tjejbarnet

Tjejbarnet gjorde big business på pottan idag. Alldeles självmant, kom och sa till, att nu händer det grejjer liksom, och så gick vi in på muggen och satte oss. Och ta mej sjutton, denna gång var pottan inte tom! För första gången så verkar det som att hon börjar fatta konceptet.

Visst, jag har skrivit tidigare om att tjejbarnet lyckats prestera nr 2 i pottan, men då var det ju mer som att man såg att nu är det på G och så placerade man henne handgripligen där. Den här gången såg man att hon ansträngde sig för att hinna, fick stanna och knipa lite innan vi hann fram.

Stort barn man har!

Typiskt bara att detta sker 1 dag innan vi beger oss ut på resande fot i två veckor och tillgången till potta är noll...

Kan ju borja med att ursakta for att det inte kommer att finnas nagra av de tre sista bokstaverna i alfabetet i detta inlagg.

Nu borjar det iaf narma sig, Juno ska for andra gangen i sitt liv aka och halsa pa den allra bastaste mostern i Osterrike. Det ar nu ganska exakt tva ar sedan hon var har senast, sa vi far se om hon fortfarande gillar att ga pa after ski. Skidor kanske hon fortfarande ar lite for liten for men vi ska ge det ett forsok, har ett par fina plast skidor som man kan spanna fast pa vanliga skor. Om inte det duger sa finns det mycket annat skoj att gora, framfor allt gosa med mig.
Tante bjuda pa ett apr bilder fran forra gangen hon var har men tyvarr sa hittade jag inte sa manga och dom jag hittade ar kanske inte de basta, men det ar kul att se hur mycket hon har vaxt sen senast hon var har, och hur mycket sotare och roligare hon blivit.


Nu har nedrakningen borjat pa riktigt! Alla paket och pressenter ligger redo. (Aven till min karaste syster och bror)
Syns om ett par dag Skidbarnet

Tjejbarnet tyckte livet var fruktansvärt imorse. Nyvaken och munter, och så kommer morsan hem från jobbet, och det är ju kul! Men mamma var inge rolig. Började klä på tjejbarnet och skicka iväg till dagis direkt! Tjejbarnet var så förkrossad att enda sättet att ha henne lugn var att ha henne tätt intill sig i famnen, och hon klängde sig fast som en litenliten apunge. Och när man bände loss henne för att kränga på overallen så var hon så ledsen att hon skrek så hon inte fick luft, och skakade och spände hela kroppen och var sitt allra mest olycklig nånsin!

Jag hade tårar i ögonen när tjejbarnet tillslut slets iväg ut i trappuppgången och ner till vagnen. Väl i pappas famn, men det var inte honom hon ville ha. Stackars stackars litet tjejbarn.

Sen, på eftermiddan då det var dags att gå hem, så följde hon tillochmed med frivilligt, det är inte ofta. Hon ville vara hos mor. Och som jag längtar just nu, till en ledig morgon med gosigt tjejbarn i sängen...

Idag har jag varit pysselmorsan. Kom över en stor kartong (ny taklampa införskaffad) och hämtade genast tejp och sax och tuschpennor och satte igång. Frågade tjejbarnet om hon ville ha en bil eller ett flygplan, och flygplan blev det. Tjejbarnet fick hjälpa till och måla lysen och skriva siffror och måla vingarna och var hon nu hade lust att måla. Jag tejpade ihop ett tjusigt flygplan och tjejbarnet var engagerad.

I fem minuter. Max. Tillräckligt länge för att packa flygplanet med kaniner och väska, slita i vingarna så de skulle flaxa (jag lät henne göra det, det är ju hennes flygplan), slita loss instrumentbrädan, sitta i planet i 5 sekunder (så jag hann ta en bild på mitt projekt), för att sedan vilja titta på spöket Laban.

Antingen är tjejbarnet alldeles för litet för att klara sådana avancerade fantasilekar, eller så är jag inte tillräckligt bra på att entusiasmera. Jag menar, jag var ju till och med med och lekte, försökte hitta på roligt, men nej. Det finns ju TV. Och jag som ville ge henne vackra fina barndomsminnen av lekdagar då vi röjde runt i lägenheten och fantasin bara sprudlade! Det kanske kommer...

Flygplanet innan massakern, tjejbarnet ännu intresserat.

...att plocka undan salvan!


Tjejbarnet har tagit "läppstift"...

Att vara två år gammal och klara att äta en GB Sandwich utan att bli kladdig måste ändå ses som en ganska stor bedrift. Lite kladd i mungiporna, men inget behov av att torka fingrarna eller bordet. Hon är gryyym!

Tjejbarnet är inbokad på kombinerad buss- och tågresa söderut. Billigt som faan!

Tjejbarnets sinne sprudlar av fantasifulla lekar nu. Hon berättar sagor (inte så långa, kanske tre meningar ungefär) om allt hon känner till, drakar, Bamse, Pärlsork, kompisar på dagis, sig själv, och mycket på hittepåspråk. Hon Byter ut orden i sånger hon kan till att bli visor om dockan som hon bäddar ner i sängen, eller om Ludde som ska ut och gå till kyrkan. Hon lever sig in i lekarna så till den milda grad att hon ibland skrämmer sig själv från vettet då hon jagas av något monster.

Då jag hämtade tjejbarnet på dagis häromdagen så fick jag höra om ett litet äventyr hon varit ute på. Det är såhär förstår ni, att tjejbarnets förskola hänger ihop med en skola för lite större barn också, och i den skolan finns ett bibliotek. Dit kan man gå genom dörrar och korridorer, ganska så nära ligger det biblioteket. Så när nu dagisfröken satt och läste böcker för barnen i början på veckan så tyckte de allihopa att böckerna var lite trista och sönderlästa för tillfället. Så de begav sig till biblioteket. Tjejbarnet fröjdades, hon äääälskar ju som bekant att gå till biblioteket. De lånade en bunt med böcker och återvände till dagis.

Tjejbarnet kom ut från dagis idag och såg direkt något nytt. Uppe på himlen lös en klar månskära, som hon nog aldrig lagt märke till förut. "Titta mamma en sol uppe i himlen!" säger tjejbarnet och pekar. Jag hukar mig bredivd tjejbarnet och förklarar att det inte är en sol utan en måne, och att den är på himlen på natten och att solen är där på dagen. Tjejbarnet köper min förklaring och konstaterar att månen är fin.

Då har vi har en av de finaste stunderna vi haft tillsammans. I ljuset under gatlyktan syns våra andedräkter tydligare än vanligt. Det är 10 minusgrader och stjärnklart. Jag blåser lite rök mot månen och säger, att jag är en drake. Tjejbarnet är på, och blåser rök hon med. Hon berättar lite om draken i Bamsefilmen vi har hemma. Blåser lite mer rök. Skrattar tyst. Sen går vi hem, jag och tjejbarnet.

Som vanligt är Stockholmshelgerna intensivt, därav total avsaknad av bloggande på ett tag. Tjejbarnet måste ju hänga med alla coola Stockholms-kidsen, fysiskt liksom.

Tjejbarnet börjar bli riktigt bra på att rapportera dagens händelser när man hämtar henne på dagis.

Tjejbarnet firade nyår för tredje gången. Tidigare nyår har passerat smärtfritt för tjejbarnet. Nr 1 firades sovande på fest på Pontonjärgatan och sovande i vagnen uppe på Västerbron med dunder och brak, tjejbarnet sov igenom hela kalaset. Nr 2 firades till en början sovande på en fest i Gubbängen men då hanns det ändå med lite nyfiket tittande på raketer (med hörselkåpor på) vid tolvslaget då tjejbarnet behagade vakna.

I år blev det ingen succé. Tjejbarnet spenderade dagen på ett angenämnt sätt, matade ankor vid älven tillsammans med farfar och Patrik som är på besök, därefter lek i hemmet, sovande igenom nyårsbönen i kyrkan, och så ätande av god middag (fast hummer tordes hon inte smaka, de har så vassa klor). Mor for iväg till jobbet och tjejbarnet nattades och sov som en stock. För att så strax innan midnatt vakna upp till det dunderbrakande som nyårets fyrverkerier innebär. Hon fick panik. Blicken var stirrig och skriken desperata och livrädda. Hoppade till vid varje pang och grät ohejdbart. Pappa erbjöd hörselkåpor, men tjejbarnet var inte intresserad. Efter några minuters förhandlande och förklarande så accepterade tjejbarnet att hörselkåporna var för hennes skull och att de skulle göra raketerna mindre läskiga. Dom kom på och livet blev lite lättare. Nästa steg hade varit för pappa att ta med tjejbarnet in i walk-in-skafferiet, men tjejbarnet tyckte inte det behövdes. Efter en stund kunde hon tillochmed titta ut genom fönstret en halv minut innan skräcken tog över igen.

Framåt kl 01 somnade tjejbarnet om igen, denna gång i mamma och pappas säng, efter två sagor om Vilda bebin. Att det blev Vilda bebin beror på pappas teori om att saga på rim är rogivande för tjejbarnet, och det verkar funka!

Idag berättade tjejbarnet för mig då jag kom hem från jobbet att hon och pappa skulle gömma sig i garderoben för att raketerna var läskiga när de sa pang.

Nästa år blir det sovande tjejbarn med hörselkåpor på från början!