tjejbarnet

Rastlösa tjejer mötte mig efter jobbet, och togs med ut till pulkabacken för några eftermiddagsåk vid fyratiden. Till en början entusiastiska. Tjejbarnet vill åka massor, på tefatet, upp och ner och upp och ner i backen. Lillasyster står mest och tittar längtande mot gungorna och tjoar om att gå dit.

Jag släpade upp henne för backen på snowracern, tänkte att åker vi ner en gång så gillar hon det garanterat. Och visst gjorde hon det. Så pass att hon inte ville att vi skulle kliva av när vi kommit ner. Det kändes nog tryggt att sitta mellan mina ben och ratten, så när jag klev av och skulle dra upp henne igen bröt hon ihop och viftade att jag skulle sitta kvar. För att sen bryta ihop över att vi inte åkte nånstans (eftersom vi stog nedanför backen i noll graders lutning). Hur mycket jag än försökte förklara så fattar hon ju inte! Hon ville att vi båda skulle sitta kvar och fortsätta åka trots att backen var slut. Testade med tefatet istället, men samma sak där, hon vill åka på direkten, och fattar inte att hon måste uppför backen först. Sitter på tefatet och bryter ihop för att hon inte kommer nånvart, och försöker jag bära henne en bit upp bryter hon ihop för att hon tror att hon inte ska få åka eftersom jag lyft upp henne... Puttar ner henne en bit i backen, jättekul! Men så fort det blir platt blir det samma sak igen. Och så fattar hon fortfarande inte att hon måste upp i backen igen. Och bryter ihop...

Körde snöbollskrig, klätterställning och gungor istället, och var ute i en timme. Kidsen skrattade mer än vad de gjort på hela veckan sammantaget. Tjejbarnet sa gång på gång "O så roligt vi har tillsammans när vi är ute och leker, jag vill aldrig gå in!"

Lillasyster är just nu mycket fascinerad av saker som är samma. En bild på en elefant ska paras ihop med schleich-elefanten, och tecken och tutande. Pippiappen paras ihop med pusslet, boken och Pippigubbarna och ackompanjeras av entusiastiskt tjoande Pippippippippi!

Glädjen var stor när hon insåg att den gamla luftmadrassen, tre pysselböcker och locket till läppglansförpackningen tjejbarnet fått, var samma prinsessor. Hon trampade runt på dem och pekade i typ fem minuter.

Lillasysters bästa saker är bebisar, och mobiltelefoner. Nu har hon kommit på hur hon ska kombinera dessa, hon vill ringa bebis! Själv säger hon beBISS! och hämtar telefonen och trycker på gröna luren och sen första bästa nummer... Där måste man ju stoppa henne, eftersom hon likagärna ringer till pizzerian som till bebis.

Har vi inte tur, så svarar hon inte, och inte mormor heller, och då sitter lillasyster och darrar besviket med underläppen. BeBISS?! säger hon och tittar ledset på mig.

Med lite tur så når vi fram till bebis, som är Elliot-Maisey i Österrike. Lillasyster vill hålla luren själv, säga beBISS till bebisen, vinka, och säga hada, vinka lite till, och bråka om att få hålla telefonen själv jättejättelänge.