jobb. Inga morgonmys med tända ljus och DN medan tjejbarnet kastar gröt och banan på golvet. Inget fikande och vuxenhäng i soffan medan tjejbarnet klättrar på leksaksköket. Inga dagar i solen i Akalla by på jakt efter tuppen och grisarna.

Det känns som om den tid jag kommer hinna ha med tjejbarnet efter nyår kommer att vara då hon hämtats från dagis och jag måste laga middag, tvätta, dammsuga och göra allt annat tråkigt. När ska jag hinna ligga i sängen och killa henne i revbenen? När ska vi hinna gå och bada? När ska vi ha tid till att bara vara hemma och bygga koja med filtar och soffan?

Vi kanske måste ta och skaffa tjejbarnet ett syskon, mammaledighet är mitt favvo!

Powernap

Tjejbarnet har röjt runt hos tant faster Leena hela aftonen medan mor hennes bakade jultårtor. Lek med Leena varvades med krypande i full fart runt bord och lägenhet, taffliga försök till memory-spel, samt klättrande på stegar och frossande av juliga godsaker. Ett utmattat tjejbarn slocknade på en minut i bilen på vägen hem. För att sedan (som senaste 3-4 kvällarna) vakna i hissen på väg in till lägenheten. Utvilad. Och sugen på att utforska lägenheten. Suck, hon somnade inte förrns 22.20.

Håller tummarna för sovmorgon imorrn...

Baby slugger på vift i det förflutna

Idag har tjejbarnet utforskat mammas gamla parklek i Kärrtorp. Hon lekte med dagmammebarnen som var där, samma dagmamma som när mamma var liten och lekte i samma sandlåda. Tjejbarnet testade även overallens vattentålighet genom att krypa i våt sand genom hela parken samt sitta i en vattenpöl mitt i dom större barnens fotbollsmatch. Hon tittade fascinerat på och dagdrömde kanske om att kunna gå, vem vet?

Efter nån timme började det bli lite väl ruggigt, duggregn och 3 plusgrader är inte det roligaste lekvädret... Så vi gick in på öppna förskolan. Samma lokaler som jag lekt i som barn, spelat pingis och gått på matlagningskurs. På den tiden var lokalerna en del av parkleken, men är nu som sagt öppen förskola. Hursomhelst var det kul att göra ett återbesök! I hallen, när det var dags att gå, hittade jag en hög med fotoalbum från förr i tiden. Själv var jag inte med på någon bild vad jag kunde se, men tjejbarnets fina moster Annie var med på mängder av bilder från Mulleskolan och Bodils minicirkus. Tänk vad mycket kul vi haft! Och tänk vilka resurser det fanns att lägga på aktiviteter på barn i 80-talets kommunistsverige.

Innan vi gick så lärde sig tjejbarnet att åka kana själv. Klättra upp har hon kunnat själv ganska länge, men hon har inte förstått att man måste sitta i kanan för att komma ner. Idag klickade det. Så hon satte sig och åkte ner, utan att hålla mammas hand. Såå roligt! På fjärde rundan gick det tyvärr lite väl fort, och när hon gled ut på golvet blev det stopp, och halv kullerbytta framåt. Landning på läppen. Så nu ser hon ut som hon varit i boxningsmatch, fläskläpp både uppe och nere!


Personbästa

Igår gick tjejbarnet 4 steg x 2. Snart lossnar det tror jag. Nu ska vi gå ut och öva!

Två favoriter

Hittade två favoritbilder från i somras; Tjejbarnet köper fläkt!




Ikväll åker vi till mormor och morfar och leker igen, wohoo!

Falalala!

Tjejbarnet fick permis från hemisoleringen efter konstaterad frånvaro av vattkoppor. Hon fick följa med mamma och mormor på kör, och som hon fröjdades! Först så såg hon mormor genom fönstret till aulan där vi övar, och hade hon inte suttit fastspänd så hade hon hoppat ur vagnen, så glad hon blev! Så fick hon alternera mellan att sitta på mormors arm, på mammas arm, och på mammas axlar och på mormors axlar. Oavsett var hon satt så satt hon och hoppade och viftade med benen i takt. När alla applåderade så klappade hon i händerna och strålade som en sol. Hon lyssnade uppmärksamt på uppsjungningar och stämmor, och när vi sjöng lugnt och fint så lutade hon sitt lillalilla huvud mot vårat bröst, lade örat emot och lyssnade på sången tätt intill.

Det får bli AdolfFredrik för henne i framtiden, lilla lärkan!


Diagnosen

Nu har jag kommit fram till att tjejbarnet troligen har mun- hand och fotsjukan. Eller höstblåsor. Smittsamt och litelite jobbigt. Det sköna är att hon kan gå och leka med andra barn snart, trots blåsorna. Woho! För tjejbarnet är såååå trött på att leka hemma.

Att sitta i saker

Tjejbarnet tycker mycket om att sitta i saker. Nåt ska man ju roa sig med när man är sjuk och inte får gå och leka med kompisarna...

Sitter i låda, mycket roligt.



Sitter i gåvagn, också mycket roligt.



Påväg ner i ovan nämnda låda. Roligt, helt klart. Pappa övervakar, tycker inte att det är så hemskt roligt.



Prickiga tjejbarnet

Frågan är om det är vattkoppor? Eller biverkningar av 1årsvaccinationen hon fick i veckan? Hursomhelst, prickig är hon. Prickiga tår, prickigt finger, en och annan prick härochvar, och jätteprickig snippa. Jobbigt. Men hon är glad som vanligt. Vore synd om det är vattkoppor, så man måste isolera sig precis innan jul liksom, vi har ju pepparkaksbak, luciatåg och julmys inbokat på öppna förskolan, vill inte missa!

Mamma googlar vidare för att hitta info om biverkningar. Men det är svårt när man inte vet vad vaccinet heter. Återkommer med vidare information, för ert nöje!

Tjejbarnets bästa

Idag har tjejbarnet varit lite lessen i ögat. Hon fick sprutor i benen och det blir man ju inte glad av. Men det är så tråkigt att skriva att hon är lessen, så jag tänkte visa upp tjejbarnets bästa leksaker, de som kan få henne glad igen! Utan inbördes ordning så är det dessa som är favoriterna just nu.

1.) Bästa dockan som farmor sytt. Nu har hon fått huckle så inte tjejbarnet ska slita av varenda litet hårstrå som farmor tråcklat dit. De hårstrån som ändå rycks av sparar jag för att sy på igen den dag hon slutar slita håret av stackarn...



2.)Ankan och katten, släpas omkring (dock aldrig i snöret som är till för just runtsläpande...).



3.) Djuren. Hon vet vilken som är grisen och zebran, och giraffen är lätt för den tycker hon mest om. Sköldpaddan återstår att upptäcka, den har nog för tråkiga färger.


4.) Vovven.



5.) Den bästa boken. Tuppen och grisen är finast. Och på en sida finns det massa ankor, dom tycker hon om.


Kanske blir det en lista på matfavoriter nästa gång? Roliga ljud? Förbjudna favvosar? Vilken lista vill DU se?

Vardagsmatte

Grötkok + barnpassning = bränd överkokad mjölk över hela spisen.
Kul.

Man bara måste älska henne

Efter 2 timmars nattande och krumbuktande är man ganska sur som mamma. Tjejbarnet hade krumbuktat med mamma, krumbuktat med pappa, rymt och lekt av sig en stund till, tittat mer på tv, bajsat, krypit omkring med ankan och katten, men fick aldrig nog. Hon var alldeles för pigg och glad för att sova. Tillslut vid 21.30 gick jag och la mig jag med, tjejbarnet inklämd mellan mor och far. Hon var ganska nöjd med arrangemanget. Låg still och myste i pappas armhåla ett tag, så man trodde att hon somnat. Så lyfter hon på huvudet, sätter sig upp och ler världens leende. Pekar på huvudet, snippan, foten, ögat, näsan på beställning. Delar generöst med sig av nappen först till mamma, sen till pappa. Så sätter hon iväg med ett tjut, likt ett stridsrop, och banar väg mot fotändan, slänger benen över sängkanten och påbörjar nedklättrandet. Uppgivet ropar jag "hejdå!", varav tjejbarnet stannar upp, ler, och vinkar glatt för att sedan ge sig av mot leklådan.

Jag skrattade högt, länge och förlösande, inte kunde jag vara sur på den ungen!

RSS 2.0