tjejbarnet -

Barnfritt

Har i afton varit på ett mycket trevligt bröllop. Tjejerna har varit hos farmor, så barnfritt har det varit. Får vara vaken hur länge jag vill, och rumla runt på stan. Bara vara herr och fru, inte mamma och pappa. Fina kläder, god mat, trevligt sällskap.

Väljer att åka hem halv ett. Undrar hur tjejerna har haft det. Känner att lägenheten ekar tomt. Tänker att tjejbarnet hade tyckt det varit fantastiskt med bröllop, om hon fått följa med. Saknar dem.

2012-12-30 @ 01:04:02 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hur man gör lillasyster (och sig själv) olycklig.

Ge henne en rutschkana i julklapp. Asakul på morgonen, hon hasade glatt nerför på mage med fötterna först. Inga sura miner.

På eftermiddagen hade hon glömt allt hon kunde. Klättra upp går bra, sen står hon argt och vrålar på toppen, för hon kan inte klura ut hur hon ska sätta sig ner och åka. Klättrar ner ibland, fastnar med foten i stegen och vrålar. Vrålar ibland för att tjejbarnet är ivägen. Ibland muntra vrål för att utsikten från toppen verkar vara rätt bra. Tills hon kommer på sig och blir frustrerad för att hon inte kan klura ut hur hon ska sätta sig ner och åka...

2012-12-24 @ 19:57:32 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hur man gör ett tjejbarn lyckligt

Paket med kläder, pyssel och spel öppnades med nöjda miner. Ryggsäcken från mor och far mottogs med kommentaren "Men vad bra mamma, precis en sån som du tyckte jag skulle ha!". Kunde man kanske ana iochförsig att det inte var det mest spännande paketet...

När tjejbarnet öppnade paketet med Barbien i var lyckan total. Hon strålade och hoppade upp och ned och rösten gick upp i falsett: "Åååååh, det är en Barbie som är glittrig, en sån som jag ALLTID önskat mig! Det är helt perfekt! Det är det bästa som jag nånsin varit med om!".

Tack för den Leena!

2012-12-24 @ 19:49:34 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Bakåtvolten

Och idag kom bakåtvolten, ner från fönsterbrädan med studs. Hon höll.

2012-12-22 @ 18:28:44 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Skills

Att stå och gå är inte intressant, däremot är köksbordet och fönsterbräden lockande. Längtar tills hon kommer på att man kan springa runt runt runt i huset istället för att bara sträva uppåt...

2012-12-21 @ 17:27:24 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Att återskapa barndomen.

I flera dagar har tjejbarnet sett fram emot att få träffa tomten. Det skulle de nämligen göra på onsdagen, i Ådalsbyn. Hon hade peppat sen förra veckan. När jag hämtade på dagis så hade hon nåt att berätta.

De hade gått förbi huset där tomtemor berättade sagor (förra året), till det största huset, där tomten var. Men, det var ingen riktig tomte! Det hade tjejbarnet ganska snabbt konstaterat, för han hade riktiga öron bakom öronen, och ett vitt band så ansiktet satt fast. Och annat skägg under skägget. Barnen hade resonerat sig fram till att det måste vara Lunas farfar, för han är gammal och har skägg. Tjejbarnet var besviken, hon hade trott att de skulle få träffa den riktiga tomten. Ändå rationell, förstog att fröknarna sagt att det var den riktiga tomten för att göra barnen glada. På det stora hela var hon ändå nöjd. Och mindes att tomtemor förra året, hon var verkligen på riktigt.

Jag sjäv som är julfantast vill gärna att barnen ska få tro på tomten, några år åtminstone. Kanske är det just i år som tomtetron är som störst för tjejbarnet, nyss fyra år fyllda. Så prestationsångesten inför julafton är stor. Vem ska tomta? Vem är trovärdig? Är det ovärdigt att lura barnen? Jag har grubblat på detta i många dagar nu. Jag vill ju att tjejerna ska få min barndoms jultomtar, som var så bra. Då vi syskon längelänge låtsades som att vi inte visste, för att magin fanns där ändå och den ville vi inte släppa. Vill fortfarande inte släppa.

Året då jag var typ 10 år, och tomten stod på balkongen i Kärrtorp och knackade på, och vi inte förstog hur pappa vågat ta sig ut på taket för att sen hoppa ner på balkongen på tredje våningen (att han smugit ut på balkongen och mamma sen stängt igen inifrån listade vi inte ut förrns många år senare). Eller då vi tre syskon stod på balkongen för att spana efter tomten i bakparken, och så såg vi tre-fyra tomtar samtidigt, från olika håll, med säckar och lyktor, och vilken tomte var våran? Spänningen i att få hjälpa tomten att läsa på paketen, och försöka upprätthålla illusionen för småsyskonen som fortfarande inte var säkra på om det var en riktig tomte, trots att han hade pappas rödvitrandiga julslips på sig. Eller det år då mamma missade julklappsutdelningen för att hon satt inlåst på toaletten med diarré, och vi inte listade ut att man kunde låsa från utsidan med en kniv, så att det såg upptaget ut trots att ingen var där inne. Eller den första lilla tomten då brorsan tog över, typ 12 år gammal, och hade slatter i knäna och vi skrattade så vi nästan kissade på oss allihopa.

Vilken press man har på sig, att skapa en barndoms jular värda att minnas. Trots att jag vet att jag gör mer än nog så kan jag inte låta bli att våndas. De får ju egna fina jular. Men jag vill ge dem magi.

2012-12-20 @ 05:25:10 Permalink Allmänt Kommentarer (6) Trackbacks ()

Frukosten är serverad!

Tjejbarnet har gått upp i förväg och alldeles på egen hand dukat upp frukost till lillasyster. Båda barnen mycket nöjda!

2012-12-18 @ 23:32:00 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Penngreppet

Lite fascinerande att lillasyster 1 år har ett synkroniserat dubbelhänt penngrepp, medan tjejbarnet 4 år fortfarande inte kopplat!

Däremot så dregglar tjejbarnet betydligt mindre på sina teckningar...

2012-12-14 @ 16:44:45 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Gissa vem?

Man kan ana vilka bullar som tjejbarnet pyntat...

2012-12-12 @ 22:46:50 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

En ny hobby

Lillasysters nya hobby för dagen: spöka!

2012-12-12 @ 22:44:43 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Att komma till insikt

Lillasysters röda fejs smörjes morgon och kväll och några gånger däremellan om jag kommer ihåg det. Ibland med kortison, oftast med miniderm. Jag tänker att det skulle vara skönt att bli insmord, på allt det torra fnasiga, att hon skulle uppskatta närheten och beröringen och sånt. Men hon krumbuktar nåt så förbaskat, och gnäller och skriker och blir förbannad och vill inte alls.

Och så idag kom jag till insikt. Mina söndersnutna förkylda näsborrar behövde smörjas, och vad kan då vara bättre än en läkande mild barnsalva, tänkte jag och smorde in mig. Och jävlar vad det SVED! Det brann som eld på överläppen!

Efter nån minut så gick det över, och så infann sig en känsla av mjukt och skönt och smärtlindrat. Men inte konstigt att hon krumbuktar! Stackars barn. Här tror morsan att hon bjuder på en stund av mys, men i själva verket upplever hon det som att jag häller syra i hennes redan ömma ansikte...

2012-12-10 @ 19:44:04 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

En bild skulle ju med!

2012-12-07 @ 13:55:33 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

En annan dag i Stockholm:

Lördagen spenderades med loppisbesök, och sen traditionsenligt julbak hos tant faster Leena. Tjejbarnet hjälpte till i säkert tjugo minuter och bakade flera pepparkakor som såg nästan normala ut. Täckta med ett tjockt lager mjöl dock, men tjejbarnet gillar att äta mjöl så hon var nöjd.

Själv stog jag i köket och bakade oavbrutet i fyra timmar, och hann inte med att fotta nåt. Förutom då jag hörde muntert tjoande från vardagsrummet:

2012-12-07 @ 13:52:54 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lillasysters utvecklingssprång

En rolig grej som vi väntat länge på är att lillasyster ska stå ordentligt. För två veckor sen fattade hon galoppen, och kan (om hon vill, vilket är sällan) stå typ fem sekunder. Oftare för var dag som går. Så idag gjorde hon ett språng, och ställde sig upp mitt på golvet utan att hålla i sig. Ja jisses.

Språng nummer två som hon lyckades med idag var mindre skoj. Nu kan hon ta av du blöjan själv, och hon har gjort det till sitt viktigaste mission, (näst bankande med ljusstakar och ätandet av mammas plånbok) eländet ska av!

2012-12-05 @ 18:12:25 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Knallröda barnet

Så tål hon inte fisk iallafall? Svullna underarmar täckta av nässelutslag och knallröda kinder. Attans. Ska ringa doktorn igen.

2012-12-04 @ 18:18:45 Permalink Missöden Kommentarer (2) Trackbacks ()

En dag i Stockholm

Senare och långsammare (extrajobb och snö) än planerat så kom vi i fredags iallafall iväg till storstan. Pressat schema som vanligt, men viktigt viktigt att få in en av tjejbarnets viktigaste punkter; besök hos kusinerna i Trångsund.

Hemmahäng, käk, ritande, retande, rastlöshet, och tillsist så var vi liksom tvungna att gå ut och åka pulka. Tjejerna är väl inte de mest entusiastiska kanske, men stundtals blänkte det till och de tyckte det var kul. Tjejbarnet råkade luras med nerför backen med Jack en gång, brant och spårigt, men hon fick ingen gråtattack iallafall. Ville inte göra om det, åkte hellre runt på platten dragen i pulkan av oss vuxna...

Att lillasyster inte diggar snön så värst är väl förståeligt när hon tvunget måste åla omkring i den iklädd bylsig overall och vantar som hon sliter av sig. Hon kämpade på tappert i den halvtimme vi stog ut.

Vintern kommer bli lång. Snorig, kall, gnällig. Men förhoppningsvis solig, snöig, gnistrande och glädjefylld också, om jag kan inspirera kidsen!

2012-12-02 @ 21:14:14 Permalink Missöden Kommentarer (2) Trackbacks ()