tjejbarnet

Jag inser att mina barn inte är stockholmare. Att de växer upp i en ångermanländsk småstad, att de inte får samma uppväxt som jag, att de formas i en annan miljö som jag inte formats av (jag som aldrig tänkt flytta från kärrtorp, eller åtminstone inte från gröna linjen).

Tjejbarnets språk formas mer av vänner och dagisfröknar än av oss föräldrar. Ord som kissig (kissnödig och alltså inte nedkissad som jag vanligen skulle tolka det som), pilla (kissa), hä (funkar i typ alla lägen), jänter, fara (istället för åka), börs och mese snappar tjejbarnet upp själv. Ord som möksa, pärer, snögge, klinka, läka/läcka, grinnde, användbara prefixet gamm-, och favoriten gofika, hittar jag på jobbet.

Men värst av allt är KLACKESKOR!
Tjejbarnet säger så. Och just detta ord används frekvent i hushållet. Jag har sagt det på skoj några gånger, för att retas med kolleger. Det låter ju så bonnigt! Men ju mer jag säger det på skoj desto svårare är det att låta bli. Det biter sig fast mot min vilja. Rätt var det är står jag där i Stockholm och vräker ur mig "klackeskor" på allvar...

Vilken festvecka det varit för tjejbarnet, och mer ska det bli! I onsdags var det disco på dagis och bästa glitteroutfitten valdes ut, det dansades och moffades popcorn. Igår var det påskmaskerad på dagis, påskkärringskonceptet ratades till förmån för piratprinsessa med fjäderboa (hejkomåhjälpmig). Därefter blev det tillverkning av påskkort och så en tur gata upp och gata ner, nu i påskkärringsoutfit och i sällskap med Signe, påskande för grannarna. Godis till middag typ.

Och idag den längsta långfredagen i världshistorien. Vaknar 06, tjejbarnet undrar om mormor och morfar kommer snart... Nej, först ska vi extremstäda hela huset som ska invaderas först av mormor och morfar och Fredde, och på lördag av femtielva gäster som ska njuta av öl och Chili bonanza för att fira att Jesus lever.

En tur till skidbacken ska vi klämma in också, det blir ingen vilsam stilla påskhelg det här...

Två magsjuka barn, trötta och varma. Inget gnäll, bara snälla. Och oväntat omtänksamma, det brukar de inte vara. Tjejbarnet låter lillasyster leka med hennes grejjer, bjuder på vatten och godis, klappar och tröstar, leker och visar grejjer. Lillasyster lägger försiktigt huvudet bredvid tjejbarnets på samma kudde när hon sover och pillar försiktigt med hennes hår, hämtar Rävis och lägger tätt intill, bjuder på godis (men hennes slemmade godisar ser rätt äckliga ut) och klappar fint.

Syskonkärlek som tidigare ej skådats.

Hemma igen. Möttes av en hysteriskt glad lillasyster och ett försiktigt glatt kräksjukt tjejbarn vid hemkomsten idag. Puss på mun i dörren till den utschasade barnafadern som, efter fyra dagar utan mig hemma, lättat lämnade barnen i min omsorg för att fara på konfirmationsläger.

Tjejbarnet lät bli att kräkas mer men sov bort resten av dagen i soffan. Jag kunde i lugn och ro ägna mig åt lillasyster. Och tänk, på fyra dagar borta så har hon blivit så stor!

Kröp raskt omkring i hallen och visade mig alla "nya" saker hon hittat, typ ett par skor, en napp, ett reklamblad, och detta med stor entusiasm och med egna ord och utrop. Sen rätt var det var så ställde hon sig upp mot en dörrkarm, släppte och spontangick tre steg! Tjoho!

Så häromveckan skrev jag ju att hon lärt sig sitta still. Det är en konst som hon förfinat, och utför flera gånger om dagen numera, typ sitter i soffan i fem minuter och ser på en film, ligger på rygg i sängen och pillar med nån leksak, kryper fram till tjejbarnet som är sjuk och lägger huvudet på kudden bredvid henne och klappar fint och myser. Fint. Jag passade på att utnyttja hennes nya förmåga och försökte titta i några böcker igen. Det har inte gått förut. Hon gillar att bläddra snabbt och vifta med boken i tre sekunder och sen sticker hon. Men inte nu. Vi tittade i två böcker tillsammans. Och för första gången nånsin så verkade hon se poängen i att titta på sidorna också, inte bara vifta. Hon såg att det var djur på några sidor och förstod att ljuden jag gjorde hängde ihop med bilderna. Och så för första gången nånsin så försökte hon härma ljud! Det lät inte alls som mitt valsångsljud eller lejonvrål, men hon försökte verkligen. Så kröp hon iväg och hämtade två böcker till som vi tittade i lite förstrött, tills hon gjorde sitt valsångsljud igen och letade efter den boken. Nöjde sig inte förrns vi hittat sidan med valen och lejonet. Så gjorde hon valsångsljudet igen. Nöjt. Så hittade vi en bild på en ängel och jag sjöng Lalalaaaa! och hon lyssnade noga och härmade! Gjorde rätt med tungan men ljudet blev fel, men hon såg hur jag gjort och försökte göra samma!

För mig är detta så revolutionerande. Hon har kopplat så mycket, små små steg men så viktiga. Vad kul det är att lära känna henne, att få en uppfattning om vad hon tänker därinne!

Vilken var då denna mycket intressanta bok? Jo:

Är på kurs i Sundsvall i fyra dagar. Så länge har jag inte varit ifrån barnen nån gång. Känner att jag inte skulle kunna tänka mig att ha ett jobb med resor, vill inte vara borta mera. Längtar hem. Sover bra i ostörd säng, men utan nån att krama på. Vaknar 05.30 fast jag inte måste. Vet att 11 mil bort vaknar mina tjejer och börjar plåga sin morgontrötte far. Det skulle varit jag. Längtar.

Tänk så skönt att hon som aldrig är stilla har börjat lära sig just det. Det har hänt några gånger senaste veckan att hon faktiskt tittat på en film eller i en bok i mer än tio sekunder. Nu uppslukad av Unga mödrar sedan fem minuter tillbaka...

Tjejbarnet tittar på Pongo. Sensmoralen verkar gå henne förbi; "Åh mamma en sån vacker kappa som Cruella har vill jag också ha!"

Jag förklarar att hon måste döda hundvalparna för att få en sån kappa. Berättar lite om olika saker som görs av djur, mat och kläder och godis. Att vissa djur använder man mycket av, medan man dödar andra för skinnets skull och sen kastar bort resten. Svårt för en fyraåring att förstå skillnaden kanske, då jag tycker att det är okej att döda vissa djur men inte andra. Man kan ju tro att barn ska försvara små söta djur liksom, men det gör henne detsamma vilka djurarter som has ihjäl. Tjejbarnet kommer fram till att det är bra att döda djur så att man kan få fina saker. Till och med hundvalpar.

Seriöst, hur har hon blivit såhär!!!

En fyraårings modesinne är minst sagt brokigt.

Igår inspektion av minsta kusinen samt härjande med de större. Idag klippning och snabb repris av härjande hos kusinerna. Försökte ta kort på barnen och få dem att le in i kameran samtidigt men det var ju dömt att misslyckas. Den vettigaste bilden blev denna konstnärliga variant.