tjejbarnet

Det är fantastiskt hur sjukt ett barn kan vara, för att sedan efter en alvedon i rumpan vakna till och vara sprudlande och pigg och helt fantastisk som vanligt! Igårkväll gick tjejbarnet och la sig tidigt, trots att hon sovit ett par timmar på pappa på kvällskvisten. Men efter några timmar vaknade hon, och fick ligga i soffan och titta på film. Tillslut tyckte vi att hon var lite väl varm, 39,3 i temp, så hon fick en alvedon. Och herrejistandes, man skulle kunna tro att det varit amfetamin hon fått som hon kutade omkring i soffan, hoppade hoppade hoppade, tjöt och tjoade, och var helt fantastiskt pigg i 45 minuter. Hur vore det om barnen delade med sig lite av denna pigghet till oss vuxna så vi inte behöver vara döende och må pyton av en förkylning...

Får se om det blir dags att vabba för första gången på måndag kanske, om hon inte friskar till sig. Jag tycker ändå det varit ganska bra jobbat att hålla sig frisk under snart två månader på dagis!

Orkar inte blogga ikväll egentligen. Tjejbarnet har feber och ligger däckad, nu blir det fredagsmys med nötter och té (och öl och whisky för farsgubben), film (med Kevin Costner) och barnfritt.

Slänger in en gammal bild på ett piggt och busigt tjejbarn som hittat mormors matkasse:


Och så en liten parentes. En helt tjejbarnsfri bild. Men fin ändå.

...så far jag till Göteborg strax. Och lämnar tjejbarn och pappa ensamma hemma. Har bett Henrik att gästblogga, får se om han törs!
Ajöss!

Nu måste jag svära lite. För jag kan inte få in i min hjärna vad som kan vara så roligt med en morgon i lägenheten att det är värt att gå upp kl 04.40 för. Jävla tjejbarn att vara jobbig. Barnkanalen har ju inte ens börjat sina sändningar, som annars är min räddning i arla morgonstund då tjejbarnet kan roa sig i tjugo minuter med mig på soffan i dvala. Klockan 6 är en sak, vi börjar vänja oss vid hennes morgonpigghet, men tjugo i 4 då blir jag förbannad.

Jag undrar, om de pratar som dagisfröknar (eller, jag vet, pedagoger) hemma också? På tjejbarnets dagis finns en fröken som pratar precis som man tror att dagisfröknar pratar. Tydligt, med ljus och lugn röst, ganska mesig, väldigt tillmötesgående, tydligt, säger jaa ofta med huvudet lite på sned, osv. Inte direkt bebisspråk, men väldigt tillrättalagt. Även till oss föräldrar.

Om man kallar sig pedagog, så får jag intrycket att man borde vara lite mer vältalig än en dagisfröken. En pedagog har mer pondus. Tänker jag mig.

Själv pratar jag inte bebisspråk med barn. Varken med tjejbarnet eller andra.
Ej heller med katter, hundvalpar eller make.
Respekt. Inget fjams.

Idag var en strålande vacker vinterdag. Tjejbarnet lämnades på dagis vid 9, för att mor och far skulle kunna få sig lite välbehövlig vila. Morgonmys i lugn och ro ett par timmar, därefter lunch i Kista och shoppingrunda utan barnaskrik. Tjejbarnet hämtades därefter tidigt, mitt i mellis, för att gå ut i den härliga krispiga vintersolen. Det bidde en tur till Akalla by för häststudie. En märklig sak är att hästar inte är ett dugg läskiga, dom kan man klappa. Däremot bollhästen (leksak hemma som låter) är livsfarlig... Men en STOR häst är ok. Knäppt barn. En stor häst ÄR ju läskig, och farlig och kan bita en i fingrarna och sparkas och allt möjligt!


OBS hästarna var närmare tidigare, men smet då kameran for fram. Alltså, titta på hästar från detta avstånd är ju givetvis inte läskigt, det tycker inte jag heller.

Sen lekte vi utanför porten ett tag och tittade på snö. Det tog slut ganska snabbt, efter en kvart ställer sig tjejbarnet alldelesalldeles tyst och stilla. Och säger "bajs!". Då var det slut på det roliga.

Bjussar även på en bild från häromdagen då jag efter en natts arbete fick promenera hem till mamma och pappa i Kärrtorp från jobbet i Skanstull. Snökaosets första dag. En timmes traskande i 15 minusgrader då världen stog still. En fantastisk morgon.

Tjejbarnet hängde idag med stenhårda hårdrockare. Hon smälte in bra, minglade lite, och försökte sno åt sig en shot då och då (misslyckades varje gång). Rockade loss framför guitarrhero, smakade på chips (äckligt) och tvål (äckligt) och tårta (gott). Menmen, det är ju en dag imorgon också, så tjejbarnet ursäktade sig vid 18-tiden och smet hem till fiskbullar, bad och sagostund. Det är hårt att vara hårdrockare, man behöver ju lite downtime även...

Tjejbarnet fick träffa mormor idag efter att nästan två (!!!) veckor gått sen sist. Hon jublade. Hon glädjetjöt. Hon kastade sig fram och tillbaka i soffan, hoppade och hoppade och hoppade för att visa vad hon kunde. Hon sa "mormor" kanske hundra gånger (och lyckades faktiskt klämma i med ett "immy" också till morbrors ära). Hon sprang och hämtade sina finaste leksaker och visade upp dom. Hon klättrade och klängde och kastade sig över mormor i två timmar, så man blev alldeles slut i hjärnan.

Ojoj, måste planera in mer mormor-häng, annars kommer mormor inte orka umgås med tjejbarnet om det blir så här intensivt!

Tjejbarnet var världens kaxigaste i vattnet för ett halvår sedan. Men eftersom vi inte känner att vi vill betala 1300 spänn för babysimmet så blir det inte så ofta att vi går och badar längre. Och det märks på tjejbarnets kaxighet. Den är inte densamma som förr. Jag vill ju inte att tjejbarnet ska vara rädd för vatten, hon ska bli en säl som mamma! Och att hon ska lita på att jag finns där, och inte hålla sig krampaktigt fast och spjärna emot som hon nu gjorde ibland. På babysimmet var hon avslappnad, vi ska tillbaka till det, goddammit! Vi måste nästan iväg nästa vecka också. Jo, så får det bli.

Tjejbarnet höll sig vaken över lunchen i Farsta, med badsällskapet faster Fiffi och kusin Jack, och däckade sedan i bilen på 3 sekunder. Jag lyckades tillochmed bära henne upp genom helveteslabyrinten (garaget) och förbi alla stora smällande ståldörrar, stjälpa över henne i sängen, och nu ligger hon som en beende muslim och snarkar. Det är jobbigt att simma. Jag förundras över hur många timmar man själv kunde härja i badet som liten, lätt 3 timmar. Jag skulle typ dö om jag gjorde det idag...

Förr i tiden när jag var och badade i Farstahallen så kostade det typ 10 kr förresten. Man kan lätt konstatera att priserna har stigit en del sen sist...

Nu skolkar tjejbarnet från dagis och åker till badhuset istället! Hej med er!

Mööja = smörja.

Vilken 15-månadersbebis behöver inte denna livsnödvändiga vetskap, att säger man möööja och viftar med hudkrämen så får man sin bebisrumpa len som en bebisrumpa!

Vi stormar framåt med pratandet, dagens nya ord är: nycklar, ramla, puppa (som betyder snippa eller rumpa, lite oklart vad hon menar), pinne och knapp. Ganska bra jobbat på en dag kan jag tycka. Sen så är det kanske inte så att random utomstående skulle förstå att det är nycklar hon menar då hon säger gluckaa, men jag godkänner det ändå.

Jag tror rentav att jag närt ett geni vid min barm!

Tjejbarnet utvecklade sitt vokabulär idag med ett högst otippat ord; möööja. Nån som kan gissa vad det betyder?

Tjejbarnet leker med Spindelmannen, jag citerar; "Toppääääätoppääää, doodaaa, toppijäääää". Spindelmannen studsar omkring i bokhyllan till dessa ljudeffekter i närmare 5 minut. Vad tänker tjejbarnet? Man kan inte så noga veta...

Kusinerna som såg ut som blådårar förr i tiden har shejpat upp sig och ser inte alls så tokiga ut längre. I afton var det hoppkväll i fam. Domeijs soffa och säng, till barnens stora förtjusning. Att få två spralliga ungar att posera samtidigt är dock en svårbemästrad konst.

Här tittar båda nästan in i kameran.
En av mååånga liknande bilder, då de nästan poserar samtidigt...


Men snälla barn, kan ni inte vara stilla i 10 sekunder?


Och så ett litet magblås!


Jag har sagt det förr, men det är så härligt att se tjejbarnet leka med Jack, hon hakar på och skrattar och skriker, och han får vara så där stor och beundransvärd, hennes idol liksom. Och hon har blivit så stor att hon kan leka med andra barn. Fantastiskt. Hon är så rolig nu, och blir bara roligare för varje dag. Tänk så mycket underbart vi har framför oss!

Nu är vi alla trötta i skallen, tjejbarnet tiggde om att få hoppa i säng utan saga, och mor och far ska slappa i soffan. Gonatt!

Vädret tillät ingen solig vinterutflykt till Haga, till (vad jag tror) både tjejbarn och pappas förtjusning. Vi gav oss av till Junibacken istället. Svindyrt, litet och fint. Tjejbarnet var mest nervös till att börja med. Hon är i minsta laget för att springa omkring bland ruschbanorna. Tur att hon inte kostade i inträde.

Vi föräldrar gick omkring och tittade på andra föräldrar och deras barn och irriterade oss på hur de betedde sig. Faktiskt så betedde sig de allra flesta barn alldeles exemplariskt, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på var de befann sig. Barn borde ju liksom vara glada och fina när dom gör så skojjiga helgutflykter med mamma/pappa/mormor/farfar eller vem det nu råkar vara. Problemen uppstod framförallt vid hemfärd. Trötta, hungriga, gnälliga, leksugna barn, som absolut inte vill ta på sig overallen. Och uppgivna mormorar och farfarar, bestämda mammor och pappor, som trycker ner illskrikande barn i barnvagnar. Större barn utan vagn går 15 meter efter resten av familjen och snorar och skriker av oklar anledning.

Det slog oss, att vi fortfarande inte tycker om barn. Eller föräldrar. Eller folk på stan överhuvudtaget. Tur att vi, inklusive tjejbarn, är så exemplariska på utflykt!

På väg till tuben


Tjejbarnet utforskar

Det är tråkigt när tjejbarnet är sjuk och kräks. Det är också tråkigt att hon hade ätit blodpudding och kräktes på finaste pyamasen och Isidor. Blodpuddingskräks biter sig fast, som satan. Tvätt-tips någon?

Vägarna i Stockholm har varit oframkomliga i månader. Vagn med tjejbarn har släpats i snömodd hit och dit. Ibland har tjejbarnet släpats i pulka, ibland muntert men oftare surt. Idag tänkte jag att vi skulle få lite kvalitetstid, inget dagis, utan overallen på och sen en tur ut med pulkan för att sedan avsluta på öppna förskolan.

Pulkan visade sig vara en dålig idé, som vanligt. Tjejbarnet tyckte fortfarande inte om den. Hon var sur. Hon var iofs glad om jag sprang och drog jättefort samtidigt som jag tittade på henne och tjoade. Slutade jag springa eller tjoa blev hon sur igen. Så pulka och barn släpades endast direkt till öppna förskolan utan pulkåkning i backe.

Så kommer ett lite udda klagomål: Snöröjningen i Akalla är alldeles för effektiv. Gångvägarna är välplogade och välsandade. Då transporten var avklarad såg pulkan ut som ett slitet rivjärn. Full med snö och grus var den även, som trängt upp genom de hål som släpandet orsakat. Man kan tycka att de skulle sprida ut plogandet en del, kanske ploga på gatorna i söderort ibland (där vi fastnat med bilen x antal gånger), och inte bara västerort där barnen vill åka pulka till dagis.

Ambitiös och sådär vintrigt familjemysig som jag är så har jag planerat en söndagsutflykt med pulka och matsäck, till Hagaparken, för hela familjen. Jag räknar med att tjejbarnet kommer älska pulkan då. Det kan behövas för att liva upp stämningen som tjejbarnets pulka- och vinterhatande far kommer dra med sig...

Tjejbarnet fick prova att bada skumbad idag. Jag trodde hon skulle älska det. Oj så fel jag hade. Det var i det närmaste panik till en början, trots att hon stog bredvid badkaret och bara tittade på skummet på min hand! Hon får konstiga fobiska idéer ibland. Som bollhästen, som hon efter 3 månader fortfarande får gråtattacker av att leka med. Och kråkan. Panik av badskum! Märklig unge.

Vi tog det sakta, steg för steg, och tillslut så plaskade hon lite skeptiskt i 3 minuter för att sen vilja gå upp. Kortaste badet nånsin. Det blir till att träna...

Man kan undra varför tjejbarnet inte vill gå hem och leka med sin ömma moder efter en lång dag utan föräldrar, utan istället stanna på dagis. Hon krumbuktar och skriker under påklädning, och rymmer sedan så fort jag släppt, springer in på avdelningen igen och skrattar skrikande. Samma procedur med skorna, skrik och krumbukt, och därefter rymmer hon tillbaka på avdelningen, leker och visar runt. Så ut i snön, jag låter henne gå själv, eftersom det blir katastrof om man försöker sätta henne i vagnen. Genom att låta tjejbarnet gå hem på egna ben så skjuter man liksom utbrottet på framtiden, några minuter. Det hela slutar med att tjejbarnet stuckit ner händerna (som vägrar vantar) i snön så många gånger att hon är iskall och bryter ihop på grund av det, sättes i vagnen, blir stel som en pinne, krumbuktar och skriker hela vägen hem... Mutas vid hemkomst med "bläpple" eller "gooka" (äpple eller pannkaka) och är sedan en solstråle resten av kvällen.

Som genom ett trollslag (för visst är det typ så man säger) så funkar internet igen precis då jag postar föregående inlägg! Så, här kommer bildkavalkaden på talibarnet i burka:

Om ni undrar varför jag inte bloggar så ofta ibland så beror det ofta på att vårat internet inte är fullt fungerande. Vi har världens bästa och snabbaste internet, men nu verkar det som att det är fler i huset som fattat att de ska ha samma internet som vi, vilket ger köer, vilket resulterar i nån form av låååååångsamhet och hackande, samt att många sidor inte funkar alls. Det är vår teori och förklaring. Två av de sidor som fungerar sämst är facebook och blogg.se. Vilket gör att jag oftare slänger datorn i väggen än bloggar. Så nu vet ni varför ni inte får se bilder på talibarnet i burka idag.

Tjejbarnet hjälper till i köket, får vara med och vispa pannkakssmeten. Vilken lycka!



Det blev ganska smetigt.


Men hon hade hejdundrande roligt. När jag tillslut måste avbryta, och ställa in smeten i ugnen, så blev hon såklart vansinnig. Håhåjaja, det är inte lätt att vara snäll mamma och låta tjejbarnet vara med och hjälpa till när det alltid sutar med ett mindre utbrott för att det roliga tar slut...

Satt och svor lite över att digitalTVn inte fungerade. Visst, jag har sagt upp abbonemanget, men jag betalar ju för tre månaders uppsägningstid, och då ska jag banne mig ha TV de månaderna! Inte bara Svt, 4an och 6an. Tänkte att nu är det dags att ringa till Comhems telefonkö och svära lite. Tänkte, att först ska jag bara köra klassikern stängaavochsättapåigen. Inget resultat. Jaha, då får jag väl ringa då. Noterar så att det sticker fram ett litet färgglatt kort under mattan. Hmm, påfallande likt Comhemloggan! Aha, barnet har alltså dragit ur kortet ur boxen och gömt det under mattan. Sneaky little rat!

Nu fungerar TVn igen.

I höstas så var tjejbarnet med i en undersökning om språkutveckling hos små barn. Jag tyckte det var spännande och började intressera mig lite mer aktivt för tjejbarnets språkförmågor, och började därför öva lite. Redan första halvtimmen lärde hon sig att förstå fem nya ord. Grymt.

Nu häromdagen så fick vi fortsättningsbrevet, vi får vara med mera! Jag har börjat fylla i listan med ord som tjejbarnet kan säga och är nu uppe i 25 (!) st. Jag har ju inga andra barn att jämföra med, men jag tycker att det låter ganska imponerande. Har för mig att barnen vid 18-månaderskontrollen ska kunna säga åtta ord. Plättlätt! Tjejbarnet är ju bara knappa 16 månader, och redan expert! Jag ser med spänning fram emot nästa steg då vi ska lista orden hon förstår, det måste vara typ tusen eller nåt. Ett språkligt geni, vilken grej! Hon har ju att brås på, pappa var ju i det närmaste ett underbarn, och mamma var ju inte så dålig hon heller (om jag får säga det själv). Nästa steg sen är ljudupptagningar, vore skoj!

Populärast just nu är bilabilabilabilabila, vilket är betyder bil och tjatas så fort hon leker med bilarna.

Om man kommer hem från dagis med smågnällig unge, barnvagn, matkassar och paket från posten så kan man lätt tycka att det är lite taskigt när BÅDA hissarna står stilla och man måste gå 10 trappor upp släpandes på allt. Det gav mig nästan en hjärtinfarkt, och jag fick ligga på golvet och flämta i flera minuter.

Nej, spöstraff till Svenska Bostäder ska det vara. Eller möjligen prygel med en liten käpp.

Ibland tar det längre tid än vanligt på morgonen. Tjejbarnet vägrar åka vagnen, vill gå själv.

Hmm, snö, det är intressant.


Mmm, snö, det är gott!


Efter att ha provsmakat på snön kanske tjugo gånger var tjejbarnets händer iskalla (trots vårvärmen på blotta -2 grader) och hon skrek. Slut på det roliga. Iklädd mammas stora tjocka vantar for hon till dagis i vagnen glatt viftande i takt till "Var är tummen" som trallades för att undvika katastrof.