Så kom den tillslut...
Så kom den tillslut, dagen då lillasyster går mer än hon kryper. Nästan tre månader efter att hon tog sina första steg. Må vara stappligt och med många vurpor, men skam den som ger sig!
Bilden är från igår (då var det krypandet som dominerade ännu, om än knappt):
Egentid?
Fredagkväll, barnafadern i Berlin, och trötta barn efter en dag ute i solen. Räknade med att de skulle slockna långt innan åtta. Te och en god chokladbit till mamma då, med några avsnitt av Dexter på tvn.
Men ett mycket ledsen och upprörd lillasyster vägrar sova. Somnade snällt som vanligt men vaknade igen, mardrömmar? Ont? Lite feber? Hon fick ligga bredvid mig i soffan. Råkade hitta kepsen i soffan. Nu är allt hon tänker på att dra/knuffa mig från soffan och mot ytterdörren och gungan...
Får skjuta upp den där egentiden en stund till...
Sötchock
Åsså lite sötchock!
Vackert väder
Äntligen hoppade historiens dassigaste vår över i högsommar. Ingen tid eller ork till bloggande står att finna. Istället spenderas de lediga stunderna på verandan, trädgården, eller i nån av grannarnas trädgårdar. Kidsen börjar få lite färg på hela sina kroppar efter att ha sprungit omkring nakna och alternerat mellan tre plaskpooler, den bästa av dem hade vattensprut och rutschkana tillochmed. Tiotals glassar har slukats, studsmattor har studsats och gungor har gungats. Hamburgare och tacos och melodifestival och sovmorgnar. En fantastisk helg helt enkelt.
En envis madam
Direkt vid uppstigning vill hon ut.
Efter frukost, fram med vantar och mössa. Det regnar ute, är typ 7 grader. Inte så lockande. Hon drar mig i byxbenen, tjatar sig till lite gung.
På väg till badhuset, vi måste ju passera gungan, lite gung då också och sen mycket motvilligt ner i vagnen. Mutas med banan.
På badhuset, stort sammanbrott då jag tar av henne vantarna, klättrar efter dem in i skåpet, hämtar ut dem igen och försöker sätta på.
Brottas motvilligt ner i badbyxorna.
Efter badet och sov i vagnen, pigg och utvilad och redo för ett nytt gung! Fortfarande svinkallt och olockande ute.
Sammanbrott innanför dörren då vi vuxna vill gå in. Brottas ur kläderna.
Nyss avklädd, hämtar mössa, sätter på den igen. Drar mig i byxbenen tillbaka till mina kängor, försöker lyfta i mina fötter i kängorna.
Jag kan inte motstå detta urgulliga tilltag, tar på kängorna.
Villigt kryper lillasyster ner i overallen, tråcklar i händerna i vantarna, och håller upp fötterna med sträckta tår för att underlätta skopåtagning. Och så ut till gungan.
Sen hann vi med en promenad med gåvagnen längs gatan också. Man måste ju variera sig lite.
Själva bästa gungan
Gungställningen är nog mest populär hos lillasyster. Hon har fått sån fart nu när det inte är kallt att krypa ute, älskar att vara ute. Vaknar, och ganska omgående på med mössa (det plagg hon klarar själv), tjatar till sig ("Uhuhh, addaa") att få på sig gympadojjorna och så står hon iklädd pyamas, skor och mössa, med vantarna i handen och säger "Eheheh!" och drar en i handen, mot ytterdörren och detta fantastiska himmelrike som stavas "gunga".
Från en dag till en annan
I söndags stog jag i lekparken med vantar på i snålblåsten, och ångrade att jag inte tagit på mössa och långkalsonger. Tjejerna lekte tappert med vantar på i sandlådan, och på vägen hem önskade tjejbarnet sig varm choklad, som om vi varit ute på den kyligaste vinterutflykten. Och så i måndags, efter jobbet, hälsades jag av två ytterst lättklädda tjejer med solbrända kinder som varit ute heeela dagen, ett tjejbarn som äntligen får använda sommarklänningar, en lillasyster som kan krypa över gräsmattan utan att har iskalla händer efter två meter, och en utomhusförsiktig barnafader som faktiskt, utan ångest, mäktat med att gå ut med barnen i trädgården.
Årets bästa dag.
Som en extra bonus så lärde sig tjejbarnet gunga fart själv denna ljuvliga måndag, med den bästa av tajmingar!
Ny svindyr gungställning införskaffad, skulle komma med DHL i måndags trodde jag. Förväntningarna var maxade, och så hade jag tagit fel på datum! Antiklimax och stora dramatiska tårar (som jag slapp se eftersom jag ännu var på jobbet då beskedet nådde tjejbarnet), "Pappa, du har luhuuurat miiiig!". Som kompensation utlovades invigningsfest med tårta dagen efter som förhoppningsvis skulle vara rätt dag.
Tisdag, väntan på gungställning med utlovad leveranstid mellan 9 och 11. Halv tolv syntes ingen gungställning till, varpå vi gav upp och åkte till Carina för lunch, och hundpromenad. Köpte ny bilstol och ytterligare trädgårdsleksak av kollega på vägen hemåt, och så intensiv ihopmontering av gungschabraket som framgångsrikt stod på plats och var gungbart vid 18 då barnskumpan korkades upp.
Great success. Hoppas nu att våren inte övergår till höst om några veckor som förra året.
Häromveckan
Nu är det några veckor sedan vi var i Stockholm. Livet liksom rullar på, att sätta sig vid datorn och föra över bilder för att sedan lägga upp dem här har liksom inte blivit av. Rätt var det är så har det hänt nya saker, dagar har gått med jobb, dagis och ledigheter. Hursomhelst så var vi iallafall i Stockholm. Hängde framförallt med Elliot-Maisey, och med Annie, och med Matty som alla varit så oerhört efterlängtade. Vi hann med många fler familjemedlemmar och släktingar, och vänner, i ett rasande tempo som vanligt, inget slacker-schema där inte!
Coolaste kidsen i stan
Fyra generationer tjejer
Kall vårutflykt med morsans kompisar
Rosa gänget
-Mamma, vet du vad? Jag skulle ha en skateboard som var rosa, och så skulle det vara många tjejer, och alla skulle ha rosa skateboardar och rosa kläder, eller lila kläder kan man också ha, och så skulle vi vara ett asacoolt gäng som skulle heta rosa gänget!
Med den visionen kunde jag inte låta bli att köpa en rosa skateboard till tjejbarnet. Trots att hon aldrig kommer klara att åka på den eller ens vilja öva så värst mycket (det är ju svårt att åka skateboard och man slår sig om man ramlar). Jag försökte föreslå en sparkcykel, men det var skateboard som gällde. Jag hoppades lite i hemlighet, knappt jag vågade tänka tanken, att tänk om hon har en dold talang för att åka bräda. Hittills ser det inte så ut, den dyra brädan (med alldeles för bra och lättrullande kullager) nyttjas mest av lillasyster som hasar fram sittandes på den, och vid några få tillfällen har ett skräckslaget tjejbarn provat att stå på den med ett stenhårt grepp om mina händer, inte i närheten av att försöka själv.
Men attans så cool hon ser ut!
