tjejbarnet

Har julfirat lite mer nu. Kalkonmiddag hos Kakan på juldagen, med alla kusinerna. Högt tempo och ljudvolym på kidsen, mängder av fina paket, och som alltid mycket trevligt umgänge för oss vuxna.

Tjejbarnet fick bästa julklappen, ett sånt där sminkdockehuvud med riktigt smink, fantastiskt! Lillasyster nöjer sig med mycket mindre, verkade nöjdast med en tvättsvamp i form av badanka!

Tjejbarnet fick sen sova över hos kusinerna, hon börjar anse att en stockholmsvistelse liksom inte är godkänd utan det...

Idag tripp till Marö och farfar och Annika. Paket och julmat och umgänge och sen hem. Mycket trevligt det också.

Nu ska vi hänga i mormor och morfars lägenhet och försöka leka ikapp alla julklappar som inte hunnits med...

Rullar in i Stockholm idag, tjejbarnet förundrad:

-Mamma, titta, det är lampor som är som bokstäver!

Idag fanns det äntligen lite snö. En centimeter tjock låg den ovanpå ett livsfarligt lager blankis som täcker marken. Dags för pulkapremiär!

På med alla kläder på kidsen och mig själv. Bråka om vantar med båda kidsen. Fånga in lillasyster som skrattande springer iväg inåt igen, gång på gång. Ut till förrådet för att hämta fram åkdonen. In igen för att leta fram nyckeln till förrådet som var låst.

Ungarna gör snöänglar medan de väntar. Idylliskt. Glada.

Så går vi till parken. Kidsen på snowracern, sjungande muntra visor. Väl framme, konstaterar blankis under all snö. Ganska svårt att klättra uppför backen då. Tjejbarnet surnar till direkt, råkade ramla av tefatet i minifart, sur på mig för att jag skrattat åt henne (vilken annan unge som helst hade själv skrattat då hen lätt tumlat omkull i en pulkabacke). Lillasyster vill inte åka trots mina tappra försök att få henne engagerad. Hon promenerar istället tappert (halkar omkull säkert tio gånger på isen) typ hundra meter bort till lekparken där hon nöjt sätter sig och gungar på en häst. Tar av sig vantarna.

Tjejbarnet vrålar om att hon inte kommer upp för backen. Besviken över att jag inte åker med henne. Lillasyster ledsen över kalla händer. Mittemellan står jag och vet inte åt vilket håll jag ska gå. Åker jag med tjejbarnet i backen blir det mycket kortvarigt, en iskall ensam lillasyster stannar man ju inte ute med särskilt länge. Går jag istället till lillasyster så blir tjejbarnet fortsatt besviket, vilket vore oerhört orättvist mot henne som faktiskt vill vara ute och åka pulka för ovanlighetens skull...

Går ändå till lillasyster. Hon blir glad. Jag noterar direkt den obehagliga odör som lägrat sig kring henne. Full bajsblöja och inga blöjor med. Jaha, då går vi väl hem då...

Klämmer tappert och entusiastiskt in några snabba åk med tjejbarnet. Måste avbryta trots att hon har så kul. Ont i mig, måste gå trots att hon idag vill vara i snön. Lillasyster sitter på snowracern och stirrar tomt till en början, sen gnällig och sen vrålande. Tjejbarnet besviken. Vi går.

Så ser vi då ljuset i slutet av tunneln, mitt i tunneln möter vi tjejbarnets idol Ellen med storasyster Tuva. Med madrasser och tefat och full pulkamundering, påväg till backen vi just lämnat! Oh joy! Tjejbarnet är i sjunde himlen, får stanna ensam med tjejerna i en timme och åka, extatisk!

Lillasyster nöjd efter torr blöja och simulerat kafferep inomhus.

Äntligen fick vi se ett riktigt luciatåg på dagis!

Tidigare år har de haft lussefika på avdelningarna, lusseklädda barn, pepparkakor och glögg, men ingen organiserad sång. Så det var på tiden att det blev ett ordentligt luciatåg; idag utomhus med 100 ungar, skönsång, eldkorgar och glögg.

Ju större barnen var desto fler lucior, de minsta kidsen var mest tomtar, med en och annan lucia eller peppakaksgubbe. Lillasyster var tomte, med klänning och liten lykta, tjejbarnet var lucia (vad annars). Alla barnen utom två stog still och sjöng typ 10 sånger utan att bryta ihop. En av de två som avvek var givetvis lillasyster som strosade iväg åt ett annat håll när hon blev less. Minsta tomten av alla. Lite märkligt tyckte jag, att det inte var med några barn som var mindre än henne. Det borde ju finnas ettåringar som är pyttesmå. Visst att hon är lite kort i rocken, men det var stor skillnad på henne och de andra. Sötast tyckte ju jag att hon var, och jag hade svårt att hålla tårarna borta när de ansträngde sig så för oss föräldrar.

Försökte fotta kidsen, men att få lillasyster att stå still är heeelt omöjligt!

Lillasyster har lagt till några nya ord i förrådet: "etuu" som betyder slut, med tillhörande snopen uppsyn och utslagna tomma händer. Så nån form av tutande ljud som hon använder när hon kör med bilar (inte så ofta), och även nån sorts pussande ljud som kanske är ett jamande. Det låter inte i närheten av ett kattljud, men det låter inte som voff åtminstone, vilket alla djur har sagt hittills...

Idag var det dags för barnkören att sjunga sång i kyrkan igen. Tjejbarnet valde sina finaste svartglittriga kläder. Vi gjorde pinkyswear på att hon skulle stå still och sjunga en låt med de andra barnen och inte ligga platt i altargången.

Vi har pratat mycket om respekt på sistone, om att lyssna på vad andra säger, både barn och vuxna. Om att respektera ett nej och att vara en bra kompis. Om att lyssna på mamma och pappa. Och om att lyssna på körledaren som säger att man ska stå still en kort stund och sjunga sånger med de andra barnen, trots att man inte själv fått välja sång. Att man klarar det när man är fem år och stor.

Lady Gaga ligger inte i altargången när hon har konsert, hon står upp, dansar och sjunger högt och klart i mikrofonen. Det tog tjejbarnet fasta vid. Det, och att stå som ett ljus (dvs spikrakt och tindrande...). Och att om hon sjunger i kören och övar flitigt så kan hon kanske nån gång få sjunga själv i kyrkan, som solist, och det lät lockande i små tjejbarnsöron minsann!

Hela högmässan innehöll en hel del springa i altargången, dansa, peta i näsan, tramsa med lillasyster, dra upp kjolen och visa strumpbyxorna för hela kyrkan, hoa som en uggla när alla andra var som tystas, men innehöll också ett tjejbarn som faktiskt sjöng åtminstone halva sången när det verkligen gällde. Som hördes ut i hela kyrkan, eftersom hon glatt greppade en av de två mikrofoner som fanns och sjöng rakt in i den, ut i högtalarna och in i mitt stolta mammahjärta.

Att hon stog och pillade på duken på altaret hela andra sången gjorde inte så mycket...