tjejbarnet

Valborg: tripp till Birsta, barnen sov i bilen, två timmars lek på lekland, hamburgare, ny gräsklippare, hem, barnen sov i bilen, skura bron inför inoljning, grill på verandan, fortsatt snälla barn faktiskt, varma kläder på, barn ner i vagnen, brasa på Hågestaön (skitastor), trekamp för tjejbarnet med kompisen Alex, söta sovlillasyster i bärsjalen (men som sen panikskrek argt nån timme, kanske för mycket intryck?), och efter en del pyssel hemma; slutligen sovande barn och utmattad mor i bingen. Gonatt.

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/1302870/images/2012/pic_200652724.jpg" class="image">

Var ju egentligen den hör bilden jag skulle lagt upp. Och jag vet att lillasyster ser ut som en tjocktant/dåre på en av bilderna...

Fyller på med mer bilder från helgen:

Loppis igår, fyndade för 230 spänn barnkläder. Tjejerna fina i nya kläder, lekte i solen på eftermiddagen. Nya leksaker till lillasyster, mycket uppskattade. Bergs över på grillmiddag, marshmallowsen var uppskattade. Några glas vin, lättnattade barn, och så en tur på stan för mig och Anna.

Inatt, inga problem för pappan att rå om lillasyster när hon vaknade vid midnatt, sövde om henne utan mat, barnet sov till 05. Det var som fan, hon kanske inte behöver nattmat? Vore trevligt, så man slapp amma var tredje timme på nätterna.

Idag, 25 grader i solen på verandan, jag med ett lätt illamående och huvudvärk. Pannkakslunch. Snälla barn. Sen tacos. Livet är gott att leva.

Uppesittarkväll med Let's dance (ny favorit hos tjejbarnet, de har ju så vackra klänningar...), hon höll ut till 21.

Igår efter middagen knallade vi över till tjejbarnets idol Lisa och grannen Thelma för en kortare playdate. Kidsen sprang omkring i trädgården i lätta vårkläder, mammorna satt i köket och fikade. Efter nån timme var det dags att gå hem och natta lillasyster. Vi avrundar vuxenpratet i kvällssolen på verandan medan tjejerna verkar duka för middag på småborden utanför lekstugan, med hinkar och gegga.

Men så brister tjejbarnet ut i den mest hjärtskärande gråt. Oj nu hände nåt allvarligt, tänker jag, men tjejerna försöker trösta tjejbarnet och jag avvaktar. Sorgset, förkrossat, besviket, förtvivlat gråter hon. Inte har hon gjort illa sig, det hörs tydligt. Hon lugnar sig kort, för att sedan se på Lisa och återigen brista ut i tårar.

Tillslut ser hon mot mig och jag går dit för att trösta och ta reda på vad som orsakat sorgen. Och tjejbarnet berättar, "att Lisa tog muggen, och så satte hon den på min mask på kanten så den gjorde illa sig och det kom blooood..." och så bär inte rösten mer. Och så hulkar hon fram, "att nu kommer den att dö, och då lever den inte mer". Jag kan inte annat än att bekräfta att jo, så är det. Trösta mera.

Och att det var Lisa som gjorde det hemska, det var nog det värsta av allt. Lisa som är så stor (4år) och tuff och rolig. Och tjejbarnet som just nu älskar maskar, och inte vill göra annat än att samla maskar och sniglar, kom till ny insikt om livets förgänglighet.

Vi fick en försmak av hur schysst det är med trädgård när solen skiner, fika på trappen, fotboll, och småkrypsjakt. Tjejbarnet skrattade och skrek av förtjusning när vi jagade runt. Jag hann med att leka med henne rätt bra, lillasyster hängde med utan att klaga.

Grabben i huset bredvid var ute och lekte i fleecefodrat galonställ. Tjejbarnet föredrar en luftigare outfit. Vårtjejen njöt av värmen idag, säkert tio grader i solen... Lillasyster utforskade gräsmattan, även hon i vårstassen.

Såhär pysslig kan man vara en vanlig måndagsmorgon. Jag ger er prinsessan "Aulora":

Dags att flytta ut lilltjejen ur vår säng, då hon nu är så rörlig att det blivit lite väl många ormanden ur sängen och bonk i golvet. Så kan vi ju inte ha det!

Spjälsängen kånkades upp från garaget och installerades. Nu delar tjejerna sovrum. Tjejbarnet exalterad, har provlegat spjälsängen (vars botten bångnade svårt) och godkänt allt. Tyckte igår att det skulle bli så mysigt att dela rum.

Så nu kör vi en variant av "Tassmetoden". Ingen metod där barnet skriker och lämnas ensam, utan hon ska lära sig att somna själv på ett snällt sätt. Två-tre timmar räknade jag ändå med att det skulle ta första kvällen. Så döm av min förvåning, efter amning och visst vyssjande i famnen så lades lillasyster ned i bädden, fick en tass (alltså, en hand) lugnande lagd på rumpan och somnade!!! Samtidigt låg tjejbarnet och sneglade på oss, kommenterade lite, och somnade nån minut efter lillasyster. Det tog max tio minuter att natta två barn!

Kl 19.20 satt två nöjda föräldrar i soffan. Förstod att så här lätt kan man ju inte ha det, väntade på skriken från övervåningen, som aldrig kom. Jisses, världens bästa a-barn.

Självklart blir det bakslag, och tar ett tag att rota en ny rutin. Idag tog det en dryg timme, men det får väl va godkänt!

... i protokollet dock, då dunsen från vardagsrummet innebar att Maja tappat lillasyster i golvet. Lillasyster kantstött och olycklig, Maja skärrad och minst lika olycklig. Men de blev snabbt ok igen. Avsikten var god, de skulle ju mysa i soffan och Maja ville få upp lillasyster dit. Men hon är rätt tung och sprattlig...

Här är tjejerna i soffan, godisätande, när allt är fint och glatt!

En grymt bra dag har det varit.

Upp 05.50 (inte så värst grymt).
Trevliga barn hela morgonen. Som umgicks och inte bara tittade på film.
Lchf-pasta i ugnen, omständigt att göra, men gott!
Lillasyster sover på pappas mage.
Tur till badhuset, för mig och tjejbarnet.
Välbehövd mor-dotter-tid liksom.
Lek i poolen med tjejbarnet och Maja, inget bråk!
Långbastu, först med två småtjejer, sen bara med tjejbarnet som var världens sötaste, och sen bara jag. En kvarts barnvaktande av Anna, guld.
Fika, med bara liiite tjat.
Träffade Åströms som hastigast, tjejbarnet lycklig i Annas knä.
Loppisbesök, tjejbarnet satt i ett hörn och läste böcker i en kvart, lät mig shoppa. Inget tjat.
Begagnad Hello Kittydress fyndades, så fick hon en tillslut...
Till bolaget, tjejbarnet skuttade muntert Storgatan fram.
Hela eftermiddagen i köket, ljuvlig köttfärssås och hallonfromage. Ljuvliga barn, ljuvlig make, härliga familj! Kvalitetstid (och inget tjafs!).
Bergs på middag, alltid nice.
Prinsessklänning till barnet.
Gammal skolaffisch till landet till mig (och mormor och Leena?).
Barnen åt upp maten, satt (typ) fint vid bordet. Gillade lyckad efterrätt.
Lillasyster nattad på första försöket.
Ingen sprang omkring och skrek.
Nöjda tjejer delade på godis, och satt tätt intill i soffan, Madicken på film.

Sagoläsning, vill gå och lägga sig, frivillig tandborstning, kissa utan tjafs, smyga uppför trappan, en saga till, vaggvisor, godnattsovgottvisesimorgon!

Henkan till kompis för en wirre på sena kvällen, gott om plats i sängen för mig.

Bästa dagen. En vanlig helg, vanliga saker. Perfekt.

-Det var inte meningen mamma!

Yeah right...

Tjejbarnet inte alls nöjd med vad det nu var hon var arg över (jag har glömt, hon är ju arg över så mycket nuförtiden). Ska hämnas.

-Då ska jag rita en stor dyngig bajsmamma för att jag är arg på dig!

Ritar således just detsamma. Men inte blir jag ledsen för det, tvärtom! Tjejbarnet har ju ritat fötter på gubben! En gubbe med kropp också (inte bara huvud)! Tjejbarnet skiner upp och vi är sams igen.

Ligger man och myser med farsgubben i tv-soffan så här gosigt så har inte mor och far hjärta att jag henne i säng. Då får hon se klart hela filmen, fast klockan är mycket.

Vid sidan om det spektakulära tjejbarnet så utvecklas en lillasyster. När tjejbarnet var liten så noterades framsteg såsom ätandet av mosad broccoli med applåder, tjoande, gullande och dokumentation i dagbok och fotoalbum. Lillasyster matas lite i förbigående när vi ändå sitter och äter, hon lär sig tids nog tänker jag. Och har helt plötsligt lärt sig att äta, så länge det är fruktpure.

Hon kan åla sig framåt, och sitta upp själv. Blott ett halvår gammal (vilket inte alls firades igår). Men det har knappt noterats. Jag skriver i hennes bebisbok för att det ska bli rättvist, inte för att jag är så imponerad.

Men, det har sina fördelar också. Lillasyster sover i våran säng, tätt intill. Vaknar och kollar att jag är där, käkar lite, och somnar snällt om. Och inte har jag hjärta att förpassa henne till en egen säng, köra skriknätter och dutta i rumpan tills hon vant sig vid ensamheten i spjälsängen. Hon får sova hos mig. Det är ju liksom tänkt att det ska vara sista bebisen i familjen. Sista chansen att sova nära sovvarm bebiskropp. Så det vinner hon på att vara nummer två.

Jag slapp gå upp halv sex. Fick sova hur länge jag ville.

Kvart i åtta satt jag med en kopp te i handen och morgontidningen framför mig. Frivillig uppgång innan åtta.

Det är annat än för fyra år sen det!

Pyssel på bibblan idag, åsså middag hos Bergs med bad i varmt badkar. Tjejbarnets glitterprick i pannan bortbadad för länge sen, lillasysters glitter sitter som berg...

Hitta Nemo (mycket spännande), prinsessoutfit samt bandage på tassen (hon har fått en sticka).

Insupande av vårsol, först på Hågestaön (första gången till lättillgängligt utflyktsmål på två år i Sollefteå, driftigt...) med grill och häng med våra ständiga utflyktskompisar Anna och Maja. Sen häng i parken med trötta och stundtals ilskna små tjejer, som ändå inte ville skiljas åt vid hemgång. Och så lite mer klippande av häck med nöjda barn på filt i trädgården. Nu kör vi på trött och solmosigt häng i soffan om en stund, och sen ska barnen somna på stört hade jag tänkt mig, och jag läsa bok och dricka te.

Chillar i solen med Lala (?)

Tjejbarnet är inte längre rädd för "Zaffa" (Zappa)

Att gosa med Milo är en favoritsyssla tror jag minsann!

Trött sjukling på bättringsvägen

Så kom våren tillsist! Lättklädda tjejbarnet letade småkryp i trädgården, lillasyster ormade omkring och åt gräs, och jag klippte häcken. Äntligen kan vi njuta lite av att vi bor i hus!

Undrar varför mitt roliga tjejbarn bytts ut mot ett argt litet monster? Varför hon inte längre är glad och rolig att vara med? Varför hon måste sno syrrans grejjer hela tiden, och varför hon aldrig aldrig lyssnar på vad jag säger längre?

Och så noterar jag att jag blivit en arg mamma som skriker och drar henne i armen. Säger nej nej nej och du får inte! Ställer krav och försöker uppfostra en stor tjej. När hon kanske mest behöver vara liten och krypa upp i min famn...

Ungefärligen återgivet lät det ungefär som följer, bortsett från nån nedkoppling och mer prat, men det viktigaste kommer med. Vad Maja svarade vet jag inte.

Hej Maja! Du ska komma till mig sen, komma till mitt hus. Efter att vi har ätit, och du har ätit. Då kan du komma.

...

Men Maja, Milo är ju en bäbis! Du kan få hålla i henne när du kommer till mig.

...

Vet du Maja, att idag är jag röd. Helt röd som en ketchup.

Hejdå.

Dagens sakletarfynd:

Sex gula fjädrar
Många stenar
Rosa färg på marken
Lila kalsonger i ett träd
Mycket skräp (dumma dom som kastar!)
En stor svart plastsak
En pinne som såg ut som klor

Nu kan hon orma sig fram! Igår fattade hon galoppen, hur hon kan dra sig fram på mage med hjälp av armarna och högerbenet. Fram till igår har frustrationen varit maximal, då hon endast kunnat trycka sig bakåt, dvs längre och längre bort från det hon vill nå...

Så nu måste vi börja tänka på vad som ligger framme på golvet.